Dagens plan var att låta hästarna skrota omkring och i stället ägna mig åt att fortsätta riva ner lösvirket.

Uppe på det som syns låg det en stor hög mer virke och delar av en soffa bland annat.

Sonen fick göra en insats.
Insåg att jag tydligen har aningens höjdnojja då klättrandet på takstolar och lite utlagda stadiga plankor fick mig att tycka att markhöjd är en bra höjd.
Han fick välja att antingen hjälpa till eller ringa ambulans om jag skulle dratta ner.

Han hjälpte til?! =))
Fyra timmar, några blåmärken samt en spik i foten senare var det klart.

Ytterligare en timme senare var det även krattat och uppsnyggat samt åter öppet för Monzan.

Har faktiskt till och med borstat av båda hästarna innan jag gav upp och gick in.
Kläderna hamnade omgående i tvättmaskinen och jag i duschen.

I morgon är det hästarnas tur igen, liksom det var igår. Eftersom jag blev klar redan idag med något jag gett en månad på så känner jag mig snuskigt nöjd =))
Nu måste jag vänta på att kärran blir tömd. Det borde ge mig ett par extra dagars tid att fortsätta mocka hage.

Men nu - soffhäng!

Våren är en typisk sådan tid där plötsligt allt händer på en gång och allt ska utföras helst samtidigt. Och nu är det vår!

Ibland kan man tro att ingenting händer bara för att det inte skrivs på bloggen. Inget kan vara mer fel :-P

Tre dagars ledighet har ändå gjort att en hel del blivit utfört. Doris och Monzan har fått sitt fredag och lördag men idag fick de pysa i hagen enbart.
Jag var lite upptagen så att säga....

Gräsmattan är klippt för första gången i år. Verkligen älskar doften av nyklippt gräs <3
Det tar sin lilla tid men man löser aldrig så många problem som när man tuffar fram på orangea faran med musik i öronen. Lite som att mocka. Då kan man oxå planera och lösa problem!

Sambon tog en paus i arbetet precis innan lunchen anlände i bil.

Innan 26 balar rullades på plats var det gott om utrymme. Det gick över - och jag glömde ta ett "efter" kort.
Behöver iaf inte gå på gym!

Har mockat en del av hage helt klart och börjat på en liten snutt av en annan del. Ett litet evighets göra. Nu väntar jag in att släpkärran ska bli tom så jag kan mocka en del på den.

Har börjat lite smått att riva ner allt lösvikt som ligger på takbjälkarna. Det finns en hel del och jag hoppas kunna få ner skiten på en månad....!!!!!
För kvällen gav jag upp lagom efter att ha kastat ner en stol och stött på en soffa! Hur jag ska få ner den utan att slå ihjäl mig har jag inte listat ut ännu.
Det ska nog lösa sig om jag gör lite varje dag. Fast med jobb och två hästar känns det som att tid är bristvara.
Tur det är ljust länge =))

Tillslut var det för mörkt för att utföra något mer vettigt så hästarna fick kvällskäk och jag gick in.

I morgon är en ny dag!

Idag var en sån dag som allting gick i ett från start tills nu.
Jag har gått över en mil och skaffat mig ett skavsår efter knölig strumpa....

Monzan och jag drog igång med en mjukstart. Vi har deltagit i vår första tömkörningslektion. Det var mycket välbehövligt!
Först trodde jag att jag skulle lämna två djupa fåror efter mina hälar i ridhusbotten. Jösses vad kusen älgade på och var super vässad. Det syns inte alltid på honom - men gissa om det känns *stön*

Min tanke med det hela är att hitta en alternativ träningsform där han får bygga styrka i bakkärran utan att jag sitter på. Som komplement till övrig träning och som bonus för att det är kul.
Iaf tror jag det är kul. Bara jag kan lista ut vad sjutton jag håller på med!

Så fokus idag blev att få kusen att bära sig med bakbenen istället för att skyffla på framåt. Att gå med korta steg och vänta istället för att bara vräka på.
Och visst blev det skillnad.
Nu byggdes inte Rom på en dag och således inte heller Monzan. Men vi har börjat bygga grunden.
Och några riktigt bra öppnor fick vi till på långsidorna. Nu ska detta bara bakas in på något bra vis i träningsschemat.

Doris har såklart oxå varit med. Sambon mycket nöjd - själv såg jag inget av det då jag var direkt efter.
Hon har ett pass i morgon också så jag får passa på att kika då!

Monzan tävlingsträns har anlänt. Hel nöjd!
Hur snyggt som helst och mycket bättre passform än mitt gamla.
Dessutom samma färg som på Monzan nya sulor =)) Rätt oviktigt men kul ändå.

Nu är det dag att krama kudden....

Förknippat med gammal hedendom och häxor på kvastar...
Min kvast hängde fint på plats ikväll.
Fördelen med att vara äldre är att man inte behöver frysa arslet av sig vid någon brasa.

Jag tillbringade istället lite "efterjobbettid" med båda mina pälsklingar.
Båda har fått en översyn med borste och lite allmänt kvällsmys.
Det är alltid lite extra fridfullt när det är tomt och lugnt i stallet =)

I morgon är det träning för båda två.
Lite extra spännande med Monzan då han softat sedan tävlingen. Men nu är det slut på vilan, vilket högst troligen bara gör honom glad! Kanske lite för glad?!
Och med Doris ska det bli intressant att se om hon gått framåt sedan sist.

Mysteriet med bakluckan som gick i baklås är fortfarande ett mysterium.
Bilens bagageutrymme är numera tömt. Lösningen bestod i att knöla in delar av min son genom den lilla "skidluckan" så han kom åt handtaget man fäller sätet med. Detta fick han göra med tårna för att sedan krypa in där och fälla resterande säte.
Detta gjorde att bilen kunde plockas ur.
Men lik förbannat är luckan låst!!!!

Igår fick lill Doris genomgå en storsanering.
Hon gillar pyssel och myspys. Hon ogillar sårrengöring och har ben som elvispar.
Men såret är rengjort och alla inblandade, dvs jag - är vid liv.
Idag fick jag "fria händer" att ta över det lilla skitdjuret en tid framöver. Sambon lider av akut tidsbrist och jag lånar hans häst på obestämd framtid. Kul! =))
Så vad ska vi hitta på??? Hmmmm!?
Vi började med att myspysa för att sedan plocka fram ett träns.
Efter lite övertalning och diskussion om hurvida man står still och är hjälpsam så satt det på plats.
Vi gick ner till ridhuset och knatade omkring och kände lite på varann. Fram - stopp - höger- vänster och back. Och utsläppt på volt i båda varven. Strålande!
Jag tror vi börjar där.
Lill skruttan är positivt inställd och gör vad man ber om bara hon förstår. Så nu ska vi bara förstå varann så ska nog det här gå fint.

Sprättdjuret då?
Han har tillbringat söndagen och måndagen i hagen samt gått promenader.
Vi har pysslat och linimentat lite tänkbart trötta muskler.
Han känns fin fin!
Idag talade han om att det var dax att göra något annat. Tråkdöden var nära!
Så vi tog en sväng i skogen. Och eftersom det skulle vara en liten sväng så var det inte mödan värt att klä på kusen något annat än ett hack.
Att jag aldrig lär mig....

Han hade iaf roligt och jag satt kvar. Och hur mysigt det än ser ut - så är det inte ett dugg mysigt att rida barbacka. Även fast jag aldrig verkar lära mig det :-P
Jag gör samma miss gång på gång. Lite kan ju bero på att jag inte tycker det är värt att klä på någon form av utrustning för något som tar mindre än en halvtimme.
Lat?
Ja, kanske i detta fall.
Att han fick ett hack istället för grimma och grimskaft är bara för att jag lovat. För mig är skillnaden minimal.

Och förresten. Sulor är beställda. Självklart är dom blå =))

Så var det äntligen dax att dra igång tävlingssäsongen.
Först ut en CR50 för att lufta oss i lugn o ro och få in rutinerna igen.

Vi kom iväg nära utsatt tid och han till Örebro - där dog kameran i släpet!
Ja ja, det var väl ett världsligt problem.

Fram kom vi utan missöden och Monzan gick genom förbesiktningen utan bekymmer.
Sen var det frukost åt alla.

Själva ritten då?
Första slingan utan problem. Första milen i klunga och det gick fortare än tänkt. Men jag slapp iaf bråka med Monzan om hurvida vi är överens om vem som bestämmer tempo.
Den som hade mest bekymmer på slingan var min groom Stina. Bilens baklucka bestämde sig för att gå i baklås och där fanns typ allt hon behövde.
Men i distansvärlden finns det massor av trevligt och hjälpsamt folk så det löste sig ändå. Å bara så du vet Stina, du är min hjälte <3

Besiktning och vila. Monzan äter bra men har ännu inte kommit igång och dricka.

Slinga två.
Efter ca 5km känns Monzan fram halt. Konstaterar att han tappat en dojja. Upp med luren, ringer Stina samtidigt som jag börjar gå tillbaka ett par hundra meter mot vägen där groombilarna åker.
Stina dyker upp och skolådan ska fram.
Ja men vänta nu här....den är i bakluckan....som inte går att öppna!!! Va fan!
In i baksätet och stack in armen genom en liten lucka och kunde fiska fram skolådan till hålet för att sedan famla efter rätt saker som gick att plocka fram i omgångar.
På med skon. Monzan inte helt nöjd med att stå still. Inte heller på tre ben.
Nåja! En blodig tumme senare satt skon på plats och vi kunde fortsätta.
Och då var han inte halt heller.

Med facit i hand ska jag hedanefter alltid tävla med sulor. Det var en hel del grovt grus och bitvis stenkross. Monzan blir tassig och lite ömfotad. Att han dessutom kilade fast stora stenar i fossarna som Stina fick kämpa för att få loss gjorde inte saken bättre.

Men trots att vi fick ett ofrivilligt stopp så låg vi bara ca en kvart efter minsta tid.
Dessutom så sås red vi efter att skon var ditsatt. Då gick vi även de sista 15km ensamma. Det verkar märkligt nog passa honom bättre.

Så passerade vi mållinjen.
Nu tyckte Monzan att vatten var en bra idé. Först drack han sin hink i snabbgroomen och när han ändå höll på så drack han upp sköljvattnet också. ... yummie!

Så slutligen slutbesiktningen då.
Pulsade 48 och inga anmärkningar på någonting - och så var vi godkända!

Å herrejösses va gott det var med mat sen. Både jag och Monzan mumsade för fullt.

Sen var det bara hemresan kvar.

Vi hade i alla fall tur med vädret!
Men trots alla missöden så har vi haft en härlig dag. Det känns skönt att vara igång igen :-)

Checklistan avbockad. Har jag glömt nåt så är det så.... änsålänge vet jag iaf inte om det!
Det enda jag vet att jag inte har gjort är att ladda skärmen - men det enbart för att jag verkligen inte hittar laddaren :-/

Monzan nybadad - vilket verkligen var nödvändigt - och i princip resklar.
Jag är så gott som klar. Måste bara sova, vakna och klä på mig.
Släpet och bilen är packat.

Dåså....

Och trots de senaste två veckornas kaos i ordningen så känner jag mig lugn....

Igår fick Monzan sista passet som till största del bestod av skritt och lite trav i uppmjukningssyfte. Monzan själv tycker att fullt ös medvetslös funkar i alla lägen.
Där är vi inte överens!

Idag blev det en promenad. Skönt att rensa skallen något och hitta den mentala bubblan =))
Monzan sket i det och norpade glatt ett grässtrå lite här och var.

Hästar inne färdiga för kvällen <3

Någon som inte är nöjd så är det Fjäsk.
Han vill UT och det NU, nyss helst igår.
Som hemgångsråd skulle han ta det lugnt och bara gå "korta promenader". Jo men tjena!!!
Någon av oss, eller högst troligen båda kommer få psykbryt innan 14-dagar har passerat. Frågan är bara vem som får det först!?
Det lilla kräket (som förövrigt väger 4,8kg) har redan lyckats smita ut 2ggr. Ena gången han jag ta han på verandan, andra gången sprang han rakt in i påsen jag höll i. Tackar, katt fångad - check!
14-dagar känns dömt att misslyckas men mer än två ska vi väl ändå lyckas med!

I morgon är det stora packar dagen.
Dax att plocka fram mitt organiserade jag!

Men innan det - dax att sova!