Efter sju sorger och åtta bedrövelser så kom vi då ändå iväg på vår inbokade träningshelg.
Jag hade noll feeling för att detta skulle sluta på något annat sätt än uselt.
Jag hade fel!
Igen!

Vårt första pass på lördagen började förvisso så bedrövligt som jag befarade.
Noll kontakt - noll takt. Gahhh!!!
Bytte betsling och plötsligt hade jag kontakt...och kusen kunde trava igen!
Så nu går Monzan betslad med ett Liverpool mullen mouth och trivs fin fint med det.

Vi riktade in oss på den magiska ytter.
Dvs yttertömmen som ska styra ytterbogen. Det är iaf det den SKA göra. Den kan även ställa hästen utåt och forma den till en makaron samtidigt som hästen ramlar in på innerbogen.
Det är inte den effekten man vill ha - men den är ytterst vanlig.
Så vi riktade in oss på att få Monzan att följa yttertömmen. På rätt sätt!
Vi kom en bit på väg :-)

Något som oxå är viktigt är att varje tömtag ska betyda någonting. Man tar så mycket som behövs till hästen svarar.
När den svarar ger man töm tillbaka. Check!

Nästa pass bestod av precision.
Bara det att Monzan stod still och softade under bangenomgången gjorde det passet till dagens hit :-)
Att han sen gick strålande i precisionsbanan gjorde inte saken sämre.
Med beröm godkänt!

Monzan bodde kvar på plats över natten och har fixat att stå på box större delen av tiden. Han gillar det inte - men han gör det!
Som kompensation har jag gått massor med honom samt betat för att hålla hans humör på topp.

Idag när han väl var i vagn var känslan från igår totalt bortblåst.
Och idag var det maraton....
Ett tag kändes det som att; ja ja låt mig köra de här jä..a hindrena nu så jag får åka hem. Trist känsla!
Första hindret blev INTE bra alls.
Monzan fladdrar och far och vi fastnade mellan C och D porten.
Efter några till gånger så gick det bättre men inte helt nöjd. Det är för fladdrigt!

Andra hindret bättre vägar men fortfarande så är det fladdrigt. Monzan är kvick och jag behöver vara stadig och långsam.
Men det var svårt när han sprätter som en flipperkula. Man vet inte riktigt vart han tänker ta vägen, eller om han tänker ta samma väg som jag. Vilket underlättar!

Återigen en liten betslings justering. Tömmarna flyttades upp i ringen.
OJ vad mycket häst jag fick i handen. Men OJ så stadig han blev. Det slutade fladdra!
Har nog aldrig kört så bra i ett hinder ;-)
Vilket igentligen inte säger så mycket..... ;-)

Så summan av det hela är att jag är nöjd med helgen. Mer verktyg att jobba med.
Och mest av allt nöjd med min fantastiska häst som ständigt överraskar!
På bara några månader har han utvecklats något helt otroligt, ffa mentalt.

Vi har fortfarande massor att fila på och det kommer inte att vara färdig filat tills det är tävlingsdax, vilket är mer snart än önskvärt.

Men skitsamma. Vi ser det som övning. Går det bra är det en bonus =))