Idag fick det vara nog.

Jag trotsar alla ridförbud och annat "ta det lugnt" - för jag håller bokstavligen på att bli galen!!!   

Tanken var att Monzan skulle vila totalt 3 veckor. Då hade han  gått i gång på onsdag igen, lagom till min antibiotika kur är över. Hade vi väntat till onsdag hade vi troligen gått under mentalt båda två....

Det han har gjort under sin vila är små korta promenader och en timmes skrittvända. Det är inte alls nog för honom. Men vila är vila och någongång ska man göra det oxå.... sägs det!

Idag hade jag tänkt en timmes skrittvända på kvällen för att testa nya pannlampan.

Efter att ha kikat på Monzans betéende i hagen gjordes en hastig omplanering till en timmes skrittvända i dagsljus.

Sagt och gjort.

Häst in. Häst sanerad. Häst redo!

Han var ta mig tusan skvatt galen   !!!!

Det var så att jag faktiskt drog åt hjälmen ett hack extra och förberedde mig att ramla åt vänster.

Att en så stor häst kan bli så kort, lång och krokig på en och samma gång förvånar mig. 

Jag började vändan över fälten för att sedan bli kvar i skogen av ren självbevarelsedrift. 

Efter en timme i skogen var det lilla kräket fortfarande som en dribblande basketboll.

Där någonstans gav jag upp!

Det blir liksom inte bättre än så här idag, det är bara att inse. Jag får helt enkelt nöja mig med att jag faktiskt satt kvar och när jag väl hoppade av helt av egen fri vilja gick jag och nynnade på låten "I will survive" ganska länge.

Monzan själv fick passera duschen igen. Vi såg ut som om vi hade hoppad jämfota i varenda liten lerpöl vi passerade, vilket faktiskt kan ligga väldigt nära sanningen. Möjligen missade vi någon...

Förutom lera var vi även täckta av vitt skum. Detta skum kom förmodligen från Monzans konstant "flappande" läppar.

Taggad? Jo, lite typ.....

Så härmed förklarar jag sprättbens vila över!

Jag hade en liten plan att åka å rida på Drottningholm i början av november. Den planen läggs nu ner. Jag är inte redo att ta livet av vare sig mig själv, min häst eller någon annnan. Det kommer fler tillfällen   .

Så nu påbörjas stegen mot målen 2015. Man måste ju iaf försöka!

Men förutom rallyräkan Monzan så har även lillsessan Doris varit i farten i helgen.

I lördags var det träning igen och hon har fått stifta bekantskap med ett rör (som ska göra henne redo för framtida skacklar och lite annat). Detta gjorde hon alldeles utmärkt. Mest nyfiken och inte speciellt brydd.

Hon har fått sina första applåder från läktaren   

Det enda som hände var att öronen blev lite aktivare. I övrigt mottog hon dom som det vore vardagsmat.

Hon har även travat på töm och visat vilket fint steg hon faktiskt har.

Även fast hon är en liten fuling så blir hon en riktig snygging så fort hon rör sig   

Det kan bli spännande det här!

Idag ställde vi om till vintertid och plötsligt så är jag inne och färdig redan före sju. 

Jag ska försöka att få detta till en vana. Speciellt på helgerna!