Igår ringde jag mälarkliniken för att få en tid att ultraljuda Monzans ben.
Den mysko svullnaden har förföljt mig och spökat sen den uppkom och nu var det dax att få veta svart på vitt.
Jag kan bara inte sätta igång att träna när magkänslan säger: stopp!
Alla scenarion har farit runt i mitt huvud så i morse var jag ganska uppgiven och redo för det värsta!
Så på fm drog vi till kvicksund och en dejt med veterinären!
Hon hittade såklart den lilla svullnaden och konstaterade liksom jag att kusen är oöm och ohalt. Check!
Vi gjorde böjprov på alla fyra benen. Helt ren! Inte minsta lilla fynd.
So far so good!

Ultraljudet då?
Det visade fräscha senor och gaffelband. Tack gode gud för det, pjuhhh!
Det var ju där mina farhågor var. Att något hänt med gaffelbandet. Ibland är det så fruktansvärt skönt att ha fel *jublar*

Det allra högst troliga är att han smällt på sig på sitt eget ben (efter sina rejs i hagen). Svullnaden ligger subcutant och påverkar inga senor. Den ska nu behandlas med Compa.gel och under den tiden begränsas skrittpromenaderna till en timme. Kusen får vara ute dygnet runt.
Häst = happy, jag = happy.

Om en vecka får vi träna igång igen och tävlingssäsongen som jag trodde var över är som det ser ut nu inte alls över.

Resterande dag har jag spenderat med pappa och E som kom på besök. Många timmar med prat, mat och fika.
Pappa som faktiskt köpte Monzan med mig för snart 11-år sedan. Han kände inte riktigt igen honom. Och det var bara pluspoäng han samlade idag <3 =))