...suger jag i mig alla tips, trix och annat matnyttigt. 

Sen återstår det att omsätta teori i praktik. Då blir det genast svårare, men inte omöjligt!

Ingenting är omöjligt, vissa saker tar bara längre tid!

Dagens träning var för sambon och jag citerar "det går ju bra det här".

Tackar ödmjukast för de orden   

Bra vet jag inte om jag vill kalla det. Men helt klart mycket bättre än katastrof.

Det går faktiskt över förväntan   

Fick dagen till ära en åskådare i form av Rosa. Av henne fick jag några tips som jag tacksamt tog emot och faktiskt kan omsätta praktiskt. Hon talade inte bara om vad - utan också hur jag skulle göra det. Jag är tacksammast   .

Jag citerar igen; "hästen har potensial" - och för dom orden är jag lyckligast idag   

Dagens konstaterande är; antingen har jag en för lång häst eller så har jag en för kort pisk.

Jag håller på att kusen är normal men pisken inte!

Nu är jag visserligen något fummlig när jag ska hålla i allting, men det blir ju inte lättare av att hålla pisken i den absolut yttersta änden och ändå behöva sträcka mig fram för att komma åt att peta på rätt ställe. Vilket jag naturligtvis ändå inte nådde fram till fick jag veta. Så nu har jag även fått lite klarhet i var man ska peta för att åstadkomma vad det nu är man vill. Återstår bara att få sprättben att hajja grejen!

Åtgärd= införskaffande av längre pisk!

Tacksamt enkelt, då det är hundra gånger svårare om än faktiskt omöjligt att göra Monzan kortare. Det bryter ju mitt motto om att ingenting är omöjligt, men det ÄR faktiskt inte genomförbart på något sätt. *svammlar*

Nåja, vi värmde upp lite fint och försiktigt med herr bråttom och sedan lyckades jag med bedriften att köra igenom ett dressyrprogam för lättklass, utan att köra fel. Inte någonstans faktiskt. Jag kom ihåg ett helt program - I´m in chock!!!!

Vi inkluderade även ryggningen!

När man backar i vagn ska man visst låsa vändkransen (???) för att förhindra att ekipaget viker ihop sig. Hmmm!

Det vek sig!

Det räckte visst inte att placera foten på pedalen (till vänster), man ska visst trampa på den också. Noterat!

Men Monzan backade så snällt ändå - fast vi vek ihop oss   

Har även övat volter och försökt att få honom att följa tömmen i stället för att gå krokad åt fel håll. Av och till blev han jättefin och av och till blev det kattskit. Där vill jag återigen blanda in den förkorta pisken (fast inte bara)   

Det är fanimej inte lätt att skola om en travare när man är ett blåbär själv - men skam den som ger sig!

Roligt är det iallafall.

Är så tacksam för alla körfolk jag har omkring mig som kommer med pepp och förklaringar om hur, var och varför på ett sätt som jag, det "lilla blåbäret" kan förstå. Och Monzan som är hel grön på området får också peppning för att han är så otroligt positiv till att försöka förstå och göra rätt.

Tack alla - ingen nämnd och ingen glömd   

Jag fullkommligt avgudar min häst   . Nåja, inte alltid. Men jag har alltid varit imponerad över hans arbetsvilja, hans attityd till arbete och att han faktiskt alltid talar om tydligt vad han förstår respektive inte förstår. Då är det faktiskt upp till mig att få honom att förstå vad det är jag vill att han ska göra och inte sura över att han inte fattar. Han gör alltid sitt bästa. Sen kan såklart även han ha en kass dag, och varför skulle han inte få ha det?

Före dagens pass:

När dessa plockas fram nästa gång... då är vi redo   

Var även en sväng till affären idag då Monzan slaktat sitt nät. Två nya blev det samt världens bästa burk. Sedan ska jag bara få tummen ur och använda det. Det behövs :)

Och bara för att inte bli bortglömd så kommer en bild på älsklingen Doris som bäbis. Tack Sandra för kortet   

Hon ser ut som en liten skabbråtta   

Snart har vi redan avverkat januari   

Vi fick lite efterlängtad snö och kyla tillslut. Ett tillfälligt avbrott från leriga ben.

Jag har planen klar för året. Inte så att jag följer den slaviskt, det finns gott om svängrum, men jag gillar att ha mål att jobba emot. För mig finns inget tråkigare än att harva runt i samma spår år efter år...trist!

Har lagt om en del rutiner för att verkligen kunna njuta av det jag gör - för jag gör det ju för att jag tycker det är roligt! Det finns gränser även för mig. Så nu kör vi ett nytt sätt!

Så målet för 2014 är kort och gott "att bli bättre - på allt!"

Det betyder inte att vi har lagt ribban för året speciellt högt. Det betyder bara att allt vi gör går att göra bättre. 

Så vi jobbar på att utvecklas   . 

Tävlingssäsongen var en del pyssel med. Nu vart ju förra året inget att ropa hurra över, men om vi kan få till årets planering så blir detta ett spännande år. Det är lite pussel att få ihop två olika grenar med tillhörande tävlingar utan krockar och utan att någon/något ska drabbas på annat vis. Men tror nu att vi fått till det!

Några lösa trådar är kvar men de ska nog oxå kunna knytas ihop inom snar framtid.

Monzan har några 5-milare som passar bra in. Vi tävlar bara mot oss själva och med sikte på godkända kilometrar. Behöver fler mil i benen och mer rutin innan/om vi kan tänka oss gasa för placering.

Planerade körtävlingar där jag håller mig på groomplattan blev ett gäng. Hoppas att vi alla håller oss fräscha. 

I dressyren och precisionen är allt upp till kusken, men i maraton delen är vi alla ett team. Och det är ju faktiskt den allra roligaste delen   . Skavsår i händerna och träningsvärk i armarna. Gissar att målet för oss är att vara snabbare i hindrena samt naturligtvis att köra rätt i stundens hetta med höger och vänster *harkel*

Monzan och jag har ju tagit tag i det här med körning... och jag säger bara så här; det är INTE som att köra travhäst! Det ÄR svårt, men det är också ROLIGT. Att det är svårt avskräcker inte, snarare puschar att det ska gå att lära sig. Frågan är väl bara hur lång tid det ska ta innan jag har en susning om vad jag pysslar med. 

Det ser ju så jäkla enkelt ut.

Och för att göra det hundra gånger svårare för mig själv så lär jag mig på en häst som inte heller har en susning om vad jag försöker göra. Tur han är positiv till att jobba   .

Men vi tragglar grunder och gör vårt bästa för att lära om från travhäst stuket till något som mer liknar dressyr.

Det finns även en plan och ett mål för det här - men det tar vi allt eftersom.

I morgon är det förresten dax igen att öva körning!

Dagens tur blev skälby runt. Skälby är ett villaområde ett par kilometer härifrån. Dagsljus, snö, lagom kallt, pigga hästar och trevligt sällskap. Vad mer kan begäras!?

Tog drygt en timme för att vi kortade av rundan lite pga att det skulle hinna bli mörkt. Nu han det inte bli det ändå så igentligen hade vi nog kunnat ta den långa vägen. Men men...

Vi har iaf konstaterat av barn i pulkor är läskiga. Faktiskt mer läskiga än stubbar med snö på. 

Monzan förspänd och med de obligatoriska strumporna i öronen   

Inne i ett hinder och stökar runt!

Och så min favvo bild    Tack till Torill, fotografen!

när man kan klä på kusen och ge sig ut <3

Ridhus i all ära men det får va någon måtta på det hela. Jag blir aningens uttråkad av det - och det smittar på sprättben.
Vissa saker är ett ridhus bra till - men det finns även saker som man INTE kan göra där!

Så i morse tog vi en vända runt gården och massor i skogen. Passade även på att lägga in klättring på dagens pass.
Två gånger höll jag på att dra i backen. Första gången när kusen gör en 180gradersvändning med påföljande bocksprång. Yahoo! Andra gången ett bocksprång med påföljande helomvändning. Måste visst variera sig ;-)

Båda gångerna hängde jag som en osmidig michelingubbe runt halsen hysteriskt fnittrande. Och det är inte bocksprången utan det att hästen plötsligt har bytt färdriktning som gör att jag (inbyltad i massa kläder) inte riktigt hänger med...för att uttrycka det snällt :-)
Däremellan studsade Monzan runt som en svart pälsboll med ett konstant fnorr-ljud ur snoken.
Vi var lika lyckliga båda två för en sväng i det fria med snö och dagsljus.

Låt nu snön ligga och att kylan håller i. Mer av detta vill vi ha. Hmm, okej, vi kan skippa bockningar och helomvändningar för förr eller senare så dimper jag i backen. Och jag är för gammal för att ramla av. Och dessutom känns det jobbigt att behöva gå tillbaka :-P

Idag var jag visst full av dåliga idéer :-/
Ska man se det positivt så vet jag iaf vad som inte funkar och som jag helst inte ska göra om.

Monzan har fått skavsår av ett schabrak. Det beyder; 1. Den känsliga perioden är här. Dvs när kusen får skavsår nästan av att man bara tittar på han förlänge. Brukar ständigt inträffa efter nyår. 2. Det schabraket göms undan tills perioden är över. 3. Hedanefter inköps bara mjuka fluff schabrak.

Tillbax till dålig idé.
Slängde renskinnet under sadeln. Och tog bort padden. Det var kvällens största misstag. Det andra var att använda fel stropp. Dvs den längst fram och den längst bak.
Det var strålande ungefär fram tills kusen började röra på sig. Allting åker fram och trycker såklart mot bogbladen vilket fick Monzan att likna en symaskin i gången. Dessutom blev han sur. Jag förstår han!

Hoppade av och drog bak paketet och tog rätt stroppar. Dvs de två längst fram. Hoppade upp och svor en ramsa över knölade långkalsonger, nerhasade ridbyxor och tajta termosar. Ingen bra kombo!

Fortsatte rida och kusen gick betydligt bättre men han var inte nöjd. Och han kan då verkligen tala om när han inte är nöjd.

Hoppar av igen och mixtrar om. Hoppar upp igen och svär...ja ni fattar!

Red alla fall igenom ett dressyrprogram för lättklass i körning. Vilket kändes väldigt märkligt att göra uppsuttet.
Vi gjorde det inte ens speciellt tjusigt. Men det kan kvitta då jag tog bort alla krav utom att han skulle ha benen i marknivå.

Dagens lärdom är att renskinnet är kanon - men behåll paden. Den andra lärdomen är att inte ha korvade kläder under termobyxor. Kan du inte röra dig ordentligt kan du definitivt inte rida med något som helst finlir. Resultatet blir ganska kasst!

Och om allt ändå bara käns skit - lägg ner!
Gör om och gör rätt en annan dag =))

Å utmanat mig själv har jag verkligen gjort. Nu återstår bara att ro det i land....

Ridmässigt just nu övar vi att få igenom böjningar genom hela kroppen, rakrikta och bara rida rakt fram utan stöd av någon vägg samt galoppfattningar. Går över förväntan bara jag tänker på vad jag pysslar med.

Utöver det blir det en hel del körning. Monzan får både kondis träna i vagn och dels har jag börjat ta tag i detta med att köra häst på annat vis. Dvs lite mer finlir med annan sele och annan vagn inför momenten dressyr, precision och maraton.
Jag tror inte jag har slagit mig i huvet- men man kan inte vara säker :-P

Idag hade vi då vår första "träning".
Problemen har ju varit att Monzan i vänstervarv ständigt går utåtställd. Jag gjorde mitt bästa för att åtminstone få honom rak. Av och till var vi raka och av och till var vi krokiga åt alla håll. Men på det stora hela nöjd med vår insats.
Vi har även kört vår första precisionsbana. När jag väl fatta NÄR man ska svänga för att få hela ekipaget på rätt köl så var det riktigt roligt :-D
Både jag och kusen gillar saker med fart. Alla moment vi gör har fart UTOM dressyren. Det är väl tyvärr det som jag tycker är tråkigast av allt. Men det är oxå det som jag tycker är viktigast och väldigt nödvändigt så vi gör vårt bästa för att göra det så roligt som möjligt iaf ;-)

Tyvärr blev det inga bilder då jag hade full fokus på vad jag pysslade med. Men nångång ska jag nog fastna på bild. Om inte annat när jag är med på träningarna jag anmält mig till *hjälp*

Så 2014 håll i hatten - nu kör vi!!!

och böj åt höger.
Dagens pass i ridhuset bestod av ett rally djur och jag utrustad till tänderna med tålamod :-)
Det gick över förväntan! Jag är lite av i chock!!!
Men vi har böjd och format oss på små volter och serpentiner och andra formationer som det inte finns namn på. Vi har även gjort galoppfattningar som funkar fint om vi gör dom ur en sluta. Fantastiskt!

Passet började aningens skruvat då sprättben var pigg (med jättestora bokstäver). Bråttom är hans andra namn.
Men avslutades i harmoni. Yes! Sug på den ;-)

Förövrigt tror jag att tjejerna har bra inflytande på Monzan. Han är redan relaxad och cool därinne. Så var det med det! Han behövde bara ett eget harem....Och så lilla Vims som han ska lära allt han kan *visslar *

Kvällen fortsatte med tävlingsplanering. Jösses! Men vi ska nog få till det :-)
Nu är jag så slut att synapserna felkopplar.
Så god natt världen, i morgon nya tag!

Dagen har bestått av en himla massa mockande. Skurande. Flyttande.
Jag kände mig aningens utspridd men nu är jag lite mer ihopsamlad. Men bara lite!

Monzan har fått flytta in till tjejerna. En tupp i hönshuset. Numera är han boxgranne med Mara och Vims.
Det går hur bra som helst!
Monzan gillar kottar så han och Vims har snackat lite killsnack. Mara har svårt att bestämma sig men kan inte riktigt låta honom vara.
Doris önskade nog att hon var giraff för hon gjorde så gott hon kunde för att försöka sniffa in grabben som kom in. Nu står hon mittemot så hon kommer aldrig att nå ;-)

Monzan fick en vilodag just pga att han skulle få boa in sig i nya boxen och bekanta sig med grannen. I morgon kör vi igen :-)

Anledningen till att Monzan boat in sig hos stona är att Bella & Flisan åkte hem till sin ägare idag. För Flisan väntar livet som travhäst och jag önskar henne ett stort lycka till! Jag kommer att följa framstegen :-D

Idag har det varit full rulle på gårn.
Förmiddag med WE-träning i ridhuset.
Kväll med hoppträning. Däremellan en del harvande och så en testvända för att se hur hög fart underlaget håller för *host*
Nädå, inte så allvarligt.
Monzan har återigen klätt på sig sele och vagn. Men inte samma som igår utan lite mer remmar och doningar samt större vagn. Idag fick han även sambon som kusk. Jag fick finna mig i att hänga där bak :-p

Tre tunnor på medellinjen att runda på olika sätt. Bråttom är kusens mellannamn och gasar man bara lite så taggar han till och vill mycket. Kul kille :-D
MEN...här kommer vi till ett bekymmer om vi någonsin ska ge oss ut i tävlingssvängen i körning. Dressyren....*suckar*
Maratonhinder och precisions körning är väl inga större problem (enligt sambon, och han vet väl - det är han som rattar). Kusen är snabb och kvick som bara den i vändningar.
Men dressyren. Om vi kan hitta ett program som bara går i höger varv så är väl det också relativt enkelt. Krävs bara lite träning för att snitsa till det. Men nu finns det även ett vänster varv...tyvärr...och det ser inte lika bra ut. (Lägger här in ett veto om höger och vänster är samma höger och vänster som min sambo menar. Men jag tror att vi denna gång har samma höger och samma vänster. Under sker - jag borde köpa en lott!)
Samma sak i ridningen iof, men där har jag en skänkel och ett säte att peta iväg han med och då funkar det fint. Han är lite svårare att forma men det lossnar efter en stund. Men i körningen finns varesig ben eller rumpa att använda. Problem!
Pisk javisst! Men då skulle det underlätta om kusen förstod vad den betyder. Och det gör han inte. Han är så oförstående att han rätt och slätt total ignorerar den där pinnen som utför märkliga saker på sidan.

SÅ för att sammanfatta det hela. Monzan tycker det är lattjo att springa i vagn. Oavsett vilken! Roligast när det går fort. Sån är han :-)
Om inte vänster fanns så skulle han göra det snyggt. Vänster drar ner intrycket rejält!
Men eftersom jag är jag och Monzan är Monzan så ska vi nog med lite jävlarinamma och viss inblandning av sambon få till den där vänstern.

Sålänge medans vi övar så håller vi tävlandet till distansen och äntrar körbanan när vi känner oss mogna. Så där lagom 2027 eller så....*visslar*
Märkligt nog utövas det lite påtryckningar att vi ska ut tidigare. Under har skett förr och ja just det, jag kanske skulle ta och lära mig köra oxå. Visste väl att det var ett krux nånstans....

Gammelkatten går nu under namnet Tyson då han ser ut att ha gått en rond i ringen. Det enda han har rondat med är en kliande baktass...