Förknippat med gammal hedendom och häxor på kvastar...
Min kvast hängde fint på plats ikväll.
Fördelen med att vara äldre är att man inte behöver frysa arslet av sig vid någon brasa.

Jag tillbringade istället lite "efterjobbettid" med båda mina pälsklingar.
Båda har fått en översyn med borste och lite allmänt kvällsmys.
Det är alltid lite extra fridfullt när det är tomt och lugnt i stallet =)

I morgon är det träning för båda två.
Lite extra spännande med Monzan då han softat sedan tävlingen. Men nu är det slut på vilan, vilket högst troligen bara gör honom glad! Kanske lite för glad?!
Och med Doris ska det bli intressant att se om hon gått framåt sedan sist.

Mysteriet med bakluckan som gick i baklås är fortfarande ett mysterium.
Bilens bagageutrymme är numera tömt. Lösningen bestod i att knöla in delar av min son genom den lilla "skidluckan" så han kom åt handtaget man fäller sätet med. Detta fick han göra med tårna för att sedan krypa in där och fälla resterande säte.
Detta gjorde att bilen kunde plockas ur.
Men lik förbannat är luckan låst!!!!

Igår fick lill Doris genomgå en storsanering.
Hon gillar pyssel och myspys. Hon ogillar sårrengöring och har ben som elvispar.
Men såret är rengjort och alla inblandade, dvs jag - är vid liv.
Idag fick jag "fria händer" att ta över det lilla skitdjuret en tid framöver. Sambon lider av akut tidsbrist och jag lånar hans häst på obestämd framtid. Kul! =))
Så vad ska vi hitta på??? Hmmmm!?
Vi började med att myspysa för att sedan plocka fram ett träns.
Efter lite övertalning och diskussion om hurvida man står still och är hjälpsam så satt det på plats.
Vi gick ner till ridhuset och knatade omkring och kände lite på varann. Fram - stopp - höger- vänster och back. Och utsläppt på volt i båda varven. Strålande!
Jag tror vi börjar där.
Lill skruttan är positivt inställd och gör vad man ber om bara hon förstår. Så nu ska vi bara förstå varann så ska nog det här gå fint.

Sprättdjuret då?
Han har tillbringat söndagen och måndagen i hagen samt gått promenader.
Vi har pysslat och linimentat lite tänkbart trötta muskler.
Han känns fin fin!
Idag talade han om att det var dax att göra något annat. Tråkdöden var nära!
Så vi tog en sväng i skogen. Och eftersom det skulle vara en liten sväng så var det inte mödan värt att klä på kusen något annat än ett hack.
Att jag aldrig lär mig....

Han hade iaf roligt och jag satt kvar. Och hur mysigt det än ser ut - så är det inte ett dugg mysigt att rida barbacka. Även fast jag aldrig verkar lära mig det :-P
Jag gör samma miss gång på gång. Lite kan ju bero på att jag inte tycker det är värt att klä på någon form av utrustning för något som tar mindre än en halvtimme.
Lat?
Ja, kanske i detta fall.
Att han fick ett hack istället för grimma och grimskaft är bara för att jag lovat. För mig är skillnaden minimal.

Och förresten. Sulor är beställda. Självklart är dom blå =))

Så var det äntligen dax att dra igång tävlingssäsongen.
Först ut en CR50 för att lufta oss i lugn o ro och få in rutinerna igen.

Vi kom iväg nära utsatt tid och han till Örebro - där dog kameran i släpet!
Ja ja, det var väl ett världsligt problem.

Fram kom vi utan missöden och Monzan gick genom förbesiktningen utan bekymmer.
Sen var det frukost åt alla.

Själva ritten då?
Första slingan utan problem. Första milen i klunga och det gick fortare än tänkt. Men jag slapp iaf bråka med Monzan om hurvida vi är överens om vem som bestämmer tempo.
Den som hade mest bekymmer på slingan var min groom Stina. Bilens baklucka bestämde sig för att gå i baklås och där fanns typ allt hon behövde.
Men i distansvärlden finns det massor av trevligt och hjälpsamt folk så det löste sig ändå. Å bara så du vet Stina, du är min hjälte <3

Besiktning och vila. Monzan äter bra men har ännu inte kommit igång och dricka.

Slinga två.
Efter ca 5km känns Monzan fram halt. Konstaterar att han tappat en dojja. Upp med luren, ringer Stina samtidigt som jag börjar gå tillbaka ett par hundra meter mot vägen där groombilarna åker.
Stina dyker upp och skolådan ska fram.
Ja men vänta nu här....den är i bakluckan....som inte går att öppna!!! Va fan!
In i baksätet och stack in armen genom en liten lucka och kunde fiska fram skolådan till hålet för att sedan famla efter rätt saker som gick att plocka fram i omgångar.
På med skon. Monzan inte helt nöjd med att stå still. Inte heller på tre ben.
Nåja! En blodig tumme senare satt skon på plats och vi kunde fortsätta.
Och då var han inte halt heller.

Med facit i hand ska jag hedanefter alltid tävla med sulor. Det var en hel del grovt grus och bitvis stenkross. Monzan blir tassig och lite ömfotad. Att han dessutom kilade fast stora stenar i fossarna som Stina fick kämpa för att få loss gjorde inte saken bättre.

Men trots att vi fick ett ofrivilligt stopp så låg vi bara ca en kvart efter minsta tid.
Dessutom så sås red vi efter att skon var ditsatt. Då gick vi även de sista 15km ensamma. Det verkar märkligt nog passa honom bättre.

Så passerade vi mållinjen.
Nu tyckte Monzan att vatten var en bra idé. Först drack han sin hink i snabbgroomen och när han ändå höll på så drack han upp sköljvattnet också. ... yummie!

Så slutligen slutbesiktningen då.
Pulsade 48 och inga anmärkningar på någonting - och så var vi godkända!

Å herrejösses va gott det var med mat sen. Både jag och Monzan mumsade för fullt.

Sen var det bara hemresan kvar.

Vi hade i alla fall tur med vädret!
Men trots alla missöden så har vi haft en härlig dag. Det känns skönt att vara igång igen :-)

Checklistan avbockad. Har jag glömt nåt så är det så.... änsålänge vet jag iaf inte om det!
Det enda jag vet att jag inte har gjort är att ladda skärmen - men det enbart för att jag verkligen inte hittar laddaren :-/

Monzan nybadad - vilket verkligen var nödvändigt - och i princip resklar.
Jag är så gott som klar. Måste bara sova, vakna och klä på mig.
Släpet och bilen är packat.

Dåså....

Och trots de senaste två veckornas kaos i ordningen så känner jag mig lugn....

Igår fick Monzan sista passet som till största del bestod av skritt och lite trav i uppmjukningssyfte. Monzan själv tycker att fullt ös medvetslös funkar i alla lägen.
Där är vi inte överens!

Idag blev det en promenad. Skönt att rensa skallen något och hitta den mentala bubblan =))
Monzan sket i det och norpade glatt ett grässtrå lite här och var.

Hästar inne färdiga för kvällen <3

Någon som inte är nöjd så är det Fjäsk.
Han vill UT och det NU, nyss helst igår.
Som hemgångsråd skulle han ta det lugnt och bara gå "korta promenader". Jo men tjena!!!
Någon av oss, eller högst troligen båda kommer få psykbryt innan 14-dagar har passerat. Frågan är bara vem som får det först!?
Det lilla kräket (som förövrigt väger 4,8kg) har redan lyckats smita ut 2ggr. Ena gången han jag ta han på verandan, andra gången sprang han rakt in i påsen jag höll i. Tackar, katt fångad - check!
14-dagar känns dömt att misslyckas men mer än två ska vi väl ändå lyckas med!

I morgon är det stora packar dagen.
Dax att plocka fram mitt organiserade jag!

Men innan det - dax att sova!

så är det de andra....

Det går inte bra nu!
Förra veckan blev usel träningsmässigt pga min krånglande axel. Den träning som blev var bra, men det var ju inte så jag planerat.

Denna vecka följer i samma spår....
Men det hade varit bättre om det varit min axel.

För dagens upptäckt var inte alls rolig.
Precis när jag kom hem och stängt av bilen hör jag ett hjärtskärande jamande. Går ut för att titta och hittar mitt fjäskdjur sittandes vid trappen med ena tassen i luften. Den ser inte okej ut.
Han linkar in med mig och går direkt till soffan och lägger sig - och där blir han liggande.
Jag konstaterar att hela höger framben är svullet och han har ett litet sår på yttertån som kan tänkas vara ett ormbett.
Ringer veterinär för att checka av vad som kan behöva göras. Efter lite rådgörande så bestämmer vi att åka in till strömsholm.

Väl framme kommer vi in på ett rum och förbereder oss på att vänta.
Men först blir Fjäsket undersökt.
Sen väntar vi lite till....

Sen blir Fjäsket sämre. Svullnaden ökar, han blir dåsig och lite skakig.
Han ligger på undersökningsbordet med huvudet i min hand - och bara ligger.
Han svettas om fötterna.

Blodprov tas (lever - och njurvärden bl.a), nål sätts och smärtstillande ges.
Lille Fjäsk får tillbringa natten på djursjukhuset med dropp och övervakning.
Min lilla kisse, det skär i hjärtat <3

Förhoppningsvis är han pigg och på benen till i morgon. Jag kan bara hoppas!

Monzan fick en kvällspromenad. Inte direkt vad som var planerat men bättre än inget. Och det var skönt att röra på sig efter några timmars stillasittande.

Så nu håller vi tummarna för Fjäsket!

Dagen pass kan samanfattas kort och koncist med ett enda ord.
K a t a s t r o f !
Och med fem dagar kvar ger det en känsla av.....------- här ska de va en kräksmiley ------

Men va tusan. Man kan inte alltid va på topp, det kan inte alltid gå bra.
Vi (eller snarare jag) bryter ihop - och kommer igen!
En annan dag. Typ i morgon eller så...
Det var iaf vackert väder =D

Eller igår!!!!
För igår var jag tillbaka på hästryggen. Dessutom på en överladdad hästrygg!!!
Sambon kände sig manad att gripa in och ge mig övningar som hade dämpande effekt på diverse yippieykayay och sprattel.
Monzan fick trava bommar....
Det innebar några extra yippieykayay innan han lugnade ner sig och flyttade fokus till att sätta benen rätt.
Han fick även hoppa ett litet kryss som oxå innebar ett par yippieykayay innan han fick tillbaka hörseln och kunde behärska sig.
Vips hade över en timme passerat!

Idag har jag passat på att göra allt som jag inte kommer att hinna i veckan.
T.ex att sanera bilen på insidan.
Behöver jag säga att det var välbehövligt!?

Förberedelser och inventering inför nästa helg. Kollat att allt finns, sköljt ur en himlans massa flaskor, dunkar och hinkar.
Kollat vad som behöver tvättas - vilket faktiskt var ingenting!
Fascinerande =))

Tagit en kaffepaus samtidigt som släpet fick sommardäcken ditsatta =))
Service!

Gjort rent lite utrustning och checkat att allt är som det ska och där det ska va.

Monzan har fått pyssel och så även Doris.
Är rätt nöjd med dagen. Känns som att läget är under kontroll, vilket underlättar avsevärt!

Axeln är med mig och inte emot mig.
Sannerligen skitbra det oxå.
Den har vad som kallas aktiv vila.
Använder jag den inte - blir den stel. Använder jag den för mycket - gör den ont.
Använder jag den lagom - samarbetar den fint!
Happy happy =))

Men än är inte helgen slut. En hel dag till att ta vara på. Så nu är det bara att avsluta lördagen med att trycka kudden i huvet och ZZZzzzzz