Jag brukar försöka att aldrig göra samma sak två dagar i rad. Brukar oftast funka fint. Ibland kan vädret ställa till det för det planerade, men oftast hittar man något alternativ.
Men idag höll planeringen och vi har fokuserat på galoppen. Och det går stadigt framåt :-D
Redan från början då jag införde galoppen för Monzan så har jag vägrat att lära honom galopp genom att springa in i den.
Av två orsaker känns det jätte fel.
Ett; varför lära in fel från början? !
Två; Monzan är fruktansvärt travsäker så att trava in i galopp innebär att det kommer gå satan så fort innan han går över i något som inte är i närheten av galopp så som galopp ska vara.
Så vi har övat galoppfattningar och bara galopperat något steg innan vi saktat av och börjat om.
Nu har vi utvecklat detta till att hålla galoppen lite till och i en kontrollerad form.
Monzan har kommit så långt att han gör klockrena fattningar från både skritt och trav. Han håller galoppen stadig några steg sen far han iväg lite.
Men vi går framåt hela tiden så tids nog har vi nog kontroll på alla kroppsdelar :-)

Idag har vi gjort en hel massa fattningar i båda varven samt hållt galoppen ett par varv på stor volt varje gång. Ett bra pass för sprättben!
Självklart med uppvärmning och nedvarvning.

Lite pälsruffs så håret yrde tillhör de dagliga rutinerna så det är oxå kirrat.
Om en vecka är det dax för dressyrträning med galoppfokus. Tills dess skiter vi i att galoppa :-)

Nöjd kille som lämnar pälsspår :-)

Efter gårdagens pälsruffs var det återigen dax för ett pass.

Dagens nyhet var test av ett baucher-bett då jag vill ha ett bett som ligger stilla i munnen - och det ska visst detta göra!
Den tredelade modellen. Monzan verkade nöjd vilket betyder att även jag är det.

Jag trodde att kusen skulle vara lite stel och kantig idag, eller åtminstone lite trött i kroppen.
Så fel man kan ha! Och i detta fallet är det ju bara trevligt att ha fel :-)
Monzan var pigg och glad och förvånansvärt sansad. Han var mjuk och smidig och bara gjorde...allt!
Ute blåste det så jag nästan trodde att taket skulle blåsa bort. Såklart hände inte det, men när vinden tog i så blev det ett surrljud i dörren vilket två gånger fick sprättben att göra skäl för namnet. Första gången fick han ljudet bakom rumpan vilket blev ett stort sprätt framåt.
Andra gången kom ljudet framför vilket resulterade i att jag höll på att fortsätta rakt fram och kusen åt höger. Men vi kirrade det :-)
Kanske är det så att Monzan är starkare än jag trodde. Träningen har gett resultat.
Så jag fortsätter att följa min plan.

I brist på annat så blir det en bild på ett sovande fjäsk-djur <3

En välförtjänt sådan tycker jag.
Vi har plaskat fötterna och broddat ur, så blir det vinter nu så vet ni varför!
En prommis på kvällen blev det. En sån där strosa omkring och ha snoken i backen så man kan dra in alla främmande dofter efter helgens besök av andra hästar.
Strosa ur Monzans perspektiv betyder ändå inte att dra fötterna efter sig så jag kunde ändå gå hyggligt fort.
Vi fortsatte kvällsmyset med att kraffsa bort en del päls. Jag grämer mig lite att jag inte han klippa en sista gång innan han började fälla. Och då helklippt honom.
Nu kommer han se lite halv lattjo ut innan han fällt ur ordentligt. Men det får vi helt enkelt leva med. Monzan bryr sig ju inte men det stör mig.... :-P
Avslutade med lite liniment på kusens svaga punkter och sedan fick han lite återhämtningsgröt. Mums!

De andra kusarna fick lite pälskli och allmän översyn sen fick det vara nog.

Igår fick sprättben vila och på kvällen bli ruffsad i pälsen.
Jag spottade hår en bra stund efteråt :-/

Innan pälsruffsandet så tillbringade jag en halvtimme i skitvädret med att laga hage som på något mystiskt vis gått toksönder!
Då var pälsruffsandet bra till att värma upp kalla stela värkande fingrar :-)

I morse när alla hästar var utsläppta så tog jag & Monzan en sväng i skogen för att släppa ut lite sprattel.
Det fanns en del som ville ut...

Så mycket snö!!!

Vi kan säga att han höll sig hyggligt i skinnet. Han blir kort, rund och gummibollsaktik och benen far i alla gångarter samtidigt. Och så måste han låta oxå... Men det blev inte så mycket värre än det, tills vi skulle klättra lite :-/
Klättra lugnt och sansat är inte Monzans melodi. Det ska vara fullt ös!
Han tar sikte - och laddar!!!
Vi var överens om att vi aldrig skulle vara överens om vare sig det ena eller det andra så första vändan upp blev någonting mitt i mellan galopp och känguruhopp!
Andra vändan blev något mer sansad :-)
Men då fintade han med att lägga av ett bocksprång när vi var uppe, klara och färdiga. Fuling!

Han är iaf pigg och glad =D

Veckan börjar som vanligt med en måndag och då slog vi till med en dressyrträning för Ylva.

Det var ett tag sedan sist så det var verkligen dax!

Vi började med att skritta ner till skräphögen och tillbaka för att någonstans på mitten råka ut för ett lättare hysteriskt utbrott över en liten samling pinne som låg mitt på vägen.

Det blev tvärnit, full fart bakåt och sedan en kringgående rörelse förbi denna otäcka tingest. När vi passerat den glömdes den bort!

För att plötsligt dyka upp på tillbaka vägen   !!!!!

Plötsligt hade jag en väldigt kort häst som med höga snabba benlyft och utstötande märkliga ljud snabbt tog sig förbi.

Uppvärmd och klar - check!

Lektionen gick förövrigt strålande. Undrade lite då och då om det verkligen var sprättben jag satt på eller om han blivit utbytt mot något annat. Men jodå, det var samma!

Det var så roligt att fatta att vi verkligen går framåt, utvecklas och blir starkare - trotts att det ibland känns som motsatsen. 

Igår var han dyr    (mera sånt tack!)

Ikväll så fick han på sig sele och vagn som han varit utan sedan debuten på tävlingsbanan.

Å nu undrar jag bara en sak...

Varför körde jag inte då som idag?

Vad tusan pysslade jag med då överhuvudtaget?

För om jag hade gjort som idag hade det gått tusan så mycket bättre!

Skitsamma igentligen för då var då och går inte att göra annorlunda. Det vi gjorde då räckte ju iaf   

Men det vi gjorde idag var sannerligen mucho better!

Så vad gjorde jag då?

Jag gav kusen mera töm, släppte fram han mera och höll i mig. Och plötsligt fick jag en kuse som det var lite tryck i. Han blev rundare i formen och följde tömmen bättre.

Han kunde t.o.m stå still i halten.

Nu förvandlades han ju inte till värsta dressyrhästen bara så där. Det finns massor kvar. Men för vår nivå så var det ett strålande framsteg och jag kan gråta en skvätt av lycka   .

I morgon stundar en vilodag med pälskraffs och sedan kör vi på med mera träning!

Arkivet =))

I fredagskväll var det jag som ställde mig vid spisen och var kock! Det kan alla som känner mig intyga att det inte tillhör vanligheterna, men maten tog sopslut så det lär väl ha smakat!
Själv blev jag proppmätt och sköljde ner det hela med en öling eller närmare bestämt två.

Idag var en lika ovanlig dag.
Efter att ha fixat stallsysslorna så drog vi iväg för att käka lunch ute samt, håll i er nu, shoppa på stan :O
Det har väl inte hänt sen Sundsvall brann...
Så nu har jag ökat på den icke hästiga garderoben lite grann :-)

Ett 50minuters pass i ridhuset på kvällen i alla gångarter och några nyuppfunna :-)
Men vi är nöjda!

Avslutade dagen med mer go mat och andra onyttigheter. Och ryggläge vid tv'n.

Nästa vecka ser jag fram emot. Den börjas med en uppsutten dressyrlektion och avslutas med en träningshelg för Tomas Eriksson.
Ska göra plats i det mentala garaget för en massa nya saker som ska in ;-)

Men först tar vi en söndag... :-)

Å en liten bild på finaste Vims <3

Ursäkta ordvalet!
Igår fick Monzan ett break för att smälta saker och ting vi bråkat om i två dagar.
Det fyllde sin funktion =))

Ikväll tog vi och böt ut ridhuset mot ridbanan. Visserligen fick jag tända lamporna men jösses vad skönt det var. Ljuvligt väder och nysladdad paddock.
Att kusen startade passet med svansen på ryggen och ett fasligt fnorkande var liksom inget att bry sig om. Han gav upp efter en stund även fast antennen åkte upp o ner under hela passet.
Och polletten har ramlat ner!
Visst springer han iväg då det blir jobbigt men inte alls det hysteriska springandet. Han var fullt reglerbar på både volter och raka spår. Vi gav oss även på sidvärtes i trav och där ökar han farten en smula, för det tycker han är svårt. Men han sprang inte iväg - och det är ett steg i rätt riktning!

Vi tragglar även övergångar. Och att smyyyga in i allt vi ska göra. Man kan säga att Monzan klampar en del i sitt smygande, men det börjar klampa tystare om man så säger ;-)
Men halter är svårt.
Typ det svåraste som finns. Någon liten kroppsdel måste röra sig. Nu får han stanna i så bra balans vi kan få till. Den kroppsdel som flyttas får han flytta tillbaka. Och så envisas vi tills han står blickstilla några sekunder innan vi smyyger igång igen.
Någongång ska det väl gå in kan man hoppas :-D

Återigen är det roligt att rida, trots den grymma träningsvärken i mage och rumpa/lår :-P

så går en annan dåligt :-/
Murphy ni vet!
Igår körde vi igång igen. Uppsuttet.
Katastrof!
Sålänge jag bara sitter på hästen är allt okej. Men såfort jag lägger mot en skänkel om än nog så försiktigt så betyder det tydligen "skit i allt och spring".
Igår tog vi hjälp av volter för att komma till någon slags ridning. Och visst avslutade kusen helt okej, men känslan av att det är roligt att rida har totalt försvunnit :-(

Idag tog vi hjälp av Sandra.
Ja, vad säger man... Houston we have a problem :-/
Kusen blev även hastigt och lustigt döv. Man kan säga att han gav mig fingret. Jag blev frustrerad och han fick en släng av lättare hysteri...*dubbel suck*
Monzan kändes ungefär som en symaskin på en gropig grusväg. Ingen angenäm upplevelse kan jag lova.

En kortare paus för att jag skulle räkna till en kvarts miljon och sen började vi om.
Vårt nya mantra är; smyg!
Vi smyger in i alla gångarter, uppåt eller neråt. Eller ja, det är iaf det vi eftersträvar!
Höger varv (som vart det lätta varvet) var vingligt som ett skepp i sjönöd!
Idag var det dessutom raka spår som gällde. Kusen fuskar genom att sladda rumpan åt olika håll.
Yttertygel och innerskänkel kan ge diverse slingriga former och kan man inte slingra sig kan man alltid springa bort! *suck igen*

Men skam den som ger sig! Det jag ville ha ut av passet var en taktmässig trav längst fyrkantsspåret på en rak häst som jobbar i rätt form. Och det fick jag - men då var jag svett och så även sprättben.
När vi bytte till vänster varv och smööög in i traven så fick han plötsligt hörseln tillbaka (plötsligt händer det) och kunde gå från symaskin till en betydligt mer trevlig trav som var reglerbar utan hysteri spring. När det funkade så funkade även höger varvet.
Återigen gick det att forma honom för sätet och bara ha ett lätt stöd med ytter tygel och en innerskänkeln intill.
Det blev inga stående ovationer men helt klart en början.
Det blev ingen galopp idag. Det som inte funkar i traven funkar inte alls i galoppen.
En sak i taget!
Men känslan att det är roligt att rida återinfann sig. Alltid något =))

Och jag tar tillbaka att han är billig. För det kommer han aldrig att vara oavsett vad jag spottar ur mig för kommentarer i frustration.
Jag ska iaf boka mig en uppsutten dressyrlektion för jag behöver hjälp. Så är det!

[Bild]