Igår fick vi en liten mikroskopisk aning om hur de har det vid brandområdet.
Västerås var täckt av en rökdis, tjockare på vissa ställen och knappt nåt på andra.
Lukten - den kändes över hela stan.

Åkte hem lite tidigare från jobbet för att kolla hur det stod till hemma.
Var inte helt bekväm med att inte veta hur hästarna hade det.
I ett stråk över gården låg en tät "dimma". Lukten av brand var minst sagt frän :-/

Hästarna var tämligen opåverkade men lite förberedelser påbörjades utifall det skulle bli värre.
Det blev det inte för ett par timmar senare hade vinden vänt och röken försvann. Bara lite lukt kvarstod.
Under kvällen började det regna ;-)

Även i morse regnade det och himlen var grå. Denna gång av regnmoln antar jag även fast en del rökdoft kunde anas.

På eftermiddagen kom äntligen luftens hjältar upp i skyn och flög lågt över gården på väg för att vattenbomba branden.
Jag säger bara "ös på grabbar - för allt ni är värda"

Vet ni hur svårt det är att få ett flygplan att fastna på bild utan att se pyttelitet ut? Det flög ju så lågt och såg så stort ut. Tur jag fick fyra chanser...

Idag har vi klättrat igen.
Det var dax att återigen öka på intervallerna. Pulsmätaren på för att vara på det klara med att vi inte ökar för mycket...
Ett varv runt går'n som uppvärmning och sedan tog vi backen 10 ggr.
Skrittade 2-minuter på plan mark och så tog vi 10 ggr till.
Ungefär vid 18:e vändan började pulsen gå upp dit jag ville ha den...för att snabbt gå ner igen.

Travade av på fältet under 10-minuter och sen skrittade vi hem. Hem är inte långt och när jag hoppade av låg pulsen på 57.
Någon minut senare på 47. Och det är ungefär där han ligger med "kläderna på" och utomhus.
Vilopuls runt 30, om jag inte minns fel.

Något senare då Monzan svabbat av sig, torkat upp lite, blivit insmord och fått käk så gick han återigen ut i hagen.
Såg rätt nöjd ut!

Doris är som vanligt kollad i hagen. Det går att göra en del med henne där - lös. Hon är väldigt följsam, lättlärd fast med lite glapp i minnescellerna ;-) Öhhh va!?
Det kommer sen. Dax att anmäla till kurs tänkte jag. Vad kan vara bättre än att passa på när träningarna går på hemmaplan =))

Det är varmt.
Inga problem, jag fixar värme.
Men baksidan med denna enligt många "fantastiska sommar" är att det är kruttorrt i backen. Och resultatet av detta är på varenda nyhet just nu - skogsbranden i sala.
Det är fruktansvärt och jag känner med alla som kämpar med att släcka detta fruktansvärda eldhav.
Och alla som bor i eller i närheten av den. Det är svårt att ens försöka sätta sig in i hur de känner nu...
Är det något som behövs nu så är det regn. Och även fast jag vill ha regn här hemma på gården så önskar jag ändå att det mesta hamnar över brandområdet.

Om vi ska hålla oss till det jag har kontroll över så tycker jag ändå att dagens temperatur på +35 är onödigt varmt.
Det var +26 och vindstilla i stallet och +35 med vind ute. Lätt val. Monzan fick vara kvar ute medans jag fyllde vatten (som det går åt en del av) och fixade runt med en del annat samt fick i mig något ätbart.
När temperaturen sjönk till ljumma +28 så fick kusen komma in för att göras redo för dagens pass.
Jag föredrar att rida i löpartights. Synd att jag faktiskt hade sönder nämnda byxor sist vi visade upp oss för veterinären :-/
Mina övriga löpartights är fleecefodrade och det känns jäkligt overkill just nu.
Ett par nya står på önskelistan men de trasiga funkar ändå. Jag vägrar trycka in mig i ridbyxor....urk!

Så, tillbaka till dagens pass som bestod av klättring. Först en halvtimme runt i skogen för att sedan ta backen 10 gånger, varav sista vändan i galopp. Buskul tyckte Monzan och la av en rejäl brall :-P
Travade av en laddad sprätt häst som fått smak på att öka farten *suck*. Sen gick vi hem för att blöta ner oss i vatten!

Monzan gick ut i hagen igen och det kändes riktigt svalt ute (+25)
Men jag är nöjd!
Fast jag skulle föredra några grader mindre så har vi hittills hållt vårt träningsschema. Det är liksom bara att göra. Och medans man gör är det lugnt. Det är efteråt det är något urkigt :-P
Vi tappar säkert ett å annat kilo på vägen. Och på Monzan går det bra att tappa några till :-)

Nu har vi drygt 4 veckor på oss att vara i form =))

jag tankar i - Babsan tankar ur :-)

Eller kan det vara så att endast en gång på vattenbandet gjorde att hästkraken känns mer jämn i sitt rörelsemönster!?
Vad vet jag?
Inga stående jubel och fanfarer men dock en märkbar skillnad.
Gårdagens lösgörande arbete i skritt var klart positivt. Me like :-D

Idag är det fredag och vi vilar knoppar och kroppar för nya tag i morgon!
Ibland liksom bara måste man...

städpatrullen utanför dörren till hagen

Monzan har tagit första steget mot målet. Resan dit kommer troligen inte bli spikrak. Det blir dom aldrig :-P
Sannolikt krokig, sned och vind.
Det får vi ta - och lära oss längs vägen!

Vi har i samråd med veterinär, ET och rehab-teamet utarbetat en plan.
Vi kan inte kalla den en rehab plan då kusen vare sig är sjuk eller skadad. Så vi får väl kalla det en träningsplan.
En långsiktig träningsplan mot ett mål.
Eller flera mål, faktiskt!

Hur som - så tog vi första steget idag.

När man kommer på plats så måste man få fötterna tvättade och få en blöja.
Pinsamhetsfaktor... ;-)

Man vill liksom inte få bajs i vattnet.

Börjar att gå på bandet tomt. Skrittar i en hastighet av 6.9km/h
Lite vingligt till en början då man är ovan =))
Bäst att vara koncentrerad med tungan rätt i munnen...

Vattnet fylls på.

I stora drag kan man säga att:
Vatten till kotan = lätt
Vatten till knät = medel
Vatten över knät = tung träning.
Sen kan man växla höjden på vattnet och tempot på bandet under resans gång.

Monzans pass inkluderade alla höjder och han trampade på som han aldrig gjort annat.
Första passet är lite av ett introduktions pass så hästen får känna på.
Nästa gång får han lite tuffare träning och mer specifik för just honom.
Första och sista 5-minutrarna traskas det utan vatten.

Avslutade som lite lyxhäst under solariet på vibrationsgolv.
Totalt relaxad kuse <3

Tuggade t.o.m i sig några hästgodisar som han normalt sett avstår.
Nu var detta lyx-godisar och Monzan fick en släng av diva later. Såklart ska han ha det bästa!

Efter en hel del prat har vi planerat träningen fram till nästa pass.
Antingen kommer vi träna bort eller träna fram något med detta upplägg. Tränar vi fram något så är det något som skulle dyka upp ändå förr eller senare. Och nu med stenkoll på upplägget kommer vi kunna ta det innan det blir en skada.

Så håll i hatten - nu åker vi!

I lördags kväll så fick Monzan ett pass på töm i alla gångarter. Mest koncentrerade vi oss på galoppen. Många fattningar och så fick han galoppera på lite.
Intressant att stå på marken och se skillnaden på bakbensaktivitet i höger respektive vänster galopp. Finns att jobba med!

I söndags var vi ute och klättrade.
I skritt!
Nu intervall klättrar vi och pulsmätaren är på. Det kommer bli bra.
Vi kan öka på redan nästa gång.

Igår blev det bara en skrittvända för att kolla staketen. Samma vända som ingår varje pass, just för staketen. Men annars fortsätter vi efteråt. Eller före.
Men inte igår.

Vi har fått vår första tid för vattenbandet. Så på onsdag blir det att trampa vatten och efter det lägger vi upp ett träningsschema.
Dvs efter i morgon.
Det är bara idag kvar att hitta på något oplanerat =))

Så kom fredagen där all planering slutade.
Det var dagen vi skulle bli kloka och veta hur, vad och varför.
Skulle Monzan vara hel eller inte!?

Vid 12-tiden klev Monzan på släpet och jag och Stina satte oss i bilen för att åka till Equierehab i kvicksund.
Mälarkliniken har mottagning där på fredagar och det passar bra då det ligger nära.
Väl framme så fick vi en box att häcka i och jag passande nyfiket på att glo runt lite då det faktiskt var första gången jag var där.

Hursomhelst så har vi sprungit, visat oss på lina, gjort ett ridprov (med sadel denna gång) i alla gångarter samt att kusen är böjd runt om.
Det var varmt :-P
Mitt i solen utanför var det +37. Det är inte behagligt om det samtidigt innefattar att man ska röra på sig. Och ska man röra på sig så ska man definitivt inte stanna. Det är då det kommer....
Fast Monzan tyckte det mesta var lattjo lajbans och värmen bekom honom inte det minsta. Orättvist!

Jag gillar veterinärer som är tydliga. Som säger vad som funkar och vad som inte funkar. Sådana som inte symtom behandlar utan inriktar sig på den verkliga orsaken.
En sån fick jag =))
Han frågade vad Monzan ska användas till och gav distansen tummen upp och körningen på stand by.

Istället för att behandla så är vi nu rådda till ett strikt tufft träningsschema.
Hur vida det kommer att se ut vet jag först efter första gången på vattenbandet.
Vilket första besöket blir nästa vecka med lite tur med tider.
Det kommer att bli verkligen intressant!

Så då var det bara att åka hem.
Och där någonstans blev allting fel...

Hem kom vi. Monzan blev avspolad och fick gå ut i hagen. Jag packade undan lite saker och mockade släpet.
Kom på att jag skulle ringa...och paniken var ett faktum!
VART VAR MIN TELEFON!?!?!?

Efter lite överläggning och hysteriskt letande kom vi fram till att jag måste lagt den på skärmen till släpet när vi lastade och sen bara satt mig i bilen och åkt.
Hur dum får man vara? Tydligen jätte :-/
Alla problem med detta ställde sig på kö i hjärnkontoret *suckar*.
Det var bara att backa undan släpet och göra en ny repa till kvicksund för en vild chansning att den kanske låg tappad längs vägen.
Att vår färd dit fick avbrytas i dingtuna och sedan göras om är en annan historia - men tillslut kom vi ändå på plats för att starta vårt sökande.
Det visade sig att en underbar människa hade hittat min telefon där vi stått parkerade, gissat att den tillhörde mig och lämnat in den <3 Tusen tack!
Jag fick tillbaka min telefon utan en skråma!

Så lättad och glad då vi åkte hem....igen!

För hem kom jag i princip bara för att vända. Lite fixande bara, sen styrdes bilen mot sala. Tillbringade kvällen gåendes hinder inför dagens maraton körning.
Det var oxå varmt.
Det var så varmt att sambon gick i kortbyxor. Det har väl inte hänt sen Sundsvall brann - om ens då! Under sker ;-)

När jag satt i bilen hem igen på kvällen fick jag en blixtrade huvudvärk och frös så jag hackade tänder.
Snörvlande, nysande och frysande checkade jag av hästarna innan jag stupade i säng efter en varm dusch.

I morse mådde jag mycket bättre och idag har vi kört maraton. Det var...gissa vad?
Varmt!

Och kvällen avslutades med Monzan på töm i alla gångarter. Check!

Lika tryckande varmt idag när jag kom hem.
Lite rutin nu när jag jobbar är att stanna till vid stallet och plocka in Monzan.
Då hinner han vicka ikull sig en stund innan det är dax att luftas.
Så även idag.
Fast nu när det är så varmt så går jag ner i stallet igen ganska omgående för att kolla vatten och att kusarna är okej. En snabb check för att göra det mer ordentligt senare.

Idag blev det ridning lite tidigare. När vi ska galoppera behöver vi vara på inhängnat område. Inte för att han sticker iväg utan för att han behöver hjälp och stöd av väggar/staket. Iaf om vi ska ha lite mer seriös träning :-P
Och eftersom det var dryga 30 grader på ridbanan så valde vi ridhuset. Vet inte om det direkt var svalare där men det var bromsfritt och inte i direkt sol.
Framskrittning och avskrittning skedde dock utomhus.
Monzan har hajjat grejen. Det är bara att räta upp, sitta till och flytta ytterskänkeln mikroskopiskt bakåt så har vi rätt galopp fast i olika formationer och variationer ;-)
Efter några galoppfattningar med bara en kortis galopp innan avbrott så provade vi att hålla galoppen på volt i två varv utan att välta. Det går finemang! Vi har inte vält en enda gång =D
Nu går det korta stunder att få honom att jobba i galopp utan att bara räjsa runt. Det tar sig minsann :-)
Så nu blir det varannan dag skritt och varannan dag galopp fram till fredag.
Efter fredag finns ingen planering alls....
Det är liksom på fredag som tummar bör hållas =O

Svettig löddrig häst passerade duschen och svettig jag (utan lödder) har inte kommit så långt ännu även fast Monzan frikostigt skvätte ner halva mig.
Jag liksom fastnade på verandan en stund efter att ha gjort sista checken och bytt vatten till Monzan.
Men snart så....

När jag kom hem från jobbet var det tryckande hett och åskan mullrade på lite lagom avstånd.
Monzan plockades in för senare luftning och jag gick ut till stona för att fylla vatten. Och DÅ - DÅ kom det. Det efterlängtade regnet. Först lite försiktigt för att sedan helt snopet sluta.... för att sedan ta nya tag och vräka ner en stund. Precis vad som behövdes!

Det jag kanske inte behövde idag var att hoppa i gummistövlarna i detta regn för att kolla hagarna. Ett samtal förtäljde nämligen att stor älgtjur och ko befann sig i stonas hage. De brukar ju inte visa någon större hänsyn med staketen...
Jag beslutade att följa i älgarnas spår för att inte riskera att möta på dom.
Hittade snabbt var dom gått in och det var lätt fixat. Hade en flock virriga ston som cirkulerade lite exalterat runt mig på min vandring staketet runt mot Monzans hage.

Hittade även vart de gått in i Monzans hage.
Det yttre staketet, dvs det mot stona var helt. Monzans staket var det inte....
Men när jag hittat trådarna så var även det lätt fixat.
Så jag fortsatte att kolla hans ytterstaket. Någonstans måste de ju ha gått ut?
Det visade sig att de hade de visst inte :-P
Jag hade tur och hörde dom innan dom såg mig, så jag stod snällt kvar och önskade att jag var någonannanstans.
Tur för mig så ville dom någonannanstans och försvann med stora kliv ut ur Monzans hage och bussigt nog utan att riva staketet. Phu!

Efter denna lilla vandring var jag blöt!
Så Monzan fick hoppa i utrustningen och så tog vi en x-tra check av staketen tillsammans. Och att rida omkring i en nyregnad skog gör inte direkt att man blir torrare :-/
Vi var ute i ganska exakt 1h43min.
Vi avverkade lite över milen.
Ingen av oss var torr - men vi var nöjda och glada.
Luften är så härlig nu =))

Alla mina små skyddslingar är kollade nu efter regnet och de mår fint allihopa.
Nu tar jag kväll och imorgon är en ny dag!