Detta kan gälla i flertalet olika situationer, men just i dag gäller det flygfän :-/
Öppnar man munnen i fel läge kan man ofrivillig få otäcka saker ner i halsen.
Fråga Stina, hon vet :-P
Irriterande små kryp....
Och dom kommer i flock!

Monzan är igång snurrad.
I tisdags kväll en jättekort skrittvända bara för att jag kunde, ville och fick =))
Igår en skrittvända blandat skog och grusväg i ca 40-minuter med sällskap av Stina/Babsan. Då var det soligt och skönt och jag red i t-shirt. Det var det inte idag!

Idag 45-minuter skog plus fram och avskrittning på grusväg.
Skogen har sina naturliga upp och nerförslut på stigar och i den slingan jag la oss att snurra på finns även en lite större backe. Den tog vi tre gånger.
Pulsmätaren på för att checka av att jag inte puttar igång han för hårt.
På Monzan har pengen trillat ner att han faktiskt får komma ut och röra på sig varje dag.
Första två utfördes visst i något slags chock tillstånd. Va!?!? Får jag????
Nu har chocken släppt och han är gamla vanliga frust och fnork hästen som alldeles för ambitiöst brakar fram i skogen för att hinna med så mycket som möjligt.
Och just backar är ju det roligaste som finns att få galoppera uppför. Nu blev han rätt purken eftersom dagens gångart skulle vara skritt.
De högre "skolorna" utfördes idag i höjd med brevlådan då han inte kunde hejda sig och bara var tvungen att få ur sig lite sprattel, bara för att han kan!

En bil hade stannat nere vid vägen och en av killarna i frågade.
-Är hästen vild?
Jag svarade att nejdå, han är bara glad.
Varpå killen menade att då ville han absolut inte se honom arg!
Haha, jag kan förstå vad han menade ;-)

Och pulsen då? Ja vi startade på 37 och när jag satt av låg den på 48.
Enda gången den steg ordentligt var när sprattlet skulle ut....
I backen steg den, men planade ut så fort marken planade ut. Vi fortsätter väl så här =)
Nu måste jag ha mat...pronto!