Ibland räcker inte tiden till - och ibland tar orken slut!

Men visst har det hänt grejer även fast uppdateringen här har varit obefintlig.
Monzan har varit ute i världen utanför gården och sträckt på benen med sällskap. Det var väldigt uppskattat och han bjöd även på två galopper. Happy Happy!

Även Doris utveckling går framåt fast just nu på andra håll. Har valt att lägga mer energi på att kunna ta på och ta av olika saker utan att hästen ska vandra runt och tycka att livet är obehagligt.
Vissa saker går bra, andra saker kräver lite övertalning och tålamod. Men det går framåt. På det stora hela handlar det mest om hur man gör det för att hon ska tycka det är okej. Snorkfröken!

Inkörningsvagnen har anlänt. Snygg är den. Och förhoppningsvis kan den snart användas. Snart är väl föresten relativt....

Från idag har jag semester några dagar. Efter att ha backat bloggen både ett och två år konstaterar jag att jag gör liknande saker varje år vid den här tiden. Så spännande.
Lite skillnad i år från förra året är att sambon fick dra till SIHS utan mig. Jag gör bara en visit dit på fredag.
Just nu gör jag mer nytta hemma.

Idag var en grå och blöt dag. Har inte varit utanför dörren mer än den tiden hästarna tar. I övrigt plockas och städas det lite. Märkligt nog blir det alltid rörigare först innan det ordnar upp sig.

Men nu parkerar jag i soffan en stund innan hästar ska nattas och jag följa deras exempel =))

Någonstans måste man börja. Jag brukar alltid börja med att ha en plan.
Det har jag inte.
Så nu kör vi planlöst!

Monzan fick sprätta ur sig med lite lösträning i paddan. Efter att ha fått ur sig överskottet så gick han utmärkt att styra på håll, trots att jag fick skutta mellan vattenpölarna.
Sen fick han lite lagom med pyssel så att han skulle vara nöjd.

Sen var det Doris tur.
Hon stod redo med en kölapp i handen.
Idag fick hon stå uppställd på gången medans det blev lite pälsvård. Det var mys!
Till och med benen var mys. Ser man på!
Vi har ägnat en hel del tid åt att pyssla med öronen. Till att börja med så där förbigående för att sedan stå och klia öra för att hon bara ville mera.
Vi har oxå utforskat ett ländtäcke. Det var det enda som jag just då kände var en bra idé att klä på och av till det var bekvämt.

Med små steg kommer man oxå framåt =))

Det här med körhästar....
Det är mycket saker som dom ska lära sig och bli bekväma med i olika situationer.
Doris är numera rätt bekväm med att dra en släpa.
Hon är rätt bekväm med att ha ett huvudlag med skygglappar. Men...inte i alla situationer. Hon varvar att vara lugn och trygg med att vara borttappad och vilse i världen.
Det ska vi jobba med.
Att dra saker över huvudet är inte alls ett bekväm läge.
Det ska vi jobba på.
Det - och väldigt många saker till. Många saker!
Här någonstans önskar jag mig fler timmar på dygnet.

I de bästa av världar hade hon varit inkörd och bekväm med det för länge sedan.
Men .... vi är inte i de bästa av världar. Vi är här och nu och försöker göra det bästa av situationen. Det är inte lätt, men jag försöker ständigt att trolla.

Sen har vi ju det framtida delikata problemet som kommer att uppstå när hon väl är i vagn. Vem kör???

Mina erfarenheter inom körning är minimala.
Att ratta travhäst är för mig ett "bekvämläge". Där vet jag vad jag pysslar med och även fast jag inte kört regelbundet de senaste åren så är det lite som att cykla.

Att ratta en körhäst är inte riktigt samma.
Min erfarenhet av detta är två träningshelger för Tomas Eriksson där alla momenten har ingått. Gissa vilket som är min favorit??
En träningshelg för Mia och lite eget hemma rullande inklusive en start i dressyr - och precisionscupen med godkänt resultat.
Inte ens idag förstår jag hur det gick till och det var i mars 2014. Dessutom innan vi började att träna. Snacka om att göra saker baklänges...
Ska då tilläggas att detta är bakom Monzan som jag kört typ alltid och vet till 100% hur han funkar.
Inte mycket erfarenhet att hänga i julgranen.
Kanske ska jag damma av Monzan som körhäst igen för att få in lite fingertoppskänsla.
Med en lättare vagn kanske det skulle fungera.... tål att tänkas på.

I helgen är det träningar på gården. Doris är med. Det skulle behöva vara det varje helg för Doris tar stora steg fram för varje träningspass. Den enda som möjligen skulle lägga in protest mot detta är plånboken....
Idag drog hon släpan igen fast denna gång med skygglappar på sig.
Varför kan det inte få heta helstängt som inom travet...???

Nåväl, lilla skruttan skötte sig utmärkt.

Det kan man väl inte direkt säga om den stora svarta...
Han hade stooora problems med att bara gå rakt fram. Det gick på tvären åt alla håll med en å annan bakutspark. Svansen åkte upp och ner som en antenn. Det frustades som om alla molekyler inanför pälsen skulle snytas ut.
Han är för go den stora pälsbollen <3
Det blev till slut 1 1/2 timme och mörkret hade fallit när vi var tillbaka.

Sedan en timme tillbaka har jag boat ner mig i soffan och här tänker jag tillbringa resten av kvällen.

Vi har så sakteliga smygit igång. Vissa dagar känns det bra vissa dagar är lite mer motigt.
Idag klev Monzan på släpet och vi åkte iväg på en liten utflykt.
Miljöombyte är alltid trevligt =))

För att vara 1 november så har vi fantastiskt väder. Konstaterade att jag kanske möjligen hade en tröja för mycket....
Monzan fick sträcka på benen. Och han var väldigt nöjd när han fick lulla upp jämsides med en galopperandes Zerona. För att inte tala om hur glad han blev när han fick springa om =))
Än finns det lite travar takter kvar i farbrorn!

Detta var precis vad vi behövde idag *tummen upp*