Ytterligare en solig dag har passerat.
Gräsmattan är klippt och jag har nog totalt sett tillbringat en timme liggandes i den nyinköpta solsängen.
En timme uppdelad på flera gånger. Jag har verkligen inte ro i kroppen att ligga någon längre stund åt gången :-P
Men det är alltid något litet man kan pilla med här och där.

Framåt kvällen åkte jag och Lisa för att kika ut lämplig parkering för att kunna ta ett dopp med kusen. Vi hittade ett bra ställe och framöver ska det badas.
Låt oss se vad Monzan tycker om det ;-)

Väl tillbaka efter lite sightseeing så gick vi ner på ridbanan för att Monzan skulle få rocka loss lite. Det fick liksom bära eller brista!
Men han var tämligen halvdöd. Lite galoppande och tillhörande sprattel så var han nöjd sen...jahapp! Värmen tar ut sin rätt på alla tydligen. Och jag la ingen större energi på att få han att röra sig. Det fick han sköta själv.

Så jag och Lisa lagade staket istället medans Monzan klippte gräskanten och var nöjd med det.

Fjäskdjuret vilar sig lite under de varmaste timmarna för att sedan pysa ut igen <3

....alldeles för fort!
Vi håller oss till planen att genomföra en timme/dag i skritt.
Det mesta blir i kuperad terräng då jag är ute efter att få kusen att lyfta på fötterna. Och vad är väl mer naturligt än att lyfta på fötterna i terrängen ;-)
Ikväll gav vi oss ut på kalhygget. Där får man verkligen lyfta på tassarna.
Monzan klarade uppgiften galant och går fram överallt. Tacksamt!
Det är till och med så att lyxfettot börjar få en sundare form på magen efter bara 5-dagars lyftande på fötter i terrängen.
Det ger resultat =))
Men vi går även på plan mark...

Sommar är underbart!
Fast ett minus för de platta bromsdjuren som biter köttstycken :-/

Snart är det dax att utöka tiden på skrittvändorna och lägga in andra pass med lite jogging. Och då snackar vi min åsikt om jogging och inte Monzans. Han har ännu ingen rätt att få bestämma vare sig gångart eller tempo. Det får komma sen!

Detta kan gälla i flertalet olika situationer, men just i dag gäller det flygfän :-/
Öppnar man munnen i fel läge kan man ofrivillig få otäcka saker ner i halsen.
Fråga Stina, hon vet :-P
Irriterande små kryp....
Och dom kommer i flock!

Monzan är igång snurrad.
I tisdags kväll en jättekort skrittvända bara för att jag kunde, ville och fick =))
Igår en skrittvända blandat skog och grusväg i ca 40-minuter med sällskap av Stina/Babsan. Då var det soligt och skönt och jag red i t-shirt. Det var det inte idag!

Idag 45-minuter skog plus fram och avskrittning på grusväg.
Skogen har sina naturliga upp och nerförslut på stigar och i den slingan jag la oss att snurra på finns även en lite större backe. Den tog vi tre gånger.
Pulsmätaren på för att checka av att jag inte puttar igång han för hårt.
På Monzan har pengen trillat ner att han faktiskt får komma ut och röra på sig varje dag.
Första två utfördes visst i något slags chock tillstånd. Va!?!? Får jag????
Nu har chocken släppt och han är gamla vanliga frust och fnork hästen som alldeles för ambitiöst brakar fram i skogen för att hinna med så mycket som möjligt.
Och just backar är ju det roligaste som finns att få galoppera uppför. Nu blev han rätt purken eftersom dagens gångart skulle vara skritt.
De högre "skolorna" utfördes idag i höjd med brevlådan då han inte kunde hejda sig och bara var tvungen att få ur sig lite sprattel, bara för att han kan!

En bil hade stannat nere vid vägen och en av killarna i frågade.
-Är hästen vild?
Jag svarade att nejdå, han är bara glad.
Varpå killen menade att då ville han absolut inte se honom arg!
Haha, jag kan förstå vad han menade ;-)

Och pulsen då? Ja vi startade på 37 och när jag satt av låg den på 48.
Enda gången den steg ordentligt var när sprattlet skulle ut....
I backen steg den, men planade ut så fort marken planade ut. Vi fortsätter väl så här =)
Nu måste jag ha mat...pronto!

Klocka 8 i morse klev Monzan på släpet för en tripp till mälarkliniken. Med sig hade han sin slav (dvs mig), utrustad med en rejäl huvudvärk och Jossan som mentalt stöd till mig.
Resan dit gick smärtfritt (förutom mitt dunkande huvud som matades med alvedon) och under glatt pladdrande.

Väl framme skrevs han in, lastades ur och parkerades i en box.
Jag och Jossan tog en kaffe och förberedde oss för en lååång dag i väntans tider.

Han bara dricka mitt kaffe och sen var det Monzans tur i löpargången.
Springa var kul så det utfördes entusiastiskt med mig fladdrande vid sidan.
Böja ben och fram och tillbaka, fram och tillbaka tjohoo va lajbans!

Lite frågor om hur, när och vad vi upptäckt sist och vad jag hade gjort åt det besvarades efter bästa förmåga.

Sen kom det....

Ett ridprov!!!!

Ehhh va!?

Ett träns låg i bilen. Ett x-tra grimskaft snattades och en hjälm stor nog att rymma minst ett halvt huvud till lånades.
Okej!
En häst som vilat tre veckor ska visas upp barbacka med nå hempul till träns med mig i jeans och converse.
Hur tänkte vi där!?
Meningen var löpbandet men personalen som kunde sköta detta hade semester....
Sadel sadel var är du när jag behöver dig?

Så utanför gjorde jag ett graciöst *host* hopp upp på min krigare som stod redo med svansen på ryggen och näsborrarna stora som dasslock. Fnork!

Det går bra det här!

Jossan fick leda oss förbi ett gäng människor som hade tappat sina hakor utanför och glodde med stora ögon och varierande miner av förfäran.
Det kändes aningens vingligt och något för taggat...tjohopp!

Väl nere på ridbanan fick jag faktiskt lov att kliva av och släppa ut lite energi i lina (tillverkad av två ihopknäppta grimskaft).
Upp igen när veterinären kom och visade Monzan lite lugnt och städat i trav båda varven....phuu!

Och resultatet av det hela är...
Man kan inte behandla något man inte ser.
Troligen har det jag har gjort i kombination med vila gjort att det läkt ut. Eller så visar det sig när han snurrar igång igen.

Så nu ska han igång och på återbesök om 2 - 3 veckor. Då får vi se vilket håll det har gått!

Jag är nervös.
Eller kanske inte nervös men något nojjig är jag allt :-P

Imorgon ska jag förhoppningsvis få lite klarhet och eventuellt lite svar på alla miljoner funderingar och frågor.

Precis just nu känns det som att jag inget vill veta.
Bara stoppa huvudet i sanden och låtsas att allt är som det ska.
Men det funkar ju inte så....
jag vet ju det!

Därför står nu Monzan nybadad och parkerad i sin box över natten.

Hoppas vara något klokare vid samma tid i morgon.

Håll en tumme för min "svarta" krigare <3

Helgen har gått i regnets tecken kan man säga. Allt från små skurar till som nu...hinkvis med vatten som vräker ner.
Kan jag få uppehåll och värme några (läs många) timmar...jag behöver klippa gräsmattan för bövelen!

Igår blev jag utrustad med trimmer och sambon kommenderade ut mig i gräset.
Det bästa av allt är att han tror att jag; utrustad med hörselskydd och en trimmer som oljudar ska höra vad han säger när han; pratar innifrån en lastmaskin som är igång. Tummen upp på det!
Jag gjorde mitt bästa för att förstå hans fäktande med armarna och ett försök att läsa på läpparna och jupps, det blev en ny parkering för alla hästsläp tillslut!

Före...

En bit på väg :-)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Monzan och jag har lyckats med bedriften att pricka solen på våra promenader. Alltid nåt :-)
Doris övar att dra saker över huvudet utan att storkna. Det är en övning det med. Och den sker utomhus så det blir en extra sport att hon faktiskt även ska stå still och låta bli att storkna. Det tar sig!

Kameran är monterad och jag har fixat lamporna på släpet.
Den sedvanliga semestersysslan att tvätta eländet ska oxå utföras - men efter tisdag!

I morgon får Monzan passera tvätten och stå inne över natten. Det går inte an att besöka civilisationen och se ut som en skithög. Det räcker med att han är något för rund. Det får vi liksom bara ta.
Vi gör något åt det vi kan :-D

SEMESTER!!!!
Visserligen bara två veckor nu, sedan två veckor till först i augusti.
Men semester är semester och väldans välbehövlig :-)

Firade med att plocka in Doris mitt i åskskuren. Det var blött!
Monzan fick vara eskort kille och hålla fjollfia sällskap. Hon var måttligt road av att komma in och hade en liten rodeo uppvisning i boxen...
Plötsligt hade hon även glömt hur man uppför sig när man ska få på sig grimman. Vi har liiiiite att jobba med...typ!
Tillslut så var kusan borstad och ompysslad samt fått fixade bakfötter.
Uppförande= helt okej :-)

Jag upplever Doris i ponnystorlek, iaf om jag jämför med Monzan. Och han upplevs större än vad han är.
Monzan är 1.60 i mkh och rumpan är 1.63 över havet.
Doris är 1.58 i mkh och rumpan är 1.61 över havet.
Sen är iof Monzan en halvmeter längre och ganska grov medans då Doris är kort och gracil.
Två totalt olika hästar men ändå nästan lika höga :-)

Det är dax för fröken fjolla att göra skäl för maten. Man kan inte leva vildhäst liv hur länge som helst. Så är det bestämt!
Dagens insikt är att vi har olika tankar om detta. Väldigt olika!
Detta kan bli intressant :-D
Jag tror ändå att fröken fjoll kan bli en rolig häst att jobba med. Och jo, hon får leva med det namnet tills hon förtjänar ett annat.

När kusarna var färdig fixade fick de glatt studsa ut i sina hagar igen, båda nöjda och glada.