Vi har haft träningshelg här på gården med en för oss ny tränare.

Jag tycker det verkar som att alla är nöjda   

För mig var det väldigt nyttigt iaf. Att bryta mitt eget mönster om att tycka att rida i ridhus i cirklar är dödens tråkigt. Det gör ju att jag gärna fuskar lite med den varan, eller så smittar det av sig på Monzan, och då harvar vi runt uttråkade båda två utan att få något vettigt gjort.

Jag fick lov att sätta mig ner i lördagskväll och verkligen fundera på varför jag tycker ridhusridning är så in i bängen tråkigt, och jag tror jag har svaret. Jag är instängd! 

Svårare än så är det inte....

Nåja! Monzan kämpade tappert på sina båda pass. 

På lördagen glänste han till och var fantastiskt fin stundtals. Vissa saker var svårt, men han utförde efter bästa förmåga.

Idag var han också fin men på ett annat sätt. Idag tror jag minsann att det satt lite träningsvärk i rumpan och det tog ett tag innan jag fick fatt i alla delar. Men när jag får det så känns han fantastisk   

Idag skrittade vi fram utomhus i den bitande vinden. Ridbyxor är inte varma, bara så ni vet! 

Nu har jag ännu lite fler verktyg att jobba med på väg mot målet att bygga upp Monzan igen till en stark häst. Det är ganska uppenbart hur mycket han har tappat, men nu bygger vi. Bit för bit!

Känslan efter lördagens pass tar jag med mig. Dagens pass var inte dåligt, bara annorlunda mot lördagen. Så det tar jag också med mig. Det är svårt som tusan att ratta runt denna extremt känsliga herre. Det gäller att ha sin egen kropp under kontroll. Det brister där ibland - det måste jag erkänna.

Men jag vet vad jag har att jobba med, så det gör jag. Och en bra bit på väg är jag   

Mot målen 2018 helt enkelt   

Nu är det slut på vilan för Eddie. Det har varit nyttigt för honom med pauser i träningen. Han får jobba på lite intensivt i perioder och sedan pausa för att låta allting smälta. Det verkar vara det upplägget som passar honom bäst. Efter varje paus känns han mer mogen. Men nu är det dags att börja aktivera valnöten igen   

Till veckan så kommer Sussi igen. Perfekt att få mer coaching så tätt inpå.

Och en till träningshelg som denna är inbokad redan om ganska precis en månad. Så nu trimmar vi på!

En tid framöver kommer inläggen vara i någonslags organiserad oordning. Det är bara för att dåtiden ska hinna ifatt framtiden. Vilket kan ta ett tag så just för dagen gör vi ett besök i nutiden   .

Idag har vi haft besök av Susanne Widner som har träningar hos oss en gång i månaden under vinterhalvåret.

Meningen var att båda mina grabbar skulle vara med och att jag skulle vara glad och pepp. Var det så då? 

Nej såklart inte. Jag är inte sams med det råa vädret så när jag rör mig... känns det, så kan vi säga. Och det känns inte så bra! 

Det började med att Eddie faktiskt fick stå över att göra något alls. Gubben upplyste mig om att Eddie stått på näsan med ett ploff (eftersom det är snö) och gett sig själv en tjusig "rumpkaka". Nu finns det troligen ingenting som heter så men tänk lårkaka fast på rumpan, höger sida för att få en riktning. 

Han fick i allafall en rörelse koll och verkar vara samt känns hel förutom rumpgrejen. Han fick lite extra ompysslande och får vackert vila sig iform några dagar med lättare promenader.

Näste man ut var Monzan. Han har ju som bekant en ganska taskig pälskvalite på sin vinterpäls. Han är skavsåret personifierad. Och nu har han fått... ja just det, skavsår. Som ett brev på posten lagom till vi trappade upp träningen.

Vanligtvis brukar jag ha klippt honom en tre fyra gånger redan vid den här tiden. men nu valde jag att bara klippa en gång och det var länge sedan. Fel val helt klart.

Men glidslem och pälsglans är fina grejer så vi gjorde oss redo för träning när jag petar in nämnda ting i ögat med resultatet att tårarna rann och det sved som tusan. Nåja!

Men, för att återgå till träningen.

Jag har medvetet låtit Monzan komma ur kondition sedan vi vurpade, då han var i full tävlingskondis. Han har vilat, återhämtat sig och promenadridits. Lägg till det att han numera har en polare i hagen.

Han har liksom landat lite mentalt och kroppsligt på jorden. Han är lugn, men med massor av energi. På ett lagom sätt och inte som ett" uppe i det blå skruvat Monzan sätt".

Det roliga med Sussiträningarna är att det är så enkelt. Iaf så länge hon håller rätt på höger och vänster. När man ska göra det själv blir det stökigt i huvet.

Idag blev jag lite förvånad. Jag hittade igentligen inget lätt och svårt varv. Det var kanske något lättare åt vänster. 

Vilket betyder att just nu är han ganska rak, och det är hit jag har jobbat för att få honom samtidigt som vi trappat ner på konditionen. För det är nu vi ska börja bygga. Bygga upp honom på nytt till en stark, hållbar liksidig häst.

Jag är nöjd!

Monzan var nöjd för han var loss i både kropp och knopp.

Så vi jobbar vidare härifrån

Det är här ute vi gör det mesta av våran träning   

Men även vi kryper in i ridhuset då och då för att göra våra övningar, de som vi inte kan göra utomhus just nu iaf!

Här rullar det på.
På midsommardagen klev Monzan på släpet för en liten roadtrip. Destination Stockholm - lite närmare bestämt Djurgården. Vi var ett litet gäng som tillbringade några timmar till häst i ett strålande väder.
Monzan rörde sig i stadstrafik, längs djurgårdskanalen där båtar puttrade fram och på fina ridstigar som han aldrig gjort annat. Men han var rätt slut i kolan när vi kom hem igen.

Dagen efter åkte vi iväg igen för att göra en träningsrunda på 30km.
Monzan kändes fin men lite off i huvudet.
Vi passade på att ta ner de sista snitslarna från romfarsritten när vi ändå red förbi.

I övrigt fortsätter vi träna på.
Monzan är återkollad av veterinär och det ser fortsatt bra ut.

Vattenträningen fortsätter som vanligt och han går varannan gång riktigt tungt och varannan gång medium hårt.

I helgen som var begav vi oss till Kristinehamn där A9-ritten med SM gick av stapeln. Jag och Kattis groomade Marie som lotsade Cera genom 80km* i till största del ösregn. Men det gick ju det med =))

Det är väl dax för lite uppdatering igen. Det händer ju liksom saker ?

Monzan har jag helt lagt om träningsupplägg på i år eftersom det blev som det blev. Facit på det vet jag inte än men hittills verkar det gå som önskat.
Han har varit med på träningarna i helgen där vi (eller mest jag då), har fått lite mer verktyg och mer på fötterna för vidare träning. Det ska nog gå bra!
Jag håller mig till planen så får vi se vad återkollen säger. Tummar till det tack !

Med på träningarna har ju såklart även Doris varit. Hon är ju lite mer självskriven där än Monzan.
Och efter denna helg kan hon få titulera sig körhäst....iaf nästan.
Fyra pass har hon utfört på bästa sätt. Tre av dom har hon dragit sin vagn. Det sista passet med vagnen förspänd så som den ska vara. Lilla älskade känsliga skitstina vad duktig du är <3

En liten bit närmare målet som körhäst!
Men även med små steg kommer man framåt =))

Själv har jag gått över 40000 steg i skor jag inte är van vid och ett skavsår på det. Det känns i benhinnorna...

En stund i massagefotöljen, lite ice power, godis, en öl och omkullvickad i soffan så känns det rätt bra ändå.
Jag är så nöjd och glad att jag skulle kunna skutta runt - om det inte var för att mina ben/fötter inte alls vill detsamma. Så jag ligger snällt kvar och är nöjd ändå.

Ungefär så har det känts. Det har liksom inte hänt någonting ändå har det hänt massor. En evig väntan på tumme upp eller tumme ner.
Under den tiden har jag och Monzan traskat ganska precis 18 mil!!! Uhhffff!

Det positiva med det är att vi inte tappat allt. Och jag har blivit tränad under tiden.

Men för en vecka plus några dagar tillbaka fick vi äntligen vår tumme upp för igångsättning. Monzan visade upp sig för veterinären som en flygande drake vilket resulterade i detta....

Fick frågan om lite lugnande. Hade defenitivt tackat ja om det hade varit till mig - kusen klarar sig utan.
Det dröjde inte länge innan jag satt i sadeln. Det var den bästa kvarten på länge =))

Kvarten är utökad till dryga timmen och vi skrittar snällt...eller ja, hyfsat iaf. Bitvis!
Lite boing boing och trumpetande måste visst tillhöra, så är det bara.

Kusen blev även ordinerad tömkörning. I omfattningen "så mycket jag orkar". Haha, den var rolig den.
Men vad passade då bättre än att sno åt sig en lektion när vi ändå hade träningar här i helgen.
Jag ville ha lite bra övningar som gymnastiserar Monzan utan att jag behöver sitta på. Och helst övningar som jag klarar av att utföra. Det fick jag och jag är fortfarande lite i chock över att det gick så bra. Vart kom den hästen ifrån???

I morgon har jag tänkt mig utföra samma sak utan Ankans övervakande öga. Låt oss hoppas att det går lika bra.
Det finns en film. Jag får inte upp den här. Men jag ser att det är jag och jag ser att det är rätt häst. Jag ser även vad vi gör.
Repris på det. Tack!

Så om 5 veckor kollas Monzan upp igen innan vi förhoppningsvis får träna fullt igen.

Doris var ju självskriven på helgens träning. Två pass per dag. Valnöten jobbar fortfarande....
På lördagen drog hon vagn på morgonpasset efter uppehåll över jul och nyår. Plättlätt!
Sen fick hon den riktiga selen på sig. Hmmm! Smisk på mig som inte har vant henne med baksele. Men hon drog iaf släpan på resterande pass och faktiskt oxå vagnen en långsida. Å där på vägen gav min tumme upp och böjde sig åt fel håll. Lite väl mycket aj faktiskt.
Kvällen spenderades i soffan med handen i ispåse medans den andra matade in tröstgodis i munnen. Inte illa alls!

Innan helgen tog slut han jag med att rulla upp 20 rundlar på skulle. Det är nog det som känns i mina armar och rygg nu. Typ.

Ikväll har hästarna bara pysslats om. Doris fäller hår. I mängder! Det hon blir av med fastnar på mig...*suck*
Monzan fick hänga med mig på träningsrunda. Den blev lite kort, men all träning som blir av är bra träning. Och det är trevligt med sällskap.

Nu händer det iaf lite igen. Med lite tur är vi snart på g. På riktigt =))

En bilbesiktning, ett julbord och ett kalas senare....

Idag klev Monzan på släpet strax efter 8 och vi drog iväg för lite träning.
En 2-mils runda var dagens "to do". Eftersom det nu har blivit minusgrader så är vägarna ganska hårda. För mig är det viktigt att vänja in på "nya" underlag, speciellt för att Monzan är en rätt stor häst. Han springer liksom inte som på bomull....utan lite mer som en elvisp i grädde :-/
Anpassa fart efter underlag är en bra grej men si där var vi inte alls överens vilket gjorde att det då och då var lite stökigt.
Efter tvåhundrasjuttiofem frågor om han fick öka farten och lika många nej så taggade han tillslut ner och tuffade på i mitt tempo. Men då var vi typ nästan tillbaka igen....

Några timmar i hagen och lite extra pysslande vid intag och sedan övergav jag hästarna för idag för att byta ut stallet mot en varm dusch, lite godis och en filt i soffan.

Och i morgon börjar en ny vecka!

Jag har haft ett mål med Doris denna höst. Mitt mål har varit att hon ska vara i vagn iaf en gång innan året är slut. Och idag har det hänt!!!! Så check på det!
Jag är så stolt över henne <3 =))

På morgonens pass drog hon släpan så avslappnat som om det var vardagsmat att dra omkring på en planka. Hon var liksom redo. Så på eftermiddagen blev det ett bonuspass där vagnen skulle på.
Så vad tyckte hon om det då?
Hon verkade inte ha så stora åsikter om det. Hon liksom bara gick! Jahapp liksom.
Tack alla inblandade att vi kunde göra detta lugnt och utan dramatik.
Nu övar vi vidare utan vagn ett tag för att återuppta träningarna i februari.

Monzan har skrittat 1 1/2 timme. Precis som igår blåste det och regnade det på tvären. Jag är lite lagom trött på detta skitväder....faktiskt!
Men det är bara att bita ihop och genomföra. Men vi hade faktiskt rätt mysigt ändå =))

Nu ska jag tillbringa en stund i soffan med Fjäsket I knät <3

Det här med körhästar....
Det är mycket saker som dom ska lära sig och bli bekväma med i olika situationer.
Doris är numera rätt bekväm med att dra en släpa.
Hon är rätt bekväm med att ha ett huvudlag med skygglappar. Men...inte i alla situationer. Hon varvar att vara lugn och trygg med att vara borttappad och vilse i världen.
Det ska vi jobba med.
Att dra saker över huvudet är inte alls ett bekväm läge.
Det ska vi jobba på.
Det - och väldigt många saker till. Många saker!
Här någonstans önskar jag mig fler timmar på dygnet.

I de bästa av världar hade hon varit inkörd och bekväm med det för länge sedan.
Men .... vi är inte i de bästa av världar. Vi är här och nu och försöker göra det bästa av situationen. Det är inte lätt, men jag försöker ständigt att trolla.

Sen har vi ju det framtida delikata problemet som kommer att uppstå när hon väl är i vagn. Vem kör???

Mina erfarenheter inom körning är minimala.
Att ratta travhäst är för mig ett "bekvämläge". Där vet jag vad jag pysslar med och även fast jag inte kört regelbundet de senaste åren så är det lite som att cykla.

Att ratta en körhäst är inte riktigt samma.
Min erfarenhet av detta är två träningshelger för Tomas Eriksson där alla momenten har ingått. Gissa vilket som är min favorit??
En träningshelg för Mia och lite eget hemma rullande inklusive en start i dressyr - och precisionscupen med godkänt resultat.
Inte ens idag förstår jag hur det gick till och det var i mars 2014. Dessutom innan vi började att träna. Snacka om att göra saker baklänges...
Ska då tilläggas att detta är bakom Monzan som jag kört typ alltid och vet till 100% hur han funkar.
Inte mycket erfarenhet att hänga i julgranen.
Kanske ska jag damma av Monzan som körhäst igen för att få in lite fingertoppskänsla.
Med en lättare vagn kanske det skulle fungera.... tål att tänkas på.