Det här med körhästar....
Det är mycket saker som dom ska lära sig och bli bekväma med i olika situationer.
Doris är numera rätt bekväm med att dra en släpa.
Hon är rätt bekväm med att ha ett huvudlag med skygglappar. Men...inte i alla situationer. Hon varvar att vara lugn och trygg med att vara borttappad och vilse i världen.
Det ska vi jobba med.
Att dra saker över huvudet är inte alls ett bekväm läge.
Det ska vi jobba på.
Det - och väldigt många saker till. Många saker!
Här någonstans önskar jag mig fler timmar på dygnet.

I de bästa av världar hade hon varit inkörd och bekväm med det för länge sedan.
Men .... vi är inte i de bästa av världar. Vi är här och nu och försöker göra det bästa av situationen. Det är inte lätt, men jag försöker ständigt att trolla.

Sen har vi ju det framtida delikata problemet som kommer att uppstå när hon väl är i vagn. Vem kör???

Mina erfarenheter inom körning är minimala.
Att ratta travhäst är för mig ett "bekvämläge". Där vet jag vad jag pysslar med och även fast jag inte kört regelbundet de senaste åren så är det lite som att cykla.

Att ratta en körhäst är inte riktigt samma.
Min erfarenhet av detta är två träningshelger för Tomas Eriksson där alla momenten har ingått. Gissa vilket som är min favorit??
En träningshelg för Mia och lite eget hemma rullande inklusive en start i dressyr - och precisionscupen med godkänt resultat.
Inte ens idag förstår jag hur det gick till och det var i mars 2014. Dessutom innan vi började att träna. Snacka om att göra saker baklänges...
Ska då tilläggas att detta är bakom Monzan som jag kört typ alltid och vet till 100% hur han funkar.
Inte mycket erfarenhet att hänga i julgranen.
Kanske ska jag damma av Monzan som körhäst igen för att få in lite fingertoppskänsla.
Med en lättare vagn kanske det skulle fungera.... tål att tänkas på.

I helgen är det träningar på gården. Doris är med. Det skulle behöva vara det varje helg för Doris tar stora steg fram för varje träningspass. Den enda som möjligen skulle lägga in protest mot detta är plånboken....
Idag drog hon släpan igen fast denna gång med skygglappar på sig.
Varför kan det inte få heta helstängt som inom travet...???

Nåväl, lilla skruttan skötte sig utmärkt.

Det kan man väl inte direkt säga om den stora svarta...
Han hade stooora problems med att bara gå rakt fram. Det gick på tvären åt alla håll med en å annan bakutspark. Svansen åkte upp och ner som en antenn. Det frustades som om alla molekyler inanför pälsen skulle snytas ut.
Han är för go den stora pälsbollen <3
Det blev till slut 1 1/2 timme och mörkret hade fallit när vi var tillbaka.

Sedan en timme tillbaka har jag boat ner mig i soffan och här tänker jag tillbringa resten av kvällen.

Vi har så sakteliga smygit igång. Vissa dagar känns det bra vissa dagar är lite mer motigt.
Idag klev Monzan på släpet och vi åkte iväg på en liten utflykt.
Miljöombyte är alltid trevligt =))

För att vara 1 november så har vi fantastiskt väder. Konstaterade att jag kanske möjligen hade en tröja för mycket....
Monzan fick sträcka på benen. Och han var väldigt nöjd när han fick lulla upp jämsides med en galopperandes Zerona. För att inte tala om hur glad han blev när han fick springa om =))
Än finns det lite travar takter kvar i farbrorn!

Detta var precis vad vi behövde idag *tummen upp*

Efter att ha tuffat på hela året med saker att göra hela tiden gick luften lite ur mig nu i oktober. Orken tog slut!
Så viloperioden vi haft och fortfarande har är mer för min skull än för Monzans.

Det betyder inte att vi bara går runt och petar oss i näsan.
Vi har ju faktiskt både hopptränat, dressyrtränat och varit med på en SäkerHäst-träning. Varav det sistnämnda var riktigt skoj =))

Båda hästarna har blivit vaccinerade och fått tänderna kollade.

Vi har en del kvalitetstid där det ingår lite borstade till Monzans förtret och till Doris lycka.

Vi promenerar en del och när det pyser över får Monzan sprattla av sig.
Men i det stora hela vilar vi oss i form inför nästa säsongs träningsperiod.
Tävlingsterminen 2016 släpptes i dag och kvällen tillbringades i soffan - funderandes.
Jag har en grovplan!

Min egen träning är oxå på g. Det känns som att det är en sådan träning som aldrig blir kul, hur man än försöker. Så nu får det väl vara okul då - bara den blir av.

Det här är den absolut värsta veckan på hela året. Första veckan med vintertid ger mig ett stresspåslag som heter duga.
Jag ger fullkomligt tusan i en ljus timme på morgonen när jag behöver den på kvällen...
Nu ska man famla i mörker minst 8 veckor innan det vänder *suck*.

Men innan den tiden har gått så ska min träning fortgå och Monzan smygas igång igen. Som sagt finns en plan och den ska vi försöka att hålla oss till.

Lite vila till bara....

Ett långt inlägg bara POFF försvann....
Jaja, gör om - en annan dag!

Lite grann har väl hänt sen sist.
Nya dojjor sitter på plats men vi har ännu inte börjat fila på någon seriösare träning.
Det börjar kanske bli dax...!?

Vi har istället roat oss med att fara fram i alla gångarter utomhus. Så kallad teknikträning om man vill ge det ett namn.
Vi har spänt rumporna och knatat lite i backen. Och så har Monzan sprattlat! I olika formationer och varierande grad av smidighet.

Idag släppte jag ut hans "överdos" sprattel utan mig på ryggen. Det kändes säkrast så. Det var mycket som skulle ut och hellre idag än i morgon kan man väl säga.
I morgon ska vi ju liksom ta oss i kragen och vara en smula sansade och seriösa.
Mer om det om vi överlever =))

När det var färdigsprattlat så avslutade vi med en barackasväng i skogen.
Det resulterade i att mina ridbrallor fick gå raka spåret till tvättmaskinen.
Uppenbarligen en skitig häst!
Han skulle behöva både ett bad och en dejt med klippmaskinen. Men det får vänta ett tag till....

Tiden går fort när man har roligt sägs det.
Tiden går fort även om det inte är så roligt säger jag.
Monzan har fått börja galoppera. Det tycker han är roligt. Lite föör roligt kanske :-P
Doris fortsätter att varva sin träning och igår fick fick sambon ta spakarna i ett tömkörningspass. Han var positivt överraskad efteråt.
Det är bra, då går det åt rätt håll =))
Dessutom börjar lyxfettot att minska i omfång. Och det är verkligen bra.

Igår var vilodag för Monzan. Vi tog en barackasväng i skogen med grimma och grimskaft. Nyttig övning att få honom att gå dit jag vill utan att ha något i händerna att styra med.

I morse var vi ute på en timmes runda i dimman.

Det var jag, Monzan och alla rådjuren.
Att rida på morgonen är faktiskt suveränt skönt. När vi nästan var klara hade mesta delen av dimman lättat.

Nu saknas bara nya dojjor. Sen kan vi börja fila lite på höstens träning.
Oktober innehåller ju faktiskt en del kul saker =))

Vi är ganska usla på det här. Det tar ett tag innan jag kan känna mig bekväm med att stoppa undan gps och klocka och bara göra vad som faller mig in. Störd!

Men..... vi har fortsatt att skutta runt på en timmes turer och är väl inte helt missnöjda med det. Vi varvar ner över lite tid =))

Hösten är ju tänkt vigas åt lite mer dressyrträning samt jobba vidare med den där galoppen som vi (*läs jag) gärna vill ha lite mer balanserad och bärig.
Ännu har jag inte kunnat stänga in mig i ridhuset. Tids nog....
Idag avslutade vi istället på ridbanan där vi roade oss med att hoppa i vattenpölen.

Doris varvar promenader och att springa i lina. Hon är suveränt duktig och just nu den lugnare av de två fyrbenta.
Bonusen med hennes promenader är att även jag får röra på mig. Det ska utvecklas till kombinerade jag/Doris träningspass. Det kommer inkludera en backe....
Vem av oss blir trött först!?
Just nu är jag i bättre form än hästen - vilket säger en hel del =))

Mörkret kommer fortare och fortare. Det är väl det jag ogillar mest med den här tiden.
Doris och pannlampan var iaf nemas problemas.
Skulle behöva investera i en ny. Den jag har håller tyvärr inte för två hästar ute på tur med full styrka. Men vad ska man ha?