Efter morgonens runda i skogen, då vi lyckades skramla ihop 45 minuter utan att blåsa bort, så vet jag vad det var som igår - i mörkret - lät som en knarrande dörr och gav mig kalla kårar på ryggen.
Ett träd har halvt blåst omkull och ligger inklämt mellan andra träd och kommer, om det fortsätter blåsa (vilket är högst troligt) att rasa när som helst.
Jag kan bara hoppas att det har den goda smaken att INTE rasa när jag befinner mig där i mörkret.
Det finns ingen risk att jag skulle få det över mig, men ljudet av ett nerbrakande träd i en mörk skog skulle inte göra underverk med mina nerver.... =))
Monzan är fortfarande lite spänd och sprättig, men små stunder av avkoppling smyger sig nu in. Positivt!

Helt klar i stallet vid halv elva. Frukost intagen och nu är det bara jobbet kvar fram till 21. Så har även en onsdag passerat :-)