teamcurious

Senaste inläggen

Av Anne-Lie - 6 februari 2016 21:34

...å fan vad det sticks!
Av diverse anledningar var jag tvungen att skala av Monzan hela pälsen. Det är iof inget konstigt med det. Han klipps ju mer eller mindre året runt, men anledningen var lite annorlunda denna gång.

Jag har som vana att alltid bada hästen innan klippning. Det spar på maskinen om inte annat att klippa en ren häst.
Jag frångick den principen idag. Det var dumt!

Men nu vet jag vart kusen samlar mest skit. Det är där han förtillfället är lite tuffsig :-/
Jag vet oxå att liniment förvandlar pälsen till äckelpäckel. Och av den varan har han fått en hel del på sistone. Jag vet oxå att klippmaskin och äckelpäckel inte är någon bra combo.
Inför nästa klippning så måste nya skär införskaffas. De fick dödsstöten nu!

Letade fram ett BackonTrack stalltäcke på vinden. Det har numera ganska många år på nacken, närmare bestämt 12 !!!
Herrejösses!!!!

ANNONS
Av Anne-Lie - 1 februari 2016 22:00

Det är både på gott och ont.
Har lyckats fylla en lista på "att göra" saker. En låååång lista.

Sen får jag tydligen dementera att jag kallat Monzan stökdjur. I två dagar och 8km så har kusen uppfört sig exemplariskt. Så exemplariskt att jag undrar vad som händer!? Ska jag bli orolig eller bara gilla!?

Kvällens promenad avverkades i snö från tvären. Det brukar inte alls uppskattas och det gjorde det väl inte nu heller, men ändå gick han lugnt och städat.
Vi såg ut som två snögubbar när vi var tillbaka :-)
Så check på det!

ANNONS
Av Anne-Lie - 30 januari 2016 22:37

Monzan är less!
Att promenera rakt fram är så tråkigt att han skulle kunna falla död ner.
Jag vet att jag nyss sa att han skötte sig över förväntan.
Det gick typ över!
Numera går våra promenader till på ett annorlunda vis. Ibland går kusen framåt, ibland bakåt och ibland på tvären. Ibland hoppar han jämfota.
I sällsynta fall står han på bakbenen innan han kan hejda sig. En å annan bakutspark förekommer oxå. Och så låter han. Ett konstant fnorrande ljud från draknäsan.
Men! Han har fortfarande den goda smaken att inte dra i mitt snöre. Han håller linan slak och avståndet till mig. Han håller även rätt färdriktning. Det kan han få cred för. Det är frustrerande nog att ha ett halvt ton stökdjur runt omkring sig när det ser ut så här när vi är ute och går...

...och vi går fortfarande i grimma och grimskaft så änsålänge får han ändå anses som rumsren.

Monzan har haft en återträff med veterinären. Han är mycket bättre än sist. Men inte helt bra. Hur nu bättre kan vara sämre än bra?
Nåja, jag är nöjd med det ändå för det kunde vart värre. Det mesta "runtomkring " symtomen är borta. Eller det mesta förresten, eller jo, vi kan nog säga det mesta det blir enklast så.
Det kvarvarande är behandlat med 6st stick och de stora sprutorna.
Monzan hade fått lite happy happy innan så sticken innebar bara att vicka på örat och blänga på veterinären och så var det bra med det.
Å.b om tre veckor.....

Tre veckor till med cirkus alltså!. Sådär ja!
Men jag är iaf glad att vi får röra på oss även fast det betyder att jag får gå bredvid. Att ha stökdjuret på boxvila är en mardröm jag redan genomgått. Sålänge vi slipper det någonsin mer kan jag gå utan att klaga.
Men jag lovar att jag ser fram emot dagen då vi återigen kan träna ihop på annat sätt :-)

Har faktiskt hunnit med lite annat än hästar oxå även fast det är aningens hästrelaterat. Som att kratta sådant som göms i snö...
Och lastat in två pallar eldningspellets.
Och monterat isär pelletsskruven för det blev fort och fel och istället gjort om och gjort rätt.

Denna vecka har oxå bestått av väldigt sena kvällar (*läs nätter) och väldigt tidiga mornar så nu tänker jag dra täcket över huvudet och inte röra mig förrän om sådär 8-timmar.
Det är lyx det =))

Av Anne-Lie - 23 januari 2016 20:39

Dag 12 har snart passerat.
Vi går och går och går, och så går vi lite till.
Under veckan som gått har x-antal kilometrar lagts under hovar och fötter. I isande kyla och stickande snö. Ensamma och med sällskap!

På det stora hela sköter sig Monzan bra.
Jag har blivit biten och utspottad under loppet av två röda. Innan jag avslutat aj så hade Monzan placerat sig i skämshörnan och såg synnerligen förskräckt ut att jag faktiskt befann mig mellan hans tänder när gapet slog igen. Ingen skada skedd och han har inte gjort om det :-)
Han har öppnat ett par grindar men inte gått ut. Hyvens kille!
Han är uttråkad men sköter sig förträffligt. Även när han "pyser" över så gör han det med stil.
Imponerande!
Men än är det inte över....
Imorgon serveras bottenskrapet i metacamflaskan och därefter ska ännu en vecka passera innan å.b av veterinär.
Sen är allt skrivet i stjärnorna. Ingen idé att spekulera i det. För det blir just bara spekulationer. Det är bara att vänta och se. Och såklart hoppas på det bästa.
Vad mer kan vi göra!?

Jösses vad jag saknar den här utsikten...Frivillig vila är en sak. Ofrivillig en helt annan...

Håll tummarna för min krigare!!!

Av Anne-Lie - 17 januari 2016 22:50

Så....what's up!?
Monzan har fått nya dojjor. Han har både sprungit, hoppat och skuttat in dom.
Det var tydligen väldigt nödvändigt men resten av dagen har han haft fötterna på marken.

Dagens promenad var ganska ospännande. Monzan gick in i autopilotläge och bara; jaha...ska vi gö de här!? Igen!? Boooooring!!!

Det svåra är att få han att hålla jämna steg med mig. Han vill gärna gå i sitt tempo.
Detta betyder att jag då och då måste påpeka att han intagit fel position vilket leder till ett förnärmat blängande. Men än så länge rättar han sig i ledet utan protester.
Blängandet är okej. Det tar jag inget extra för!
Ibland får han parkeras för att jag ska få lite försprång och så får han gå ikapp i sitt tempo. Ge och ta =))

Idag tyckte jag mig ana en förbättring. Jag kan ha fel. Det kan vara önsketänkande.
Men jag hoppas att det är så!

Och för att inte glömma bort Doris. Hon övar ju oxå på saker och ting. På en annan nivå. Men övning ger färdighet.
Hon fick stå på gången. Lös. Stilla. Och bara öva på att göra ingenting och ha tråkigt medans jag redde ut ett stycke trasslig svans.
Nu måste hon ju inte stå som en staty. Hon får såklart se sig omkring men fötterna ska vara stilla. Hon grejade det hyggligt bra.
Några få tillrättavisningar så stod hon där hon skulle. Ska man bli körhäst är det bra att kunna bli parkerad.
Borstad, friserad och insmord. Check!

Resten av kvällen tillbringades vid den här <3

Av Anne-Lie - 15 januari 2016 21:17

Det var inte otippat.
Monzan fixar tre dagars vila innan han ledsnar. Idag är dag 4....

När hästarna plockades in drog Monzan åt andra hållet. Han fick va ute en stund till!
Sen har vi promenerat. Det är som att köra elvisp....
Meningen är ju att häst kraken ska ta det lugnt. Men så länge han håller sig på mattan får det gå. Att stänga in han i en liten fyrkant kommer bara göra det värre.
Kvällens promenad var därför väldigt välbehövlig, men kall. Inte för att jag frös, men mina ögonfransar frös ihop. Det gäller att blinka fort så inte ögonen fastnar i stängt läge. Monzan fick tjusig rimfrost i skägget och bilder uteblev för att telefonen tyckte det var för kallt för att kunna fokusera.

Försöker att inte fundera så mycket utan bara göra det som ska göras. Men det är svårt att låta bli...

Nu; soffa, kamin och en katt på magen.
Nya tag i morgon!

Av Anne-Lie - 12 januari 2016 20:22

Har landat i soffan och försöker sortera i huvudet. Ett virr varr av tankar.
Eftersom jag är som jag är och Monzan är inblandad så åker jag just nu känslomässig bergodalbana.
Jag försöker tänka positivt men föreställer mig nattsvart mörker.....
Bryt ihop, bit ihop och gör det som måste göras....check!
Jag är totalt värdelös på att vänta och inte riktigt veta. Att vara utan svar på ett problem gör mig .... vet inte riktigt vad det gör, men bra är det inte.
Just nu skulle jag kunna gråta - men det hjälper föga.
Bästa älskade vännen, om du ändå kunde prata....

Men nu har iaf bästa veterinären kollat upp den svarta pälsbollen och steg 1 av behandling påbörjad efter en sladdade tokfärd till apoteket innan de stängde.
Det är snorigt på vägarna minsann...

14-dagars medicinering....
Därefter steg 2.
Ibland känns 14 dagar som en hel evighet.

Tävlingssäsongen som kändes så lockande är kanske inte så aktuell längre. Men å andra sidan så skiter jag väl i den bara min bästa vän blir återställd.
Kanske blir den av - kanske inte.

Nu vill jag bara veta....
Ge mig tålamod!

Ähh va fan - jag tror jag bryter ihop en sväng ändå. Bara för att jag kan....

Av Anne-Lie - 7 januari 2016 22:16

När man stoppar ut näsan genom dörren och näshåret fryser till, då är det lite kyligt.
Närmare bestämt -21°C

Rätt kläder så har jag inga problem med torr kyla - jag jobbar mig varm!
Hästarna har heller inga problem med kyla, de liksom bara äter sig varma.

Vad som däremot har problem med kyla är vatten. Det har liksom den dåliga smaken att frysa. Och när det fryser och backar i systemet går saker sönder.
Där har ni min sysselsättning för dagen.
Gick lite lättare när jag fick några extra hjälpande händer =))

Det höll mig i farten hela dagen kan man säga och jag frös inte en sekund! Tvärtom!

På kvällskvisten var det högst nödvändigt att röra på Monzan. Han har skrittat många timmar denna vecka men det märks att det kryper i kroppen på han.
Så min plan var bara att han utan större krav än att hålla sig på marken skulle få jogga av sig i ridhuset.
Vi var rörande oöverens.... om allt.
Jag hade mina aningar om att det skulle pysa över.... som att lätta på locket till en popcorn kastrull= popcorn överallt. I detta fall en Monzan överallt och ingenstans på samma gång. Imponerande!

Det var sannerligen inte ett av våra bättre pass. Men så kan det va ibland.

Och nu är det bara -12°C. Rena värmeböljan ;-)

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se