teamcurious

Alla inlägg under januari 2018

Av Anne-Lie - 28 januari 2018 22:15

Det händer mycket nu på vissa plan, och på andra inte mycket alls. Det händer inte heller i rätt ordning vilket kan störa mig ganska rejält. Och det stör mig ATT jag stör mig. Ja ni fattar, det är inte alltid lätt   


Monzan har blivit av med pälsen. Och hur konstigt det än må låta så är det positivt för hans skavsår. Han har fått lite varannandags träning för att inte nöta på huden och det ihop med att pälsen försvann har gjort underverk!

 

För tillfället gör han en hel del skrittpass på runt milen i varierande terräng och med denna vinter oxå väldigt varierande underlag. Det varvar vi med något styrkepass samt ett kondispass i veckan. Jag har ändrat lite i målen för året då jag insett att vissa saker måste prioriteras framför andra. Det leder till att vi blir en eller två månader efter i vår planering. 

Nu är inte det hela världen då Monzan ändå är halvpanschis och inte har någon tuff tävlingssäsong framför sig.

Det kommer att bli bra ändå   


 

Den här pajasen då?

Han har ju kånkat runt på mig ett gäng gånger och får väl räknas som insutten. Han har även travat ett par steg med mig på ryggen. Det han en gång lärt sig sitter och han har blivit bra mycket modigare på många plan.

Just nu har han lite paus i tillvaron. Han växer igen....

Han är som en tonåring som inte vet var han börjar och slutar. En sån som välter saker och snubblar på sina egna fötter, vilket han faktiskt har gjort och därmed stod på näsan. Snopet värre!!!

Vi har haft lite vadslagning om hur stor han är och hur stor han kommer bli. Jag hade ju hoppats att det räckte redan men den förhoppningen kan jag ju glömma.

För dagen mäter han ståtliga 169cm över markytan. 169cm ren klumpighet   


 

Grabbarna roar sig med att äta, brottas, jagas, tacklas och bara hänga om dagarna. De har en stor och ganska kuperad hage att röra sig i (och den utnyttjas) och de är ute länge. Suveränt för en unghäst och Monzan är faktiskt ett suveränt sällskap. Man kan säga att han sköter sitt uppdrag på bästa sätt!

De har fått en bal i hagen så de har fri tillgång på hö. Det glädjer mig att de inte står med näsorna i den konstant utan ändå fortsätter med sitt vanliga beteende. I och med att balen dök upp är det inte heller intressant att stå att hänga vid grinden. De äter när de har lust och så länge de behöver, i övrigt pysslar de med annat. Så numera så får jag vackert ropa eller hämta dom när de ska in. Det gör jag gärna!


I veckan väntar besök av hovis och till helgen är det träning   


Av Anne-Lie - 20 januari 2018 21:37

No words needed <3
Milen avverkad!

Av Anne-Lie - 19 januari 2018 22:15

Stulen text :)
Av vem framgår överst i bild och är tagen ur senaste ridsport.

Hur väl känner ni er häst?

Av Anne-Lie - 18 januari 2018 22:00

En tid framöver kommer inläggen vara i någonslags organiserad oordning. Det är bara för att dåtiden ska hinna ifatt framtiden. Vilket kan ta ett tag så just för dagen gör vi ett besök i nutiden   .


Idag har vi haft besök av Susanne Widner som har träningar hos oss en gång i månaden under vinterhalvåret.

Meningen var att båda mina grabbar skulle vara med och att jag skulle vara glad och pepp. Var det så då? 

Nej såklart inte. Jag är inte sams med det råa vädret så när jag rör mig... känns det, så kan vi säga. Och det känns inte så bra! 

Det började med att Eddie faktiskt fick stå över att göra något alls. Gubben upplyste mig om att Eddie stått på näsan med ett ploff (eftersom det är snö) och gett sig själv en tjusig "rumpkaka". Nu finns det troligen ingenting som heter så men tänk lårkaka fast på rumpan, höger sida för att få en riktning. 

Han fick i allafall en rörelse koll och verkar vara samt känns hel förutom rumpgrejen. Han fick lite extra ompysslande och får vackert vila sig iform några dagar med lättare promenader.


Näste man ut var Monzan. Han har ju som bekant en ganska taskig pälskvalite på sin vinterpäls. Han är skavsåret personifierad. Och nu har han fått... ja just det, skavsår. Som ett brev på posten lagom till vi trappade upp träningen.

Vanligtvis brukar jag ha klippt honom en tre fyra gånger redan vid den här tiden. men nu valde jag att bara klippa en gång och det var länge sedan. Fel val helt klart.

Men glidslem och pälsglans är fina grejer så vi gjorde oss redo för träning när jag petar in nämnda ting i ögat med resultatet att tårarna rann och det sved som tusan. Nåja!

Men, för att återgå till träningen.

Jag har medvetet låtit Monzan komma ur kondition sedan vi vurpade, då han var i full tävlingskondis. Han har vilat, återhämtat sig och promenadridits. Lägg till det att han numera har en polare i hagen.

Han har liksom landat lite mentalt och kroppsligt på jorden. Han är lugn, men med massor av energi. På ett lagom sätt och inte som ett" uppe i det blå skruvat Monzan sätt".

Det roliga med Sussiträningarna är att det är så enkelt. Iaf så länge hon håller rätt på höger och vänster. När man ska göra det själv blir det stökigt i huvet.

Idag blev jag lite förvånad. Jag hittade igentligen inget lätt och svårt varv. Det var kanske något lättare åt vänster. 

Vilket betyder att just nu är han ganska rak, och det är hit jag har jobbat för att få honom samtidigt som vi trappat ner på konditionen. För det är nu vi ska börja bygga. Bygga upp honom på nytt till en stark, hållbar liksidig häst.

Jag är nöjd!

Monzan var nöjd för han var loss i både kropp och knopp.


Så vi jobbar vidare härifrån

  

Det är här ute vi gör det mesta av våran träning   

Men även vi kryper in i ridhuset då och då för att göra våra övningar, de som vi inte kan göra utomhus just nu iaf!


Av Anne-Lie - 14 januari 2018 08:52

Vi gör ännu ett tidshopp och landar i tiden resten av augusti. Dvs från den 7:e och tills augusti tog slut. Det är igentligen ingen lång tid men den kändes lång för att så otroligt mycket hände. Många tankar och funderingar samt beslut!


Jag har ett sånt litet flashback minne av att jag sitter på bänken utanför stallet och funderar över hur framtiden kommer att bli för Monzan. Jag hade sällskap och vi drack kaffe och bollade funderingar.

Gubben åker förbi på fyrhjulingen, stannar till, och häver ur sig att "Det är dax att skaffa en ny häst", och åker vidare.

Först fick det mig att bli arg. Inte tänker jag väl göra mig av med Monzan oavsett?? Är han inte klok??

Men med lite eftertanke så var det ju inte det han sa, han sa ju att jag skulle ha en till.


Det var startskottet till det som hände sedan.

Jag åkte på en roadtrip en bra bit bort för att kika på en häst. Till en början lät allting så bra - men sen började magkänslan säga NEJ så det blev inget av det.


En eftermiddag sitter jag och scrollar bland hästannonser. Jag vet vad jag söker och har satt sökkriterierna väldigt snävt. Och plötsligt dyker det upp en bild på skärmen som skriker KÖP MIG!!!

Jag scrollade vidare, men återkom till den skrikande bilden hela tiden. Jag mailade iväg en fråga och var beredd på att den redan skulle vara såld. Men icke!

Så redan nästa dag var jag där och kikade. Pratade med ägare/uppfödare och försökte att både med hjärna och hjärta bilda mig en uppfattning. Och bilden...ja den visade verkligen rätt häst   

Så jag bestämde mig för att följa magkänslan.


Det var bara att fara hem och tala om att jag köpt mig en häst. Jag hade även ett snack med Monzan om att det från och med nu skulle bli andra bullar. Jag tror han var med på noterna!


Så den 1 september gjorde vi affär och jag rullade hemmåt med en ny vän i lastbilen.

 

Möt Eddie Mercury "Eddie"

En valack född 2014 e: Blue York Yankee

En högrest kille på 167cm över havet. Det var faktiskt det enda som jag funderade ett varv extra över. Men valde att bortse ifrån. Troligen blir han nån centimeter till...


Han är vare sig inriden eller inkörd, bara allmänt hanterad. Jag var nöjd med mitt köp.


Dagen efter han anlände fick han börja i Monzans skola. Jag släppte helt sonika ihop dom. Trots att jag vet att Monzan gått ensam större delen av sitt liv då hästarna som släpps in i hans hage oftast vill ut igen...

Magkänslan sa att Monzan var redo för en vän och att Eddie skulle vara den vännen.

Så bra det blev   


Man kan kalla det ett impulsköp. Men det var ändå någonstans ett välplanerat impulsköp. 


Och under tiden som allt det här händer så repade sig Monzan. Han fick hjälp av både veterinär och equieterapeut. Och ganska fort kunde han gå i vanlig hage igen. Och fortsättningsvis med sällskap   

Av Anne-Lie - 12 januari 2018 22:40

För att hänga med i svängarna om vad som har hänt så måste vi hoppa lite i tiden.

Närmare bestämt till den 6 augusti 2017.

En dag som började så bra, men slutade i totalt mörker!

En dag med så mycket spretiga känslor att jag nu faktiskt väljer att bara delge fakta och en å annan minnesbild från den dagen.


Monzan skulle delta i Rimborittens 80km klass. Han var så fin     

 

Efter 73 ridna kilometrar så händer det som inte får hända. Vi går omkull! Med ett brak så slår vi i backen med hela vänster sidan. 

Vi bryter på banan och ska bli mötta av veterinär. Jag väljer att gå sakta mot tävlingsplatsen, men bakvägen för att det ska bli en kortare väg.

Vi gick och vi gick.

Monzan är sned som en ostkrok och vi linkar fram stöttande varandra efter bästa förmåga.

Jag minns uppförsbacken som tornade upp sig framför oss som ett berg och tårarna trängde fram ur ögonen. Hur f-n ska vi komma upp DÄR?

Där någonstans bestämde jag mig att ska det gå åt helvete så ska det iaf inte göra det i en jäkla uppförbacke, det får gå åt helvete nå annanstans. Punkt.

Jag släppte Monzan lös och gick själv bakom och puttade/stöttade honom upp för backen som inte var så enorm som den då kändes, men ganska lång och seg.

Strax efter uppförbacken möttes vi upp av en bil innehållande veterinär, tävlingsdomare och tävlingsledare. Monzan kollades upp och gemensamt beslutade vi att jag skulle fortsätta gå den korta bit som var kvar för att där gå direkt in till veterinär.


Jag är tacksam för det bemötandet och den hjälp vi fick på plats. Monzan blev undersökt och smärtlindrad för att kunna transporteras hem. Jag fick hela ekipaget utrustat med en chaufför vilket gjorde att jag kunde stoppa i mig en hel del smärtstillande och lösa lite praktiska saker redan på vägen hem.


Jag är också tacksam för hjälpen jag fick hemma i stallet. De såg till att Monzans box ställdes i ordning med extra allt och stöttade honom vid urlastning och in i stallet. De såg till att han drack ordentligt och att han fick maten serverad framför näsan.

Min veterinär kom ut dagen efter och styrde upp undersökningar och behandling. Bästa!


Själv fick jag finna mig i att genomgå en röntgenprocedur där jag tror att de kollade av varenda ben i kroppen. Men förutom blå, klämd och ett nackligament som än i dag spökar så var jag fit for fight!


Några dagar senare med Monzan under behandling och tankar som snurrade i huvudet så fattades ett beslut. Beslutet togs av ett förfluget ord från gubben. Först gjorde det mig förbannad, men efter att ha sugit på det en stund så kändes det rätt okej. Märkligt hur hjärnan fungerar   


Mer om det kommer....


Av Anne-Lie - 11 januari 2018 23:07

Håll utkik för det kan vara så att här kommer det hända grejer framöver.
Ett långt uppehåll innebär en lång missad historia. Delar av den kommer helt enkelt att vara missad. Delar av den kommer att återberättas.
Och en nykomling presenteras ?

Men eftersom klockan är massor och jag näst intill är medvetslös när klockan ringer och det fortfarande är mörkt ute, så blir det inget av med det nu. Det får vänta ett litet tag. Men har det ekar tomt så länge så tänker jag att det inte har så stor betydelse.
Jag har lämnat ett spår....

Skapa flashcards