Härlig höstdag och jag är glad!

Stallfixet drog ut på tiden då det blev lite avbrott för kaffe, mätning av fölkotte och allmänt skitprat   . Men vad gjorde det, för jag hade inte bråttom med nåt. En lagom soft dag då jag kan pula runt utan tider att passa. Nackdelen är att jag igentligen inte får så mycket gjort, men ibland kan även det vara skönt. I morgon är en annan dag och då kan jag fixa sånt som inte fixades idag.

Efter en titt på min utrustning har jag konstaterat att jag har en skitig häst och att jag är slarvig. Skäms!

Men det tar vi en annan dag då vädret inte lockar en att vara utomhus.

Monzan har luftat sig i ett pass på ridbanan. Vi håller oss där då igångsättningen skulle vara kontrollerad. Det är iaf det ställe där vi kan vara mest kontrollerade och fokuserade på att jobba    . Och förutom att han lätt rinner iväg *läs: tar alla chanser, så skötte han sig så fint. Inte ett sprattel! Jag är i chock!!!

Övergångar från vänster varv till höger varv är svårt och han puttar lätt över mig om jag inte är med. Övergångar åt andra hållet går bra. 

Smiter hellre iväg än att böja igenom sig ordentligt. Men han är lite ursäktad då han har massor av spring i benen som inte riktigt får komma ut. Han vill göra det fort och slarvigt, jag vill göra det långsamt och noga. Det blev en kompromiss om något mellanting där jag ändå fick vara med och bestämma takten   .

Sandra som provade Monzan när han var som mest bedrövlig fick hoppa upp för att känna skillnaden. Jag menar så jag inte lider av inbildningssjuka och tror (vill) att han ska vara bättre än vad han är. Det var inte så!

Han ÄR faktiskt lika fin som han känns just nu. Skönt! Då lägger jag upp en plan från nu och håller mig till den ett par veckor framåt så får vi se sen....

Det som förr såg ut så här:

Ser numera ut så här:

Man kan väl säga att det artar sig. Innan det blr snöstorm och drivis ska det nog finnas både lyse, sarg och underlag. Och det som är runt omkring ska väl också hamna på plats!

Eller ja, vi har åtminstone börjat på att vara igång igen.
Det var otroligt sprattligt och okoordinerat till en början. Allt, precis allt var värt att gå igång på. Och det största problemet var att titta dit man skulle istället för på allt runt omkring (som funnits där hela tiden). Någon, vill inte nämna några namn, har vissa problem att inte gå dit näsan pekar. Och pekar näsan åt alla håll samtidigt blir det uppenbarligen svårt att hålla en rak linje.
Svansen åkte upp och ner som en antenn och allt var spännande *fnork*

Men mellan sprattlandet så kändes han riktigt bra. Något svårare att böja igenom i vänster varv men när han slappnade av så gick böjningen igenom. Det går helt enkelt inte att sprattla och böja samtidigt :-/

Vi har även kikat in i ridhuset. Det är stort!
Inte färdigt men vi var nyfikna på hur stort det såg ut från insidan så vi gjorde ett span :-)

Sprättben har även fått massage och han känns fortfarande rak, så som han ska vara. Inte krokig, så som han var!

Nu smyger vi igång med träning igen. Vi stärker upp oss och kör igång med vinterträning. Vilan har vi ju typ redan haft. Ofrivilligt förvisso men vila som vila.

Jag är glad att vi höll det vi skulle, dvs kontrollerat! Check!

Onsdagen som jag längtat efter. Onsdagen vi skulle bita ihop och ta oss fram till utan att dö tråkdöden och utan att bli mentalt instabila. Tror/tycker vi har klarat det fint under omständigheterna :-)

Monzan har fått rumpan tillrättalagd och har fått grönt ljus att joggas igång under kontrollerade former. Kontrollerade var ordet!
Lite övningar att utföra under en 10-dagars period och sedan utvärdering. Kan vi bara hålla oss på mattan nu under igångsättning så är vi snart på banan igen.

En ny kortsiktig planering är ehh, planerad ^^ och jag hoppas den håller. Förhoppningsvis blir herr sprättbens skruvade mentala tillstånd mindre skruvat nu då det faktiskt är tillåtet att springa. Kontrollerat!

Monzans tillstånd är inget nytt under solen. Det händer då och då att rumpan hamnar på sniskan (eller bäckenet för att vara exakt). Förr kunde det gå någon månad i mellan, numera pratar vi år.
Det är positivt!
Dessutom är det tydligt när det händer och då bryter vi all träning tills den är på plats igen. Stor grej men ändå ganska lätt fixat!
Och till 99.9% gör han det på egen hand i hagen. Nackdelen med att vara överaktiv!

Men nu så. Tungan rätt i mun, håll i hatten -så kör vi. Kontrollerat! Check!

Stallfix pågår och straxt hagbygge :-)
Snart är det onsdag och strikt rehab plan ska följas. Tillsdess släpper vi på trycket genom oseriös lösträning. Eller så kan man kalla det kommunikations träning. Välj själva :-)

Hösten har sina fördelar när det är vackert väder. Annars inte....

Så här ser det ut nu. Mycket kvar men ändå en bra bit på väg...

och det enda jag igentligen kommit fram till är att överbyggda hästar med markerad bröstbenskurva och liten manke är ytterst svåra att lägga sadel på. Lägg till att gjordläget inte alls stämmer med resten så har du en nästintill omöjligt uppgift.
Tack! Men den kunskapen satt jag redan på helt ofrivilligt :-/
MEN jag har en idé. Innan den är helt utvecklad så är den inte offentlig. Jag vägrar se detta som omöjligt för då vet jag fan inte vad jag ska kalla framtida sadelletandet till Doris. Varför ha en omöjlig häst när man kan ha två...typ. Hmph...
Nåja, nog om det.

Har även fått gjort om planeringen. Den kortsiktiga sprack direkt men den långsiktiga håller än :-)
Meningen var att vi skulle trimma dressyr för tränare regelbundet just nu. Det funkar ju typ inte. Men det hinns väl sen.
Men jag har sparkat igång min egen träning iaf. Den som säger att träna är kul vill jag inte lyssna på (den ljuger).
Jag hittar inte minsta lilla kul med något, däremot har jag iaf hittat något jag kan stå ut med. Än sålänge 3 dagar i veckan. Bättre än inget och sen får vi se...
Jag biter ihop!

Bygget som stått still en stund upptas i morgon. Har på eftermiddagen haft en diskussion om vattenslangar och kopplingar på engelska. Vet fortfarande inte vad slang heter men "the green thing on the wall behind the door" funkar oxå!

För att inte ha något speciellt att säga blev det rätt många tecken. ...

Världens bästa <3 fast för dagen en tjurig huggorm som dock blev glad för ett äpple :-)

Tillbringade kvällen med min svarta kuse som nu har hamnat i huggormsstadiet. Pälssättning! Bara så där pang bom så kom huggtänderna fram *suckar*
Det ihop med överskottsenergi och att han börjar (läs; har redan blivit) less på att ta det lugnt är en dålig combo...

Vi har iaf roat oss med att prova sadlar. Har man en kuse som ser ut som Monzan är det inte lätt. Det är faktiskt skitsvårt.
Ingenting blir riktigt perfekt med wow känsla. Och helst ska det ju passa mig oxå :-P
Stübbensadeln vi har idag sitter okej. Eller den sitter rätt bra MEN bara med svanskappa!.
Utan den så åker den fram. Svanskappor är en annan historia men vi kan väl erkänna att vi knäckt ett par stycken *visslar*

Mitt höftproblem är oxå en sak som ska tas hänsyn till. Jag kan inte ha en för bred sadel och jag behöver ha en som utan krusiduller sätter mig rätt upponer bara sådär. Eftersom kusen är överbyggd blir det aldrig riktigt rätt stuk på eländet och jag får efter ett tag ont vilket jag kompenserar med att vika mig framåt vilket inte gör underverk med sittsen på något vis....
Så vi är väl helt enkelt två kassa individer som ska passa i samma sadel!

Den första jag provade såg inte skön ut men låg riktigt bra. Den visade sig vara underbar att sitta i men låg inte alls bra när jag väl satt i den. Den gick bort....tår i ögat :'(

Den andra låg bra men inte 100%
Med en pad låg den genast riktigt bra. Provade lite olika paddar med bra bättre bäst resultat.
Men då tyckte jag att den var ful, såg klumpig ut och ... ja ni fattar!? (Jag=grinig)
MEN den låg ändå såpass bra att den var värd att provrida....och min rumpa älskar den <3
Sandra fick vara min spegel och tala om hur jag satt osv medan vi var i rörelse. Och JAAAA, sprättben glad för han fick springa!!!

Det slutliga omdömet blir faktiskt riktigt bra. För första gången har vi haft en sadel som faktiskt låg likadant efter som innan. Den har alltså inte åkt fram som alla andra sadlar hittills. Bara det är en sensation!
Att min rumpa gillar den är på plussidan. Hurvida den funkar ihop med min höft får vi inte veta om jag inte köper den. Det krävs lite mera ridning för att veta det tyvärr.
Sitsen klart förbättrad och jag vek mig inte en enda gång. Säger kanske inte så mycket då jag mest skrittade med inslag av spring på pålle som inte riktigt ska springa ännu.

Så nackdelen då. .. Sadeln är för häst med hög manke. Monzan har en ytterst normal manke. Har det någon betydelse?? Vet ej, men ska luska. Det är igentligen inte det jag var ute efter men eftersom det är den ända sadel som legat så bra på kusen och som även min rumpa gillar så kan jag leva med det. Nu ska jag gnugga cellerna och ta mig en redig funderare...
Hasta la vista

...har jag blivit tagen för att vara en älg och nästan framkallat ett hysteriskt utbrott.
Nu vet jag inte hur ofta älgarna iklär sig benreflexer på alla ben, reflextäcke samt någon på ryggen med reflexväst men uppenbarligen händer det. Någonstans.
Vet ej heller hur ofta älgar fnorkar. Men det händer troligen oxå. Någonstans.
Herr sprättben har total tröttnat på att bara skritta. Det rycker i hela kroppen och han tar alla chanser att göra vad som helst och gärna samtidigt bara för att slippa GÅ!
Jag har mina aningar om att vi kommer att bryta ihop innan den 9e :-/

Idag var iaf en mycket bättre dag än igår. Och i morgon är det oktober! :-)

Idag kan vi vara överens om att det inte var en av de bättre dagarna i mitt liv.
Nu är den snart över - tack!
Klappat om och kligosat lite med alla hästarna bara för att kolla igenom dom fort. Thats it! Väldigt ohästig dag...