Det är inte alltid roligt att ha en sprättben. Det blir alldeles för mycket sprätt och vi kommer inte till någon avslappnad harmonisk ridning. Det ger liksom inget...
Monzan behöver spänna av mellan öronen och fokusera på jobbet och inte "allt".
Idag tog vi hjälp, och fick sällskap på köpet :-)
Markarbete med bommar. Många bommar!
Och diverse saker som skulle utföras över runt och i mellan.
Och jag fick koncentrera mig på att rida hela tiden för att hålla alla delar på rätt plats.
Spänn magmusklerna är en mening jag hört många gånger idag. Hmmpfr :-/
Faktum är att när jag gör det så blir det ju bättre. Så varför funkar dom inte hela tiden?Gissar jag skulle behöva träna dom lite mer. Sätter det på min "att göra" lista!
Monzan som från början var disträ, övergick snart till att bli super taggad för att avsluta kanon bra! Stolt över han :-)
Trots att han hela tiden kändes som en dynamit så blev det bara små fräs i stubinen. Han ormade, studsade och fnorkade en del men jobbade på så fint och avslutade avslappnat där han kunde behålla en stadig taktmässig trav på lång tygel framåt nedåt. I'm happy :-D

Så varför gör jag det inte oftare? Borde göra det. Men det är lättare med hjälp. Speciellt som vi då och då råkar flytta på en bom.

Men känslan från idag tar jag med mig. Vi kan! Och vi ska bli bättre :-)