...suger jag i mig alla tips, trix och annat matnyttigt. 

Sen återstår det att omsätta teori i praktik. Då blir det genast svårare, men inte omöjligt!

Ingenting är omöjligt, vissa saker tar bara längre tid!

Dagens träning var för sambon och jag citerar "det går ju bra det här".

Tackar ödmjukast för de orden   

Bra vet jag inte om jag vill kalla det. Men helt klart mycket bättre än katastrof.

Det går faktiskt över förväntan   

Fick dagen till ära en åskådare i form av Rosa. Av henne fick jag några tips som jag tacksamt tog emot och faktiskt kan omsätta praktiskt. Hon talade inte bara om vad - utan också hur jag skulle göra det. Jag är tacksammast   .

Jag citerar igen; "hästen har potensial" - och för dom orden är jag lyckligast idag   

Dagens konstaterande är; antingen har jag en för lång häst eller så har jag en för kort pisk.

Jag håller på att kusen är normal men pisken inte!

Nu är jag visserligen något fummlig när jag ska hålla i allting, men det blir ju inte lättare av att hålla pisken i den absolut yttersta änden och ändå behöva sträcka mig fram för att komma åt att peta på rätt ställe. Vilket jag naturligtvis ändå inte nådde fram till fick jag veta. Så nu har jag även fått lite klarhet i var man ska peta för att åstadkomma vad det nu är man vill. Återstår bara att få sprättben att hajja grejen!

Åtgärd= införskaffande av längre pisk!

Tacksamt enkelt, då det är hundra gånger svårare om än faktiskt omöjligt att göra Monzan kortare. Det bryter ju mitt motto om att ingenting är omöjligt, men det ÄR faktiskt inte genomförbart på något sätt. *svammlar*

Nåja, vi värmde upp lite fint och försiktigt med herr bråttom och sedan lyckades jag med bedriften att köra igenom ett dressyrprogam för lättklass, utan att köra fel. Inte någonstans faktiskt. Jag kom ihåg ett helt program - I´m in chock!!!!

Vi inkluderade även ryggningen!

När man backar i vagn ska man visst låsa vändkransen (???) för att förhindra att ekipaget viker ihop sig. Hmmm!

Det vek sig!

Det räckte visst inte att placera foten på pedalen (till vänster), man ska visst trampa på den också. Noterat!

Men Monzan backade så snällt ändå - fast vi vek ihop oss   

Har även övat volter och försökt att få honom att följa tömmen i stället för att gå krokad åt fel håll. Av och till blev han jättefin och av och till blev det kattskit. Där vill jag återigen blanda in den förkorta pisken (fast inte bara)   

Det är fanimej inte lätt att skola om en travare när man är ett blåbär själv - men skam den som ger sig!

Roligt är det iallafall.

Är så tacksam för alla körfolk jag har omkring mig som kommer med pepp och förklaringar om hur, var och varför på ett sätt som jag, det "lilla blåbäret" kan förstå. Och Monzan som är hel grön på området får också peppning för att han är så otroligt positiv till att försöka förstå och göra rätt.

Tack alla - ingen nämnd och ingen glömd   

Jag fullkommligt avgudar min häst   . Nåja, inte alltid. Men jag har alltid varit imponerad över hans arbetsvilja, hans attityd till arbete och att han faktiskt alltid talar om tydligt vad han förstår respektive inte förstår. Då är det faktiskt upp till mig att få honom att förstå vad det är jag vill att han ska göra och inte sura över att han inte fattar. Han gör alltid sitt bästa. Sen kan såklart även han ha en kass dag, och varför skulle han inte få ha det?

Före dagens pass:

När dessa plockas fram nästa gång... då är vi redo   

Var även en sväng till affären idag då Monzan slaktat sitt nät. Två nya blev det samt världens bästa burk. Sedan ska jag bara få tummen ur och använda det. Det behövs :)

Och bara för att inte bli bortglömd så kommer en bild på älsklingen Doris som bäbis. Tack Sandra för kortet   

Hon ser ut som en liten skabbråtta