teamcurious

Senaste inläggen

Av Anne-Lie - Måndag 16 april 22:31

Det har varit en del tekniskt strul den senaste tiden och med det kan ni om ni vill fortsätta följa mig här   

Tack för den här tiden!

ANNONS
Av Anne-Lie - Tisdag 6 mars 10:52

Tidsbrist och häcken full av saker som ska göras hellst nyss eller igår....

Ekvationen går inte ihop och jag blir bara trött   


Det är just nu lite pyssel med att få tiden att räcka till. Det är ju trots allt inte mer än 24 timmar på ett dygn, och några av dom måste man faktiskt sova.

Så det som går att prioritera bort har fått stå tillbaka. Som här t.ex. 

Men det blir snart ordning med det.


Mina grabbar har också fått stå tillbaka lite grann. Med det menas att Monzan motionsrids, promeneras och går några träningar. Sedan sist har han varit med på två och han gör det bra. 

Eddie varvar promenader, longering och tömkörning. Har låtit bli att klättra upp på honom nu när han har sina växperioder. En gång bara för att se om han tyckte det var okej - och jadå, han hade ingenting att invända.

Så bara mars är över så kommer vi att öka på igen för att komma igång ordentligt. Jag har aldrig längtat så mycket till våren som nu....

 

Dessa prylar har varit inblandade i det som gör att tid blivit en bristvara. Men det börjar arta sig även om allt inte låter sig göras på en kvart och inte heller så länge det är tjäle i backen. Men det värsta för nu är gjort och nästa värsta tar vi när det kommer....

 

Det är brist på hö/hösilage i år. Faktiskt en ren katastrof!

Så grabbarna har fått en sådan här för att minska spillet. Det funkar över förväntan bra   

Jag monterade den i rena ilskan en mörk blåsig kväll. Den var tung och otymplig och hade frusit fast på släpkärran. Grabbarna var mest i vägen och gjorde inte mycket för att hjälpa, snarare stjälpa. Men den kom på plats och balen hamnade i mitten. Jag älskar den!


Det var ett litet livstecken härifrån tills vi hörs igen!

ANNONS
Av Anne-Lie - Söndag 4 feb 21:31

Vi har haft träningshelg här på gården med en för oss ny tränare.

Jag tycker det verkar som att alla är nöjda   

För mig var det väldigt nyttigt iaf. Att bryta mitt eget mönster om att tycka att rida i ridhus i cirklar är dödens tråkigt. Det gör ju att jag gärna fuskar lite med den varan, eller så smittar det av sig på Monzan, och då harvar vi runt uttråkade båda två utan att få något vettigt gjort.

Jag fick lov att sätta mig ner i lördagskväll och verkligen fundera på varför jag tycker ridhusridning är så in i bängen tråkigt, och jag tror jag har svaret. Jag är instängd! 

Svårare än så är det inte....


Nåja! Monzan kämpade tappert på sina båda pass. 

På lördagen glänste han till och var fantastiskt fin stundtals. Vissa saker var svårt, men han utförde efter bästa förmåga.

Idag var han också fin men på ett annat sätt. Idag tror jag minsann att det satt lite träningsvärk i rumpan och det tog ett tag innan jag fick fatt i alla delar. Men när jag får det så känns han fantastisk   

 

Idag skrittade vi fram utomhus i den bitande vinden. Ridbyxor är inte varma, bara så ni vet! 


Nu har jag ännu lite fler verktyg att jobba med på väg mot målet att bygga upp Monzan igen till en stark häst. Det är ganska uppenbart hur mycket han har tappat, men nu bygger vi. Bit för bit!

Känslan efter lördagens pass tar jag med mig. Dagens pass var inte dåligt, bara annorlunda mot lördagen. Så det tar jag också med mig. Det är svårt som tusan att ratta runt denna extremt känsliga herre. Det gäller att ha sin egen kropp under kontroll. Det brister där ibland - det måste jag erkänna.

Men jag vet vad jag har att jobba med, så det gör jag. Och en bra bit på väg är jag   

Mot målen 2018 helt enkelt   


 

Nu är det slut på vilan för Eddie. Det har varit nyttigt för honom med pauser i träningen. Han får jobba på lite intensivt i perioder och sedan pausa för att låta allting smälta. Det verkar vara det upplägget som passar honom bäst. Efter varje paus känns han mer mogen. Men nu är det dags att börja aktivera valnöten igen   


Till veckan så kommer Sussi igen. Perfekt att få mer coaching så tätt inpå.

Och en till träningshelg som denna är inbokad redan om ganska precis en månad. Så nu trimmar vi på!

Av Anne-Lie - Söndag 28 jan 22:15

Det händer mycket nu på vissa plan, och på andra inte mycket alls. Det händer inte heller i rätt ordning vilket kan störa mig ganska rejält. Och det stör mig ATT jag stör mig. Ja ni fattar, det är inte alltid lätt   


Monzan har blivit av med pälsen. Och hur konstigt det än må låta så är det positivt för hans skavsår. Han har fått lite varannandags träning för att inte nöta på huden och det ihop med att pälsen försvann har gjort underverk!

 

För tillfället gör han en hel del skrittpass på runt milen i varierande terräng och med denna vinter oxå väldigt varierande underlag. Det varvar vi med något styrkepass samt ett kondispass i veckan. Jag har ändrat lite i målen för året då jag insett att vissa saker måste prioriteras framför andra. Det leder till att vi blir en eller två månader efter i vår planering. 

Nu är inte det hela världen då Monzan ändå är halvpanschis och inte har någon tuff tävlingssäsong framför sig.

Det kommer att bli bra ändå   


 

Den här pajasen då?

Han har ju kånkat runt på mig ett gäng gånger och får väl räknas som insutten. Han har även travat ett par steg med mig på ryggen. Det han en gång lärt sig sitter och han har blivit bra mycket modigare på många plan.

Just nu har han lite paus i tillvaron. Han växer igen....

Han är som en tonåring som inte vet var han börjar och slutar. En sån som välter saker och snubblar på sina egna fötter, vilket han faktiskt har gjort och därmed stod på näsan. Snopet värre!!!

Vi har haft lite vadslagning om hur stor han är och hur stor han kommer bli. Jag hade ju hoppats att det räckte redan men den förhoppningen kan jag ju glömma.

För dagen mäter han ståtliga 169cm över markytan. 169cm ren klumpighet   


 

Grabbarna roar sig med att äta, brottas, jagas, tacklas och bara hänga om dagarna. De har en stor och ganska kuperad hage att röra sig i (och den utnyttjas) och de är ute länge. Suveränt för en unghäst och Monzan är faktiskt ett suveränt sällskap. Man kan säga att han sköter sitt uppdrag på bästa sätt!

De har fått en bal i hagen så de har fri tillgång på hö. Det glädjer mig att de inte står med näsorna i den konstant utan ändå fortsätter med sitt vanliga beteende. I och med att balen dök upp är det inte heller intressant att stå att hänga vid grinden. De äter när de har lust och så länge de behöver, i övrigt pysslar de med annat. Så numera så får jag vackert ropa eller hämta dom när de ska in. Det gör jag gärna!


I veckan väntar besök av hovis och till helgen är det träning   


Av Anne-Lie - Lördag 20 jan 21:37

No words needed <3
Milen avverkad!

Av Anne-Lie - Fredag 19 jan 22:15

Stulen text :)
Av vem framgår överst i bild och är tagen ur senaste ridsport.

Hur väl känner ni er häst?

Av Anne-Lie - Torsdag 18 jan 22:00

En tid framöver kommer inläggen vara i någonslags organiserad oordning. Det är bara för att dåtiden ska hinna ifatt framtiden. Vilket kan ta ett tag så just för dagen gör vi ett besök i nutiden   .


Idag har vi haft besök av Susanne Widner som har träningar hos oss en gång i månaden under vinterhalvåret.

Meningen var att båda mina grabbar skulle vara med och att jag skulle vara glad och pepp. Var det så då? 

Nej såklart inte. Jag är inte sams med det råa vädret så när jag rör mig... känns det, så kan vi säga. Och det känns inte så bra! 

Det började med att Eddie faktiskt fick stå över att göra något alls. Gubben upplyste mig om att Eddie stått på näsan med ett ploff (eftersom det är snö) och gett sig själv en tjusig "rumpkaka". Nu finns det troligen ingenting som heter så men tänk lårkaka fast på rumpan, höger sida för att få en riktning. 

Han fick i allafall en rörelse koll och verkar vara samt känns hel förutom rumpgrejen. Han fick lite extra ompysslande och får vackert vila sig iform några dagar med lättare promenader.


Näste man ut var Monzan. Han har ju som bekant en ganska taskig pälskvalite på sin vinterpäls. Han är skavsåret personifierad. Och nu har han fått... ja just det, skavsår. Som ett brev på posten lagom till vi trappade upp träningen.

Vanligtvis brukar jag ha klippt honom en tre fyra gånger redan vid den här tiden. men nu valde jag att bara klippa en gång och det var länge sedan. Fel val helt klart.

Men glidslem och pälsglans är fina grejer så vi gjorde oss redo för träning när jag petar in nämnda ting i ögat med resultatet att tårarna rann och det sved som tusan. Nåja!

Men, för att återgå till träningen.

Jag har medvetet låtit Monzan komma ur kondition sedan vi vurpade, då han var i full tävlingskondis. Han har vilat, återhämtat sig och promenadridits. Lägg till det att han numera har en polare i hagen.

Han har liksom landat lite mentalt och kroppsligt på jorden. Han är lugn, men med massor av energi. På ett lagom sätt och inte som ett" uppe i det blå skruvat Monzan sätt".

Det roliga med Sussiträningarna är att det är så enkelt. Iaf så länge hon håller rätt på höger och vänster. När man ska göra det själv blir det stökigt i huvet.

Idag blev jag lite förvånad. Jag hittade igentligen inget lätt och svårt varv. Det var kanske något lättare åt vänster. 

Vilket betyder att just nu är han ganska rak, och det är hit jag har jobbat för att få honom samtidigt som vi trappat ner på konditionen. För det är nu vi ska börja bygga. Bygga upp honom på nytt till en stark, hållbar liksidig häst.

Jag är nöjd!

Monzan var nöjd för han var loss i både kropp och knopp.


Så vi jobbar vidare härifrån

  

Det är här ute vi gör det mesta av våran träning   

Men även vi kryper in i ridhuset då och då för att göra våra övningar, de som vi inte kan göra utomhus just nu iaf!


Av Anne-Lie - Söndag 14 jan 08:52

Vi gör ännu ett tidshopp och landar i tiden resten av augusti. Dvs från den 7:e och tills augusti tog slut. Det är igentligen ingen lång tid men den kändes lång för att så otroligt mycket hände. Många tankar och funderingar samt beslut!


Jag har ett sånt litet flashback minne av att jag sitter på bänken utanför stallet och funderar över hur framtiden kommer att bli för Monzan. Jag hade sällskap och vi drack kaffe och bollade funderingar.

Gubben åker förbi på fyrhjulingen, stannar till, och häver ur sig att "Det är dax att skaffa en ny häst", och åker vidare.

Först fick det mig att bli arg. Inte tänker jag väl göra mig av med Monzan oavsett?? Är han inte klok??

Men med lite eftertanke så var det ju inte det han sa, han sa ju att jag skulle ha en till.


Det var startskottet till det som hände sedan.

Jag åkte på en roadtrip en bra bit bort för att kika på en häst. Till en början lät allting så bra - men sen började magkänslan säga NEJ så det blev inget av det.


En eftermiddag sitter jag och scrollar bland hästannonser. Jag vet vad jag söker och har satt sökkriterierna väldigt snävt. Och plötsligt dyker det upp en bild på skärmen som skriker KÖP MIG!!!

Jag scrollade vidare, men återkom till den skrikande bilden hela tiden. Jag mailade iväg en fråga och var beredd på att den redan skulle vara såld. Men icke!

Så redan nästa dag var jag där och kikade. Pratade med ägare/uppfödare och försökte att både med hjärna och hjärta bilda mig en uppfattning. Och bilden...ja den visade verkligen rätt häst   

Så jag bestämde mig för att följa magkänslan.


Det var bara att fara hem och tala om att jag köpt mig en häst. Jag hade även ett snack med Monzan om att det från och med nu skulle bli andra bullar. Jag tror han var med på noterna!


Så den 1 september gjorde vi affär och jag rullade hemmåt med en ny vän i lastbilen.

 

Möt Eddie Mercury "Eddie"

En valack född 2014 e: Blue York Yankee

En högrest kille på 167cm över havet. Det var faktiskt det enda som jag funderade ett varv extra över. Men valde att bortse ifrån. Troligen blir han nån centimeter till...


Han är vare sig inriden eller inkörd, bara allmänt hanterad. Jag var nöjd med mitt köp.


Dagen efter han anlände fick han börja i Monzans skola. Jag släppte helt sonika ihop dom. Trots att jag vet att Monzan gått ensam större delen av sitt liv då hästarna som släpps in i hans hage oftast vill ut igen...

Magkänslan sa att Monzan var redo för en vän och att Eddie skulle vara den vännen.

Så bra det blev   


Man kan kalla det ett impulsköp. Men det var ändå någonstans ett välplanerat impulsköp. 


Och under tiden som allt det här händer så repade sig Monzan. Han fick hjälp av både veterinär och equieterapeut. Och ganska fort kunde han gå i vanlig hage igen. Och fortsättningsvis med sällskap   

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se