På riktigt!
Hela jag är såå himlans trött och vill inget hellre än att sova. Men så fort jag är stilla så kryper det i kroppen och den vill röra sig.
Jahapp, jag kan ju faktiskt inte gå och sova så va f..
Tokig!!
Igår var det dax för en längre vända igen. Den blev knappa 2 mil i maklig takt och innehållande både hemskheter som väderkvarnar och en tappsko.
Att skon rök kan vi med största sannolikhet lasta väderkvarnen för.
Monzan behöll iof skorna på men slog på en tvärnit så det slog gnistor i isen (hrhmm), blängde misstroget på denna märkliga tingest och skyndade sig sedan fort därifrån med låånga steg och fnorr ljud i snoken.
Man vet aldrig vad en väderkvarn kan hitta på liksom :-)

Idag har vi ägnat en timme till något jag nyss fått ett namn på, nämligen crosstraining :-)
Att snirkla fram i taskig terräng där kusen måste använda kontoret till att veta var han sätter fötterna. På kalhygge och på stigar som inte finns.
Lite för spännande till en början då sprättis brakade fram som en bulldozer, tittandes åt ena hållet och gåendes åt det andra.
Nåja, efter att nästan stått på näsan ett par gånger så löste det sig bra.
Hans terräng egenskaper har kraftigt förbättrats =))