teamcurious

Senaste inläggen

Av Anne-Lie - Fredag 16 sept 21:46

Det är så mycket tankar som trängs i huvudet. "Varför" är ett ord som återkommer i olika varianter.
Jag lastar mig själv. Vad hade jag kunnat gjort annorlunda. Kunde jag reagerat fortare. Kunde jag ha gjort "vad som helst"?

En tacksamhetens tanke till sambon. Han låter mig bryta ihop, sopar ihop spillrorna, knådar till mig och får mig att orka vidare. Ett steg i taget. En dag i taget.

Det är pälssättningstid. Monzan brukar bli lite "off". Det var min första tanke.
Senare samma dag sa magkänslan att det inte var pälsen som var problemet - men vad!?
Dagen efter slutar han äta....och dricka.
Här är jag orolig på riktigt!
Han är lite gul i slemhinnorna.
Jag ordnar fram lite torrhö och han pillar i sig det efter nära två dagar utan. Och i samma veva slukar han en balja vatten.

Veterinärbesök.
Hela hästen lyssnas och kläms på. Allt verkar vara i sin ordning. Men magkänslan säger blodprov med rubbet samt leverprover.

Monzan fortsätter att pilla i sig hö och vatten.
Han är mer som en normal häst. Inget illa menat om normala hästar - men så är inte min Monzan. Det är fel!

Första svaret kommer och visar ingen infektionsbild. Ingen inflammation.
Men GGT var 1.57 (<_0.4)
Kraftigt förhöjt alltså. Ett prov skickas till Uppsala.
Monzan pillar i sig hö och vatten samt mash med B-vitaminer.

Uppsala provet klart idag.
GLDH 2400 (<_190)

Här fick jag skrämselhicka!!!!
Nu är jag rädd. På riktigt!

Monzan har en allvarlig förgiftning med allvarligt påverkad lever.
Frågan är av vad?
Alla njurvärden är normala.
Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan.
Nu väntar högst troligt en leverbiopsi. Vad exakt man får reda på av en sådan vet jag inte. Men det kommer jag att bli varse.

Att sätta in behandling innan är mer riskfyllt än hjälpfullt. Mitt hjärta brister igen...

Jag klamrar mig fast vid hoppet att det mest kritiska skedet är över och att vi nu ska rida ut stormen.
Jag lever på hoppet om att levern k a n återhämta sig.
Jag är livrädd för att det ska bli permanenta skador - och isf hur stora.
Jag försöker på alla tänkbara sätt underlätta för min fantastiska underbara krigare. Han är en kämpe, jag vet det. Och nu får han kämpa. Det finns inget alternativ. Inte nu. Inte än.

Kämpa nu Monzan! Vi ska fixa det här. Tillsammans. Det bara måste bli så.

Bästa älskade vännen <3

ANNONS
Av Anne-Lie - Måndag 4 juli 10:23

Här rullar det på.
På midsommardagen klev Monzan på släpet för en liten roadtrip. Destination Stockholm - lite närmare bestämt Djurgården. Vi var ett litet gäng som tillbringade några timmar till häst i ett strålande väder.
Monzan rörde sig i stadstrafik, längs djurgårdskanalen där båtar puttrade fram och på fina ridstigar som han aldrig gjort annat. Men han var rätt slut i kolan när vi kom hem igen.

Dagen efter åkte vi iväg igen för att göra en träningsrunda på 30km.
Monzan kändes fin men lite off i huvudet.
Vi passade på att ta ner de sista snitslarna från romfarsritten när vi ändå red förbi.

I övrigt fortsätter vi träna på.
Monzan är återkollad av veterinär och det ser fortsatt bra ut.

Vattenträningen fortsätter som vanligt och han går varannan gång riktigt tungt och varannan gång medium hårt.

I helgen som var begav vi oss till Kristinehamn där A9-ritten med SM gick av stapeln. Jag och Kattis groomade Marie som lotsade Cera genom 80km* i till största del ösregn. Men det gick ju det med =))

ANNONS
Av Anne-Lie - Tisdag 14 juni 11:15

Tiden rullar på. Snart har halva 2016 passerat.
Här hemma rullar det på med diverse projekt. Livet på landet =))

Monzan tränar på och känns fortsatt fin. Han är verkligen en fantastiskt häst på alla vis <3
Jag hoppas att vi kan nå våra mål för i år.

Av Anne-Lie - Lördag 21 maj 17:14

Närmare bestämt i två månader!!!
Jösses vad tiden springer iväg :-/

Sedan sist har vi kommit igång på lite mer allvar. Monzan är kollad av veterinär ännu en gång samt att vi har stor hjälp av Equirehab där vi är minst varannan vecka för att gå på vattenbandet och lägger taktik för fortsatt träning.

Vi har även kompletterat den vanliga träningen med att då och då byta ut ett vanligt pass mot ett pass i vagn. Monzan får då dra sin gamla speedcart från travtiden. Den är lätt och påverkar inte honom på något sätt. Han kan helt obekymrat bara tuffa på - men utan att ha mig på ryggen.

Han är extra dövad med tussar, gummitutor och huva. Det är faktiskt mest för min skull! Han är som han alltid har varit i vagn. Väldigt på....fort ska det gå!
Lite Monzan i ett nötskal.

Vi har debuterat tävlingssäsongen 2016 med en CR40 i finnerödja i början av maj.
Det är ett under att vi faktiskt kunde genomföra detta.
Jag är glad att jag inte riktigt tog till mig hur illa Monzans skada faktiskt var. Jag gjorde bara vad som jag ansåg nödvändigt för att få honom tillbaks på banan. Och med täta veterinärkontroller och taktiksnack så har det gått över förväntan.
Den gamle gubben har bra grundfysik <3

Han genomförde sin debut strålande. Han var stark hela vägen, pulsade bra och gick i genom veterinärbesiktningarna utan anmärkningar.

Nu är vi i ett annat läge!
Nu ska vi dit vi inte varit förr. Men vi har bra hjälp på vägen. En bra veterinär, teamet på equirehab och en suverän hovis.

Är det något som brister nu så är det jag som får ta på mig dumstruten.

Min bästa kompis!
Tiden får utvisa hur det går.
Nu har vi dryga två månader på oss att komma i riktigt form.....

Av Anne-Lie - Söndag 27 mars 21:49

Det är väl dax för lite uppdatering igen. Det händer ju liksom saker ?

Monzan har jag helt lagt om träningsupplägg på i år eftersom det blev som det blev. Facit på det vet jag inte än men hittills verkar det gå som önskat.
Han har varit med på träningarna i helgen där vi (eller mest jag då), har fått lite mer verktyg och mer på fötterna för vidare träning. Det ska nog gå bra!
Jag håller mig till planen så får vi se vad återkollen säger. Tummar till det tack !

Med på träningarna har ju såklart även Doris varit. Hon är ju lite mer självskriven där än Monzan.
Och efter denna helg kan hon få titulera sig körhäst....iaf nästan.
Fyra pass har hon utfört på bästa sätt. Tre av dom har hon dragit sin vagn. Det sista passet med vagnen förspänd så som den ska vara. Lilla älskade känsliga skitstina vad duktig du är <3

En liten bit närmare målet som körhäst!
Men även med små steg kommer man framåt =))

Själv har jag gått över 40000 steg i skor jag inte är van vid och ett skavsår på det. Det känns i benhinnorna...

En stund i massagefotöljen, lite ice power, godis, en öl och omkullvickad i soffan så känns det rätt bra ändå.
Jag är så nöjd och glad att jag skulle kunna skutta runt - om det inte var för att mina ben/fötter inte alls vill detsamma. Så jag ligger snällt kvar och är nöjd ändå.

Av Anne-Lie - Söndag 13 mars 19:54

Nu först börjar det kännas som att vi är igång lite mer på allvar. Nu har vi väl landat på nivån lätt träning.
Monzan varvar lätta dressyrpass med tömkörning och skrittpass på 1 1/2 - 2 timmar.
Hittills känns allt jätte bra. Det som jag gläds åt riktigt ordentligt är hur mycket nytta jag har i ridningen av att tömköra.
Det visste jag väl iof innan oxå men eftersom jag aldrig fått till det har det heller aldrig gett nåt.
Nu måste jag ju iaf göra något rätt eftersom det ger positiva resultat ridmässigt. Eller!?

Nu vill jag väl inte påstå att allting flyter smärtfritt i vare sig ridning eller på töm. Men de bra bitarna är större än de dåliga och blir fler och fler. Då anser jag att vi är på rätt spår, även om vi då och då spårar ur.

Nu kommer träningen att trappas upp lite för varje vecka. Vi ökar tiden och inte intensiteten. Vi ligger kvar på lätt träning men håller på lite längre bara. Utom i tömkörningen. Där ligger vi kvar på denna nivå till nästa träningstillfälle. Då hoppas jag att jag har ordning på allt för att kunna avancera en övning eller så. Vi får se!

Innan återbesök är planen att ha ridit ett försiktigt kortare distanspass och att ha gått på vattenbandet. Vi skyndar långsamt :-)

Helgen har varit rätt soft. Det behövdes för jag fick lite soppatorsk energimässigt. Förutom att ha släppt ut och in en hög hästar, matat nämnda djur vid olika tider och sedvanligt stallfix så har jag krattat ca 170m sargkant och sladdat ridhuset. Av det sistnämnda momentet tillbringades lördagskvällen i massagefotölj varvat med soffa. Det är fortfarande kännbart i ryggen....*suck*

Av Anne-Lie - Måndag 29 feb 22:28

Ungefär så har det känts. Det har liksom inte hänt någonting ändå har det hänt massor. En evig väntan på tumme upp eller tumme ner.
Under den tiden har jag och Monzan traskat ganska precis 18 mil!!! Uhhffff!

Det positiva med det är att vi inte tappat allt. Och jag har blivit tränad under tiden.

Men för en vecka plus några dagar tillbaka fick vi äntligen vår tumme upp för igångsättning. Monzan visade upp sig för veterinären som en flygande drake vilket resulterade i detta....

Fick frågan om lite lugnande. Hade defenitivt tackat ja om det hade varit till mig - kusen klarar sig utan.
Det dröjde inte länge innan jag satt i sadeln. Det var den bästa kvarten på länge =))

Kvarten är utökad till dryga timmen och vi skrittar snällt...eller ja, hyfsat iaf. Bitvis!
Lite boing boing och trumpetande måste visst tillhöra, så är det bara.

Kusen blev även ordinerad tömkörning. I omfattningen "så mycket jag orkar". Haha, den var rolig den.
Men vad passade då bättre än att sno åt sig en lektion när vi ändå hade träningar här i helgen.
Jag ville ha lite bra övningar som gymnastiserar Monzan utan att jag behöver sitta på. Och helst övningar som jag klarar av att utföra. Det fick jag och jag är fortfarande lite i chock över att det gick så bra. Vart kom den hästen ifrån???

I morgon har jag tänkt mig utföra samma sak utan Ankans övervakande öga. Låt oss hoppas att det går lika bra.
Det finns en film. Jag får inte upp den här. Men jag ser att det är jag och jag ser att det är rätt häst. Jag ser även vad vi gör.
Repris på det. Tack!

Så om 5 veckor kollas Monzan upp igen innan vi förhoppningsvis får träna fullt igen.

Doris var ju självskriven på helgens träning. Två pass per dag. Valnöten jobbar fortfarande....
På lördagen drog hon vagn på morgonpasset efter uppehåll över jul och nyår. Plättlätt!
Sen fick hon den riktiga selen på sig. Hmmm! Smisk på mig som inte har vant henne med baksele. Men hon drog iaf släpan på resterande pass och faktiskt oxå vagnen en långsida. Å där på vägen gav min tumme upp och böjde sig åt fel håll. Lite väl mycket aj faktiskt.
Kvällen spenderades i soffan med handen i ispåse medans den andra matade in tröstgodis i munnen. Inte illa alls!

Innan helgen tog slut han jag med att rulla upp 20 rundlar på skulle. Det är nog det som känns i mina armar och rygg nu. Typ.

Ikväll har hästarna bara pysslats om. Doris fäller hår. I mängder! Det hon blir av med fastnar på mig...*suck*
Monzan fick hänga med mig på träningsrunda. Den blev lite kort, men all träning som blir av är bra träning. Och det är trevligt med sällskap.

Nu händer det iaf lite igen. Med lite tur är vi snart på g. På riktigt =))

Av Anne-Lie - Lördag 6 feb 21:34

...å fan vad det sticks!
Av diverse anledningar var jag tvungen att skala av Monzan hela pälsen. Det är iof inget konstigt med det. Han klipps ju mer eller mindre året runt, men anledningen var lite annorlunda denna gång.

Jag har som vana att alltid bada hästen innan klippning. Det spar på maskinen om inte annat att klippa en ren häst.
Jag frångick den principen idag. Det var dumt!

Men nu vet jag vart kusen samlar mest skit. Det är där han förtillfället är lite tuffsig :-/
Jag vet oxå att liniment förvandlar pälsen till äckelpäckel. Och av den varan har han fått en hel del på sistone. Jag vet oxå att klippmaskin och äckelpäckel inte är någon bra combo.
Inför nästa klippning så måste nya skär införskaffas. De fick dödsstöten nu!

Letade fram ett BackonTrack stalltäcke på vinden. Det har numera ganska många år på nacken, närmare bestämt 12 !!!
Herrejösses!!!!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se