När en stor del av ens vardag känns tung och motig så gäller det att ta tillvara på de små guldkornen för att inte bryta samman alldeles.
Ett guldkorn var att tillbringa en stund i skogen med en av mina bästa vänner, nämligen Monzan <3
När det är mörkt ute är det ännu mörkare i skogen....
Gör här en notering att ny pannlampa behöver inhandlas.
Den jag har gör att jag ser var vi sätter fötterna. Thats it!
Jag har absolut ingen koll på var jag är.
Och när man inte vet var man är i en liten skog så kan den vara väldigt stor :-/
Det kan även ge en ouppskattade överaskningar.
För plötsligt på en trolig stig någonstans i skogen slog Monzan på en tvärnit. När jag tittade upp så stod vi nära på öga mot öga med en älg.
Vet inte vem som fick högsta utslag på pulsen!?
Vid närmare eftertanke så tror jag det var älgen för den la benen på ryggen och försvann med ett brak.
Kvar stod en vibrerande Monzan som verkade överväga om han skulle dra efter eller åt motsatt håll.
Själv tyckte jag att vi stod bra där vi stod och efter en stund höll Monzan med.
Sen gick vi vidare på stigen som jag trodde var rätt... vilken den såklart inte var.
Men alla stigar leder ut så det brukar lösa sig. Så även idag :-)
Det kommer att bli mörkare och mörkare och jag vill verkligen kunna rida ute utan att famla i blindo. Så nu ska jag försöka lista ut hur många lumen en pannlampa bör vara på för att man ska se mera än bara marken framför fötterna. Tips någon???

Doris har oxå fått pyssel och laddar batterierna för i morgon :-)

Nu ska jag koppla av och koppla bort och tillbringa kvällen med mina andra guldkorn <3