Framåt eftermiddagen blev det svalare ute.
Både Monzan och Doris fick komma in och stå och häcka tillsammans en stund.
Doris därför att hennes fötter skulle fixas samt att hon skaffat sig ett sår i karleden höger fram och ett skrapsår från framknät ner till kotan på vänster fram.
Hon får högsta betyg i uppförande vad det gäller sårvård. Lite föör hjälpsam kanske om man ska hitta något att klaga på ;-)

En välborstad, nyfriserad och insmord Doris fick knata ut några timmar senare =))

Monzan fick snällt finna sig i att vänta på Doris-pysslet innan han kom ut för att luftas.
En supertaggad kuse som var som en sprängladdning. När smäller det??
Vi var inte överens om vare sig takt eller tempo. Det tenderade att bli en dragkamp och ett krig om vem som var envisas *suck*

Så jag gav upp. Jag tog sikte på någotvadsomhelst i fjärran och bara styrde runt med kroppen utan att försöka påverka någonting. Och plötsligt hade jag en häst som följde varje förändring jag gjorde som en följsam mjuk...*hittar inte ord*
Först gick det något fort men det fick vara skitsamma, men efter en stund så kom även takten smygande. Till och med skänkelvikning i trav bara flöt. Det har nog aldrig hänt för det tycker han är svårt och rinner gärna iväg. Men inte idag <3

Där gav vi oss och klev i väg för att skritta i backen 4ggr.
Som avslutning fick han trava lite fortare över fältet innan vi skrittade av.
Varför gör jag inte alltid så här???
Jag måste sluta tänka och bara göra det som känns rätt!
Det är min nya grej =))

Även Monzan är ute igen nöjd och glad <3

Mina hjärtegryn <3 ..