Det händer mycket nu på vissa plan, och på andra inte mycket alls. Det händer inte heller i rätt ordning vilket kan störa mig ganska rejält. Och det stör mig ATT jag stör mig. Ja ni fattar, det är inte alltid lätt   

Monzan har blivit av med pälsen. Och hur konstigt det än må låta så är det positivt för hans skavsår. Han har fått lite varannandags träning för att inte nöta på huden och det ihop med att pälsen försvann har gjort underverk!

För tillfället gör han en hel del skrittpass på runt milen i varierande terräng och med denna vinter oxå väldigt varierande underlag. Det varvar vi med något styrkepass samt ett kondispass i veckan. Jag har ändrat lite i målen för året då jag insett att vissa saker måste prioriteras framför andra. Det leder till att vi blir en eller två månader efter i vår planering. 

Nu är inte det hela världen då Monzan ändå är halvpanschis och inte har någon tuff tävlingssäsong framför sig.

Det kommer att bli bra ändå   

Den här pajasen då?

Han har ju kånkat runt på mig ett gäng gånger och får väl räknas som insutten. Han har även travat ett par steg med mig på ryggen. Det han en gång lärt sig sitter och han har blivit bra mycket modigare på många plan.

Just nu har han lite paus i tillvaron. Han växer igen....

Han är som en tonåring som inte vet var han börjar och slutar. En sån som välter saker och snubblar på sina egna fötter, vilket han faktiskt har gjort och därmed stod på näsan. Snopet värre!!!

Vi har haft lite vadslagning om hur stor han är och hur stor han kommer bli. Jag hade ju hoppats att det räckte redan men den förhoppningen kan jag ju glömma.

För dagen mäter han ståtliga 169cm över markytan. 169cm ren klumpighet   

Grabbarna roar sig med att äta, brottas, jagas, tacklas och bara hänga om dagarna. De har en stor och ganska kuperad hage att röra sig i (och den utnyttjas) och de är ute länge. Suveränt för en unghäst och Monzan är faktiskt ett suveränt sällskap. Man kan säga att han sköter sitt uppdrag på bästa sätt!

De har fått en bal i hagen så de har fri tillgång på hö. Det glädjer mig att de inte står med näsorna i den konstant utan ändå fortsätter med sitt vanliga beteende. I och med att balen dök upp är det inte heller intressant att stå att hänga vid grinden. De äter när de har lust och så länge de behöver, i övrigt pysslar de med annat. Så numera så får jag vackert ropa eller hämta dom när de ska in. Det gör jag gärna!

I veckan väntar besök av hovis och till helgen är det träning