Varför var det nödvändigt att få en bråkig axel just nu???
Det liksom pajjade hela mitt upplägg *muttrar surt*.

I morse var kusen hjälpsam och motionerade sig själv. Jag var väldigt lite inblandad - typ bara dit och tillbaka.
Resten skötte han fin fint alldeles på egen hand, eller fot om man så vill!
Han valde till största del galopp och sprattel, men det är okey, pulsen gick iaf upp =))

Sen drog han några repor i hagen oxå.
Tack för hjälpen!

Jag anlände till jobbet i taskigt skick och gjorde troligtvis väldigt lite nytta. Man vet inte hur mycket man vrider och vänder på sina armar förrän det liksom inte funkar.
Men en räddande ängel dök upp och gav mig tre cortison sprutor i axeln - så nu hoppas jag på lite underverk.
Så här några timmar senare så kan jag säga att till viss del är det bättre men den fungerar inte fullt ut.
Och mitt största problem är att komma i och ur kläder.....
Mycket kan man göra med en arm, men inte allt!

E.m och kväll har tillbringats till stor del i soffan. Jag har vilat!
Vila är skönt - absolut - men när den blir påtvingad gör den mig bara rastlös och uttråkad.

Fick iallafall sällskap <3

Nu återstår bara att natta hästar. Och till det har jag skaffat ett par friska armar till hjälp eftersom jag är så lydig att jag vilar min trasiga eländiga axel.