En tid framöver kommer inläggen vara i någonslags organiserad oordning. Det är bara för att dåtiden ska hinna ifatt framtiden. Vilket kan ta ett tag så just för dagen gör vi ett besök i nutiden   .

Idag har vi haft besök av Susanne Widner som har träningar hos oss en gång i månaden under vinterhalvåret.

Meningen var att båda mina grabbar skulle vara med och att jag skulle vara glad och pepp. Var det så då? 

Nej såklart inte. Jag är inte sams med det råa vädret så när jag rör mig... känns det, så kan vi säga. Och det känns inte så bra! 

Det började med att Eddie faktiskt fick stå över att göra något alls. Gubben upplyste mig om att Eddie stått på näsan med ett ploff (eftersom det är snö) och gett sig själv en tjusig "rumpkaka". Nu finns det troligen ingenting som heter så men tänk lårkaka fast på rumpan, höger sida för att få en riktning. 

Han fick i allafall en rörelse koll och verkar vara samt känns hel förutom rumpgrejen. Han fick lite extra ompysslande och får vackert vila sig iform några dagar med lättare promenader.

Näste man ut var Monzan. Han har ju som bekant en ganska taskig pälskvalite på sin vinterpäls. Han är skavsåret personifierad. Och nu har han fått... ja just det, skavsår. Som ett brev på posten lagom till vi trappade upp träningen.

Vanligtvis brukar jag ha klippt honom en tre fyra gånger redan vid den här tiden. men nu valde jag att bara klippa en gång och det var länge sedan. Fel val helt klart.

Men glidslem och pälsglans är fina grejer så vi gjorde oss redo för träning när jag petar in nämnda ting i ögat med resultatet att tårarna rann och det sved som tusan. Nåja!

Men, för att återgå till träningen.

Jag har medvetet låtit Monzan komma ur kondition sedan vi vurpade, då han var i full tävlingskondis. Han har vilat, återhämtat sig och promenadridits. Lägg till det att han numera har en polare i hagen.

Han har liksom landat lite mentalt och kroppsligt på jorden. Han är lugn, men med massor av energi. På ett lagom sätt och inte som ett" uppe i det blå skruvat Monzan sätt".

Det roliga med Sussiträningarna är att det är så enkelt. Iaf så länge hon håller rätt på höger och vänster. När man ska göra det själv blir det stökigt i huvet.

Idag blev jag lite förvånad. Jag hittade igentligen inget lätt och svårt varv. Det var kanske något lättare åt vänster. 

Vilket betyder att just nu är han ganska rak, och det är hit jag har jobbat för att få honom samtidigt som vi trappat ner på konditionen. För det är nu vi ska börja bygga. Bygga upp honom på nytt till en stark, hållbar liksidig häst.

Jag är nöjd!

Monzan var nöjd för han var loss i både kropp och knopp.

Så vi jobbar vidare härifrån

Det är här ute vi gör det mesta av våran träning   

Men även vi kryper in i ridhuset då och då för att göra våra övningar, de som vi inte kan göra utomhus just nu iaf!