Det här med körhästar....
Det är mycket saker som dom ska lära sig och bli bekväma med i olika situationer.
Doris är numera rätt bekväm med att dra en släpa.
Hon är rätt bekväm med att ha ett huvudlag med skygglappar. Men...inte i alla situationer. Hon varvar att vara lugn och trygg med att vara borttappad och vilse i världen.
Det ska vi jobba med.
Att dra saker över huvudet är inte alls ett bekväm läge.
Det ska vi jobba på.
Det - och väldigt många saker till. Många saker!
Här någonstans önskar jag mig fler timmar på dygnet.

I de bästa av världar hade hon varit inkörd och bekväm med det för länge sedan.
Men .... vi är inte i de bästa av världar. Vi är här och nu och försöker göra det bästa av situationen. Det är inte lätt, men jag försöker ständigt att trolla.

Sen har vi ju det framtida delikata problemet som kommer att uppstå när hon väl är i vagn. Vem kör???

Mina erfarenheter inom körning är minimala.
Att ratta travhäst är för mig ett "bekvämläge". Där vet jag vad jag pysslar med och även fast jag inte kört regelbundet de senaste åren så är det lite som att cykla.

Att ratta en körhäst är inte riktigt samma.
Min erfarenhet av detta är två träningshelger för Tomas Eriksson där alla momenten har ingått. Gissa vilket som är min favorit??
En träningshelg för Mia och lite eget hemma rullande inklusive en start i dressyr - och precisionscupen med godkänt resultat.
Inte ens idag förstår jag hur det gick till och det var i mars 2014. Dessutom innan vi började att träna. Snacka om att göra saker baklänges...
Ska då tilläggas att detta är bakom Monzan som jag kört typ alltid och vet till 100% hur han funkar.
Inte mycket erfarenhet att hänga i julgranen.
Kanske ska jag damma av Monzan som körhäst igen för att få in lite fingertoppskänsla.
Med en lättare vagn kanske det skulle fungera.... tål att tänkas på.