Idag dammade jag av körutrustningen som inte blivit använt på 3 månader och 21 dagar.
Exakt!
Det var dags för ett test som skulle så att säga fälla ett avgörande!

Monzan klev i väg i vagnen som om det vore igår vi gjorde det sist.
Han tyckte det var kul, trots regn som inte är något i favoritväg.
Monzan siktade mot hindrena med spettsade öron - och dog en smula när det blev dressyrbanan :-(
Han rör sig jämnt och fint och är fullt böj och ställbar. Men då är tempot för högt!
Drar jag ner på tempot, då drar jag även ner kvaliten på allt annat. Det blir lite orytmiskt och kusen blir mer spänd i sina rörelser.
Visst kan vi utföra ett dressyrprogram men det blir inte rättvist.
Så jag har tagit mitt slutgiltiga beslut. Ingen återvändo. Ingen ånger!

Monzan är distanshäst och ingenting annat!

Iaf på tävlingsfronten. I vagn får han lattja i hinder just for fun :-D
När det är dax för körtävlingar igen - då är det Doris jag ska ratta runt på.
Tills dess....
Så utav det jag tänkte göra blir det inget av.
Men det känns skönt att få bestämma det själv!

För ett tag sedan fick vi en huva av Jossan. Problemet brukar vara för korta öron. På denna var det snarare det motsatta :-D

Lite åsne varning ;-)