Efter att ha gått på högvarv flertalet veckor för att hinna med allt som ska göras, förberedas osv, så fick jag en rejäl käftsmäll av full kraft idag!
Den fick mig att gå igenom alla stadier av arg, ledsen, besviken och faktiskt även lite road :-P
Kan tyckas märkligt med road - men det är inte ölen som talar - den är nyss öppnad nu när jag parkerat mig på verandan för att fundera lite över vad som är värt och viktigt.

Nu i helgen var det meningen att jag och Monzan skulle genomföra vår första fullständiga tremoments-körning.
Vi var på plats i god tid för att hinna köra fram ordentligt.
Monzan kändes hur fin som helst. Taggad men reglerbar. Älskade häst <3
MEN, när vi körde in på banan blev han spänd och bromsade upp sig i steget.
Och när Monzan blir spänd blir han oxå väldigt orytmisk - så efter bara en liten stund blev vi utblåsta för hälta (dock kunde de inte ge ett svar på vilket ben, ev vänster! ?).
Det kändes ju jävligt surt eftersom han inte var halt utan bara spänd :-/
Men så här efteråt så är det ju självklart att dom dömer efter vad dom ser. Och såg dom så - så är det så. Gilla läget!
Nu är det ju så att jag ändå faktiskt får köra maratondelen eftersom hästarna besiktas innan. Går han igenom då så får han starta.
Men där någonstans tappade jag sugen för allt. Det är allt eller inget! I detta fall blir det då inget.
Men livet står inte och faller med en tävling.

Så efter att ha surat ihop ordentligt. Åkt hem med hästen och släppt ut han i hagen, så åkte jag tillbaka för att istället vara funktionär. Och det går inte att vara sur någon längre tid på en sån sak.
Monzan var fantastisk och alla har skött sitt jobb så som det ska skötas. Det finns liksom ingen att vara arg på.
Utom situationen - men det är ju som det är.

Så eftersom det snurrar fint mellan öronen på undertecknad så har jag funderat och funderat. Och pratat med flertalet goa människor.
Monzan är väldigt tunn i sulorna fram. Det kan ha påverkat att han stannade upp i steget pga underlaget. Vilket inte gjorde saken bättre när han även var spänd.

Så utifrån det har jag bestämt att vi tar en paus på en skoperiod ungefär. Hovarna behöver växa på sig lite för att jag ska våga lägga på en sula. Ska råda lite med hovis!
Och iom det avanmälde jag distanstävlingen i mitten på juni.
Monzan får även gå ute dygnet runt och softa lite, men ska hållas igång med träning på för honom just nu rätt underlag.

Jag landade ju rätt brutalt efter denna käftsmäll så jag ska försöka varva ner min tok-onda kropp och se allt positivt som faktiskt finns omkring mig :-)

Så kontentan av det hela - we will be back!
Men inte just nu.
Nu tar vi paus!

 

Stina

24 maj 2014 21:40

Men så tråkigt =( Förstår verkligen att det blev rena rama känslobergodalbanan för dig !!

En paus ( och sulor vartefer ) kanske är precis vad som behövs - jag hoppas det !
Kram !

http://billiejean.bloggplatsen.se

Anne-Lie

24 maj 2014 22:05

Riktigt surt ett tag :-/
Men va tusan - vi tar nya tag. Först paus och sen så...
Kram!

 

Torill

24 maj 2014 22:00

Puss gumman. Så lik mig så ! You'll be back. :-D

Anne-Lie

24 maj 2014 22:06

Haha :-D Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har varit en del tekniskt strul den senaste tiden och med det kan ni om ni vill fortsätta följa mig här    Tack för den här tiden! ...

Tidsbrist och häcken full av saker som ska göras hellst nyss eller igår.... Ekvationen går inte ihop och jag blir bara trött      Det är just nu lite pyssel med att få tiden att räcka till. Det är ju trots allt inte mer än 24 timmar på ett dygn...

Vi har haft träningshelg här på gården med en för oss ny tränare. Jag tycker det verkar som att alla är nöjda    För mig var det väldigt nyttigt iaf. Att bryta mitt eget mönster om att tycka att rida i ridhus i cirklar är dödens tråkigt. Det gör ...

Det händer mycket nu på vissa plan, och på andra inte mycket alls. Det händer inte heller i rätt ordning vilket kan störa mig ganska rejält. Och det stör mig ATT jag stör mig. Ja ni fattar, det är inte alltid lätt      Monzan har blivit av med pä...

No words needed