En timmes trim pass för Sandra och jag känner mig gammal, urvriden och halvdöd. Jag går som Zeb Macahan och det värker i magen och diverse andra ställen. Undrar hur sprättben känner sig?
Han såg förvisso oförskämt pigg ut ändå även fast han tyckte det var jättejobbigt!

Vi har övat skolorna i skritt. I ena varvet har han lättare för öppna och i andra slutan. Vilket varv som var vilket orkar jag inte lista ut just nu, men han har svårare för att bära med höger bak.
I traven har vi flyttat rumpa ut och in på volt. Övergångar mellan kort mer samlad trav och en "normal" trav med mer tryck och längre steg istället för att det bara ska gå fortare.
Piloten fick lättare hjärnblödning och höll på att tippa av när det blev en sak för mycket att tänka på.
Kan inte förstå varför jag glömmer en sak när jag ska tänka på en annan??
Det är svåååårt att få till allt :-S

Men fin blev han <3
Han fick en jäkla swung genom ryggen och jobbade på så duktigt.
Provade att rida på ett 3-delat D-rings bett och det föll herrn i smaken. Han tog ett fint stöd utan att vrida käken. Tackar!
Det får bli nya ridbane bettet ett tag framöver.

Nu ska jag självdö en stund och hoppas att jag kan röra mig i morgon. Mycket som ska göras då....

Ja, det kan man absolut säga att han har. Han bara tog den, utan att fråga!
Och den blir större och större.

Vi har gått igenom en del. Skulle jag nämna allt blev det en bok :-)
Första tiden ångrade jag mig många gånger efter X antal halvt skenturer i vagn eftersom jag antingen råkat nysa, snyta mig eller dylikt. Mina armar kändes kilometerlånga, jag hade kramp i låren efter att ha spjärnat i vagnen. Varje gång!
Helstängt huvudlag, tussar i öronen, gummitutor på öronen och huva på det så blev körturerna nästan behagliga. Läs inte det här pappa.... :-S

En del nervösa kvällar på travet. Fler nervösa besök på mälarkliniken. En operation. X-antal besök på löpbandet. Ursparkad ur vagn med spräckt bäcken och lös häst på landsväg.
Många eländiga promenader då hästkraken for omkring som en propeller och vi hade ändlösa diskussioner om vem som igentligen gick med vem. Tålamodsprövande!

Vem kan motstå detta??? :-D

Han har en vilja av stål och ett hjärta av guld, men en kropp som inte alls är optimal för att vara travhäst (snällt sagt). Han blev pensionär vid 8-års ålder.

Då började nästa bekymmer. Vad sägs om att hoppa upp och hästen försvinner flera kilometer baklänges i ren förvirring. Jag kan säga att det är svårt att ta sig av när något förflyttar sig full fart baklänges. Det var lika bra att sitta kvar och vänta på ett stopp.
Sen började vi om på ett annat sätt ;-)

Att han skulle finna sin grej i distansen var svårt att förstå då. Men att det blev så tillslut känns idag jätte bra.
Jag har inga riktiga mål utan vi tar en start i taget - så får vi se vart vi hamnar!

Vintern kommer till stor del ägnas åt dressyr. Stor tung häst behöver kunna bära sig för att hålla. Vi jobbar på.

8-år i min ägo idag. Hoppas på många många fler år tillsammans.
Ett som är säkert och det är att med en sprättben är det aldrig tråkigt. Det kan vara mycket saker men inte det.....

Monzan o jag tog oss en utflykt till romfartuna för att rida en distans anpassad variant av hubertusritt, dvs inga hinder :-)

Har konstaterat att sprättben har en lysande egenskap. När han kommer i större sällskap, dvs fler än bara han så skärper han till sig. Fast det gäller inte på hemmaplan, men man får vara glad att det händer någonstans.
Idag blev det även en ritt i regn vilket inte är sprättbens favorit. Men i sällskap så var det helt okej. Efter ett tag hittade han sitt energisparläge och bara tuffade på.
Varför kan man inte uppföra sig så hemma?
Efteråt fick han parkera i släpet medan jag tog en liten fika. Det brukar inte heller vara någon hit, men det gick ju alldeles lysande.
Kan jag hoppas att dagens goda uppförande håller i sig? *håller tummarna*

Efter att ha tagit rätt på alla blöta saker, duschat häst, torkat små kottar osv osv så har jag fått mat i magen. Nu väntar en varm dusch och absolut inget mer för idag :-)

Strax före 8 gav vi oss ut för att jogga grusväg. Sprättben hade bråttom!
Jätte bråttom!
Så bråttom att jag knappt han med. Så kan det gå...
Men han var tämligen nöjd när vi kom tillbaka. Jag var kanske inte riktigt lika nöjd. Fast jag var nöjd att vi faktiskt kom tillbaka. Tillsammans!

Lite bilder (med betoning på lite) från året som gått. Även fast det är en skvätt kvar.

Jodå, lite så blev det :-)
Återigen ett dressyr pass. Vi jobbar på "vänta" och "lyssna". Just idag gick det så där. Monzan tycker att allt går att lösa genom att springa fortare. Blir det jobbigt - spring fortare! Blir det svårt - spring fortare! Ja ni hajjar !? Finlir...
Och idag var det både jobbigt och svårt och det blev kortslutning i hjärnkontoret. Den lilla valnöten fick en härdsmälta.
Ett lättare sammanbrott senare. ..
så avslutade vi med en fin galoppfattning och när vi travade av så funkade plötsligt öronen igen för då gick det både att lyssna och vänta :-)
Han är för härlig <3

Lagom när jag var klar med Monzan så hade Maras ben torkat och var redo att göras rena. Hon har sååå lätt att få mugg och stocktjocka ben så nu med lera å elände så är det noga med fix.
Även Vims fick benen rengjorda. Han är så duktig den lilla kotten <3

Eller vid närmare eftertanke ganska mycket blött. Men ändå mycket trevligt!
Att rida i regn stör mig inte det minsta - det är efteråt det blir jobbigt...
Allt är blött och ska hängas på tork och göras rent osv... blörk!
Dagens regn och mössa på tyckte Monzan var okej. Det föll liksom bara rätt ner och inte från tvären. Och inget regn i öronen.

Nu anser jag att T4an blivit ordentligt provad. Dressyrpass i fredags, igår och idag. Den ligger bra och glider inte fram som alla andra sadlar gjort. Kusen rör sig fritt. Jag sitter mycket bättre. MEN jag har inte riktigt vant mig.
I lördags blev det en och en halvtimmes skrittvända. Inte ont någonstans. Det är bra!
Den stora nackdelen är att rumpluddet inte passar. Men det går säkert att lösa bara jag får tummen ur...
Idag fick den smaka på en hel del regn. Delvis syntet och regn vet jag inte hur bra det är, men det måste den väl tåla. Annars har jag problem :-/

Nu längtar jag till nästa testning vilket blir till helgen. Sen ska den få ett utlåtande :-)

Monzan är iaf på väg helt igång igen. Han går dressyrpass (styrka, smidighet, bärighet) blandat med långa skrittvändor som ska bli längre. Där är vi nu.
Och vi jobbar vidare framåt.

Kvällens projekt!
Fick för mig att 2013's look ska vara mönstrad - och så blev det!
Annorlunda, absolut!


Och detta är vad Monzan tyckte...

När världen blåser omkring är det någorlunda tillåtet att vara sprättig! Märkligt många saker befann sig på fel plats vid fel tillfälle. Vi lyckades ta oss förbi utan att få en bredsida av omkringflygande föremål.
Jag är tacksam!
Blev ett kortare pass på ridbanan (där flygande saker tacksamt nog fastnat i staketet och låg still). Men det var bäst att ändå vara på sin vakt tyckte sprättben och blängde ordentligt och gick nån form av krabbgång förbi.
Men på övriga delar av ridbanan var han fin, mjuk och följsam!

Efter avslutat pass så begav jag mig ut i sällskap av Sandra och fångade in allt material på rymmen, knökade ihop det och la en lastpall över för att förhindra att det rymmer igen.
Flygande föremål, mörker, hästar = ingen bra kombo. Monzan får tåla det - men alla är inte Monzan. Och förövrigt skötte sig 4-åriga sällskapet betydligt bättre. Kunde herr sprätt låta bli att låta som en trumpet skulle han säkert inte bli lika upprörd heller.
Han låter, fladdrar lite men går ändå förbi allt fast i olika variationer. Tacksam igen!

Dagens lärdom är: man ska inte fnorka i motvind! Det blir inte bra :-/

Flygande matta???