Nu först börjar det kännas som att vi är igång lite mer på allvar. Nu har vi väl landat på nivån lätt träning.
Monzan varvar lätta dressyrpass med tömkörning och skrittpass på 1 1/2 - 2 timmar.
Hittills känns allt jätte bra. Det som jag gläds åt riktigt ordentligt är hur mycket nytta jag har i ridningen av att tömköra.
Det visste jag väl iof innan oxå men eftersom jag aldrig fått till det har det heller aldrig gett nåt.
Nu måste jag ju iaf göra något rätt eftersom det ger positiva resultat ridmässigt. Eller!?

Nu vill jag väl inte påstå att allting flyter smärtfritt i vare sig ridning eller på töm. Men de bra bitarna är större än de dåliga och blir fler och fler. Då anser jag att vi är på rätt spår, även om vi då och då spårar ur.

Nu kommer träningen att trappas upp lite för varje vecka. Vi ökar tiden och inte intensiteten. Vi ligger kvar på lätt träning men håller på lite längre bara. Utom i tömkörningen. Där ligger vi kvar på denna nivå till nästa träningstillfälle. Då hoppas jag att jag har ordning på allt för att kunna avancera en övning eller så. Vi får se!

Innan återbesök är planen att ha ridit ett försiktigt kortare distanspass och att ha gått på vattenbandet. Vi skyndar långsamt :-)

Helgen har varit rätt soft. Det behövdes för jag fick lite soppatorsk energimässigt. Förutom att ha släppt ut och in en hög hästar, matat nämnda djur vid olika tider och sedvanligt stallfix så har jag krattat ca 170m sargkant och sladdat ridhuset. Av det sistnämnda momentet tillbringades lördagskvällen i massagefotölj varvat med soffa. Det är fortfarande kännbart i ryggen....*suck*

Ungefär så har det känts. Det har liksom inte hänt någonting ändå har det hänt massor. En evig väntan på tumme upp eller tumme ner.
Under den tiden har jag och Monzan traskat ganska precis 18 mil!!! Uhhffff!

Det positiva med det är att vi inte tappat allt. Och jag har blivit tränad under tiden.

Men för en vecka plus några dagar tillbaka fick vi äntligen vår tumme upp för igångsättning. Monzan visade upp sig för veterinären som en flygande drake vilket resulterade i detta....

Fick frågan om lite lugnande. Hade defenitivt tackat ja om det hade varit till mig - kusen klarar sig utan.
Det dröjde inte länge innan jag satt i sadeln. Det var den bästa kvarten på länge =))

Kvarten är utökad till dryga timmen och vi skrittar snällt...eller ja, hyfsat iaf. Bitvis!
Lite boing boing och trumpetande måste visst tillhöra, så är det bara.

Kusen blev även ordinerad tömkörning. I omfattningen "så mycket jag orkar". Haha, den var rolig den.
Men vad passade då bättre än att sno åt sig en lektion när vi ändå hade träningar här i helgen.
Jag ville ha lite bra övningar som gymnastiserar Monzan utan att jag behöver sitta på. Och helst övningar som jag klarar av att utföra. Det fick jag och jag är fortfarande lite i chock över att det gick så bra. Vart kom den hästen ifrån???

I morgon har jag tänkt mig utföra samma sak utan Ankans övervakande öga. Låt oss hoppas att det går lika bra.
Det finns en film. Jag får inte upp den här. Men jag ser att det är jag och jag ser att det är rätt häst. Jag ser även vad vi gör.
Repris på det. Tack!

Så om 5 veckor kollas Monzan upp igen innan vi förhoppningsvis får träna fullt igen.

Doris var ju självskriven på helgens träning. Två pass per dag. Valnöten jobbar fortfarande....
På lördagen drog hon vagn på morgonpasset efter uppehåll över jul och nyår. Plättlätt!
Sen fick hon den riktiga selen på sig. Hmmm! Smisk på mig som inte har vant henne med baksele. Men hon drog iaf släpan på resterande pass och faktiskt oxå vagnen en långsida. Å där på vägen gav min tumme upp och böjde sig åt fel håll. Lite väl mycket aj faktiskt.
Kvällen spenderades i soffan med handen i ispåse medans den andra matade in tröstgodis i munnen. Inte illa alls!

Innan helgen tog slut han jag med att rulla upp 20 rundlar på skulle. Det är nog det som känns i mina armar och rygg nu. Typ.

Ikväll har hästarna bara pysslats om. Doris fäller hår. I mängder! Det hon blir av med fastnar på mig...*suck*
Monzan fick hänga med mig på träningsrunda. Den blev lite kort, men all träning som blir av är bra träning. Och det är trevligt med sällskap.

Nu händer det iaf lite igen. Med lite tur är vi snart på g. På riktigt =))

...å fan vad det sticks!
Av diverse anledningar var jag tvungen att skala av Monzan hela pälsen. Det är iof inget konstigt med det. Han klipps ju mer eller mindre året runt, men anledningen var lite annorlunda denna gång.

Jag har som vana att alltid bada hästen innan klippning. Det spar på maskinen om inte annat att klippa en ren häst.
Jag frångick den principen idag. Det var dumt!

Men nu vet jag vart kusen samlar mest skit. Det är där han förtillfället är lite tuffsig :-/
Jag vet oxå att liniment förvandlar pälsen till äckelpäckel. Och av den varan har han fått en hel del på sistone. Jag vet oxå att klippmaskin och äckelpäckel inte är någon bra combo.
Inför nästa klippning så måste nya skär införskaffas. De fick dödsstöten nu!

Letade fram ett BackonTrack stalltäcke på vinden. Det har numera ganska många år på nacken, närmare bestämt 12 !!!
Herrejösses!!!!

Det är både på gott och ont.
Har lyckats fylla en lista på "att göra" saker. En låååång lista.

Sen får jag tydligen dementera att jag kallat Monzan stökdjur. I två dagar och 8km så har kusen uppfört sig exemplariskt. Så exemplariskt att jag undrar vad som händer!? Ska jag bli orolig eller bara gilla!?

Kvällens promenad avverkades i snö från tvären. Det brukar inte alls uppskattas och det gjorde det väl inte nu heller, men ändå gick han lugnt och städat.
Vi såg ut som två snögubbar när vi var tillbaka :-)
Så check på det!

Monzan är less!
Att promenera rakt fram är så tråkigt att han skulle kunna falla död ner.
Jag vet att jag nyss sa att han skötte sig över förväntan.
Det gick typ över!
Numera går våra promenader till på ett annorlunda vis. Ibland går kusen framåt, ibland bakåt och ibland på tvären. Ibland hoppar han jämfota.
I sällsynta fall står han på bakbenen innan han kan hejda sig. En å annan bakutspark förekommer oxå. Och så låter han. Ett konstant fnorrande ljud från draknäsan.
Men! Han har fortfarande den goda smaken att inte dra i mitt snöre. Han håller linan slak och avståndet till mig. Han håller även rätt färdriktning. Det kan han få cred för. Det är frustrerande nog att ha ett halvt ton stökdjur runt omkring sig när det ser ut så här när vi är ute och går...

...och vi går fortfarande i grimma och grimskaft så änsålänge får han ändå anses som rumsren.

Monzan har haft en återträff med veterinären. Han är mycket bättre än sist. Men inte helt bra. Hur nu bättre kan vara sämre än bra?
Nåja, jag är nöjd med det ändå för det kunde vart värre. Det mesta "runtomkring " symtomen är borta. Eller det mesta förresten, eller jo, vi kan nog säga det mesta det blir enklast så.
Det kvarvarande är behandlat med 6st stick och de stora sprutorna.
Monzan hade fått lite happy happy innan så sticken innebar bara att vicka på örat och blänga på veterinären och så var det bra med det.
Å.b om tre veckor.....

Tre veckor till med cirkus alltså!. Sådär ja!
Men jag är iaf glad att vi får röra på oss även fast det betyder att jag får gå bredvid. Att ha stökdjuret på boxvila är en mardröm jag redan genomgått. Sålänge vi slipper det någonsin mer kan jag gå utan att klaga.
Men jag lovar att jag ser fram emot dagen då vi återigen kan träna ihop på annat sätt :-)

Har faktiskt hunnit med lite annat än hästar oxå även fast det är aningens hästrelaterat. Som att kratta sådant som göms i snö...
Och lastat in två pallar eldningspellets.
Och monterat isär pelletsskruven för det blev fort och fel och istället gjort om och gjort rätt.

Denna vecka har oxå bestått av väldigt sena kvällar (*läs nätter) och väldigt tidiga mornar så nu tänker jag dra täcket över huvudet och inte röra mig förrän om sådär 8-timmar.
Det är lyx det =))

Dag 12 har snart passerat.
Vi går och går och går, och så går vi lite till.
Under veckan som gått har x-antal kilometrar lagts under hovar och fötter. I isande kyla och stickande snö. Ensamma och med sällskap!

På det stora hela sköter sig Monzan bra.
Jag har blivit biten och utspottad under loppet av två röda. Innan jag avslutat aj så hade Monzan placerat sig i skämshörnan och såg synnerligen förskräckt ut att jag faktiskt befann mig mellan hans tänder när gapet slog igen. Ingen skada skedd och han har inte gjort om det :-)
Han har öppnat ett par grindar men inte gått ut. Hyvens kille!
Han är uttråkad men sköter sig förträffligt. Även när han "pyser" över så gör han det med stil.
Imponerande!
Men än är det inte över....
Imorgon serveras bottenskrapet i metacamflaskan och därefter ska ännu en vecka passera innan å.b av veterinär.
Sen är allt skrivet i stjärnorna. Ingen idé att spekulera i det. För det blir just bara spekulationer. Det är bara att vänta och se. Och såklart hoppas på det bästa.
Vad mer kan vi göra!?

Jösses vad jag saknar den här utsikten...Frivillig vila är en sak. Ofrivillig en helt annan...

Håll tummarna för min krigare!!!

Så....what's up!?
Monzan har fått nya dojjor. Han har både sprungit, hoppat och skuttat in dom.
Det var tydligen väldigt nödvändigt men resten av dagen har han haft fötterna på marken.

Dagens promenad var ganska ospännande. Monzan gick in i autopilotläge och bara; jaha...ska vi gö de här!? Igen!? Boooooring!!!

Det svåra är att få han att hålla jämna steg med mig. Han vill gärna gå i sitt tempo.
Detta betyder att jag då och då måste påpeka att han intagit fel position vilket leder till ett förnärmat blängande. Men än så länge rättar han sig i ledet utan protester.
Blängandet är okej. Det tar jag inget extra för!
Ibland får han parkeras för att jag ska få lite försprång och så får han gå ikapp i sitt tempo. Ge och ta =))

Idag tyckte jag mig ana en förbättring. Jag kan ha fel. Det kan vara önsketänkande.
Men jag hoppas att det är så!

Och för att inte glömma bort Doris. Hon övar ju oxå på saker och ting. På en annan nivå. Men övning ger färdighet.
Hon fick stå på gången. Lös. Stilla. Och bara öva på att göra ingenting och ha tråkigt medans jag redde ut ett stycke trasslig svans.
Nu måste hon ju inte stå som en staty. Hon får såklart se sig omkring men fötterna ska vara stilla. Hon grejade det hyggligt bra.
Några få tillrättavisningar så stod hon där hon skulle. Ska man bli körhäst är det bra att kunna bli parkerad.
Borstad, friserad och insmord. Check!

Resten av kvällen tillbringades vid den här <3

Det var inte otippat.
Monzan fixar tre dagars vila innan han ledsnar. Idag är dag 4....

När hästarna plockades in drog Monzan åt andra hållet. Han fick va ute en stund till!
Sen har vi promenerat. Det är som att köra elvisp....
Meningen är ju att häst kraken ska ta det lugnt. Men så länge han håller sig på mattan får det gå. Att stänga in han i en liten fyrkant kommer bara göra det värre.
Kvällens promenad var därför väldigt välbehövlig, men kall. Inte för att jag frös, men mina ögonfransar frös ihop. Det gäller att blinka fort så inte ögonen fastnar i stängt läge. Monzan fick tjusig rimfrost i skägget och bilder uteblev för att telefonen tyckte det var för kallt för att kunna fokusera.

Försöker att inte fundera så mycket utan bara göra det som ska göras. Men det är svårt att låta bli...

Nu; soffa, kamin och en katt på magen.
Nya tag i morgon!