Det är faktiskt inte alldeles lätt alla gånger.
Speciellt inte efter en hel dag i möte. Snabbt hem och fixa stallet för att sedan sitta i ett möte till.
Nu har faktiskt dagens möten varit riktigt bra. Det senaste riktigt bra :-)

Men när det var dax att rida senare på kvällen så kände jag att kroppen skrek NEJ högt och tydligt.
Men nej gäller inte. Ska jag nå mina mål så ska Monzan hållas igång med planerad träning. Men det går alltid att planera om tänkt träning :-)
Monzan fick istället ett tömkörnings pass.
Sambon började (efter lite övertalning) och sedan fick jag ta över spakarna.
Eftersom jag är ganska kass på att koordinera min kropp så fick jag ratta runt på en stoor volt med fokus på att få sprättben att hitta takt, balans och tempo med ett nedåtsök.
Började med en tömsättning som var enkel för mig, men övergick snart till en tömsättning som gjorde det lite trixigare för mig men mycket bättre för hästen.
Fick faktiskt till det riktigt bra med avslappnad häst i ett tempo som var riktigt bra för Monzan. Jag däremot kan tycka det var något för högt för att hinna med finliret.
Men på det stora hela tror jag vi gjorde det bra. Vi, eller rättare sagt jag, fick iaf inget skäll. Jag fick bara order =D
Ska nog lägga in ett tömkörningspass efter ett distanspass i fortsättningen så att Monzan får jogga loss sig utan någon på ryggen. Det blir en plan jag ska försöka följa!
Äntligen efter fem veckors väntan har jag fått ett mail om att sadeln är på väg. Kan man hoppas på riktigt flyt nu? Att den dyker upp innan helgen, att den passar och att jag kan sitta i den utan att bli ledbruten.
Isf är det det bästa tomten kunde komma med <3 =))

Monzan var lite lagom sur i morse när han inte fick gå ut.
Men när täcke, transportskydd och öronbollar var på plats var han positivt inställd på vad som än skulle hända.

Strax före 10 var vi på plats hos Kattis för att tjuvstarta träningen med en riktig mysrunda.
Vi avverkade 30km på 3h25min.
Det är inte fort på något sätt. Men det var precis vad vi behövde =))
En positiv erfarenhet idag är att sprättben på äldre dagar fått ett uns av självbevarelsedrift. När han tyckte det var för halt så löste han detta genom att anpassa farten, och inte som förut - springa fortare så man står på näsan!
Att han sen höll på att få en hjärtattack och hybris-anfall över ett terränghinder i form av en krokodil är en annan sak.
Gröna sandlådor är också suspekta och bör hållas under uppsikt.
De var så söta både Monzan och Cera där de sprang sida vid sida och hade full koll åt varsitt håll.
Att de i sina ostkroksformer gjorde att jag och Kattis hakade i varandra fick man bara ta. Tur de höll samma tempo ;-)

Det var en mycket nöjd häst som nyss kom in från hagen. Benen är insmorda (som alltid efter längre pass) och nu är han parkerad för natten.
Snart börjar vi på riktigt =D

Veckan som varit kan få äran att vinna kategorin "årets sämsta". Veckan med flyt i oflyt!
Det kan jag nog faktiskt säga trots att det finns nån vecka kvar.
Visst, det kan alltid vara värre. Men det kan oxå bara bli bättre. Jag väljer att sätta tron till det sistnämnda :-)

Stackars lilla sprättben har jag verkligen lidit med denna vecka. När han inte får det han behöver så mår jag inte bra.
Men ibland kan man inte tillgodose alla behov. Då får man göra det bästa av det!

Monzan har alltså fått gå en hel vecka i ridhuset. Ju längre veckan gått, ju mer har han surat ihop. Han har definitivt inte varit nöjd.
Anledningen till detta har varit helkassa bakskor. Men så igår gick de från kassa till katastrof.
Idag har de kassa katastrof skorna blivit utbytta och fossarna fått lite pedikyr.
Tyvärr blev det ändå ett kortare jogging pass i förut nämnda ridhus på kvällen.
Han sura ihop direkt! Ingen lycklig häst.
Lite gladare blev han när han fick sträcka ut i lite travar trav, som förövrigt inte är så travaraktig längre. Men fortfarande travar han fortare än en del galopperar =D
Men gladast blev han av att efteråt få skritta ner till skräphögen och tillbaka. Det är inte långt, bara några hundra meter, men det gjorde underverk för både steget och humöret. Och en del studs bara för att = lycklig häst!

Tänk att dessa 10minuter gjorde så mycket. För oss båda två!

Jag kan säga så här. Vi kommer tjuvstarta träningen - sådetså!

Det här var ingen favorit på något sätt. Faktiskt mer eller mindre kass :-/
Ska jag se några positiva saker så ...
1. Jag fick på mig ridstövlarna utan att bryta ihop.
2. Jag kunde rida i dom utan att domna bort och får kramp, bortsett sendrag i vänster ben.
3. Jag satt kvar när kusen exploderade i ett utbrott av större sort.

Vi kan vara rörande överens om att vi inte var överens om något.
Vi har rört oss i gångarter som troligen inte finns och finns dom så har dom märkliga namn.
Så här i efterhand känns det lika bra att vi blev avbrutna. Det var en sån dag där man med facit i hand skulle låtit bli från början.

Imorgon är en ny dag - då tar vi nya tag!

Återigen swischade helgen förbi med raketfart.
Igår fm var Doris med på träning och gick med "rören" för första gången.
Det fixade hon plätt lätt!
Nu slipar vi vidare och befäster det hon faktiskt kan.

Efter det for jag iväg på clinic med John Ricketts. Som vanligt intressant och det får en att tänka till på både en och två saker.

Snabbt hem för att vända igen. Denna gång mot Sala och glöggkväll med kuskar & groomar. Som vanligt mycket trevligt =))
Och sen var liksom lördagen slut!

Idag har det blivit lite pyssel med än det ena och än det andra.
Framåt kvällen kröp jag och Monzan in i ridhuset. Ute blåste det och det lät som det sprätte grus på dörren. Detta gjorde sprättben till ett ännu större sprättdjur.
För att få något att koncentrera oss på så ställdes några koner ut.
Och jag fick verkligen koncentrera mig på att bara vara lugn och rida igenom diverse utbrott som kusen bjöd på.
Att bara lugnt hålla om och fortsätta tills han slappnade av och jobbade vidare.
Och vips hade över en timma passerat =))
Vi nöjde oss där och skrittade av...

Det var kanske inte vårt bästa pass, men sannerligen inte det sämsta heller ;-)

Bästa hästen <3

En bra idé så här på fredags kvällen tyckte jag var att inviga mina nya ridstövlar.
Monzan skulle ändå bara joggas en halvtimme plus fram -och avskrittning.
Nångång måste man ju börja använda dessa tortyr stövlar så de blir mindre tortyr lika, så varför inte i kväll!?

Blev svettig bara av att få på mig eländet.
När jag provade dom hade jag bara strumpor under och redan då fick jag kämpa. Nu var det långkallingar, ridbyxor och strumpor. Kämpigt värre :-/
Resultatet blev en blåsa på fingret! Crap!

Fotdelen är jätteskön. Resten undviker jag att uttala mig om i ord....

Hursomhelst så blev Monzan tillfixad och vi knatade ner till ridhuset.
Vaderna var lite lagom bortdomnade.
Jag är glad att det finns pall kan jag säga. Då behöver man inte böja benet så mycket. Men fullt tillräckligt för att det skulle nypas i knävecken *stön*
Skrittade fram och funderade över hur i helskotta jag senare skulle komma av!? Men sånt brukar trots allt lösa sig på ena eller andra viset...

Så började vi trava....
Jahupp tänkte jag, det här går ju fint. I ungefär 10 minuter. Sen hade jag fan ingen känsel i vaderna. Ingen alls!
I tjugo minuter travade vi omkring med blandat halvkramp i kombination med bortdomnad.
Skam den som ger sig. Skulle det joggas en halvtimme så skulle det, men det var allt utom skönt.

Sen skulle jag av....
Det är en annan historia :-P

Och nu sitter jag här =))
Har lite pyssel kvar i stallet men jag var verkligen tvungen att gå in och få av mig stövlarna. Känner hur blodet sakta återkommer i benen....

Tror att dessa stövlar kommer bli riktigt sköna när de är ingådda och klara. Just nu är dom bara en plåga.
Men för att få dem så där sköna så att man inte vill ta av sig dom - så måste man få på sig dom och härda ut!
Jag får passa på när kusen bara ska joggas för någon längre tid än en timme på hästryggen pallar jag inte utan känsel i vaderna ;-)

Nu återstår ju bara frågan - hur lång tid tar det???

Jag gillar inte torsdagar.
Iaf inte torsdagar då jag jobbar 11 - 19.30
Finns ingen tid till att utföra någonting vettigt. Stallet hinns med på morgonen men att utföra någon vettig träning av häst är inte att tänka på :-/
Så därför är torsdagar Monzans vilodag.
Jag han iaf med en halvtimme i rodden!

Efter jobbet blev det en pyssel kväll.
Monzan blev av med sin fluffpäls igår kväll och idag synades han lite mer noga.
Lite missar här och där får fixas till i helgen :-)
Lite mer lätt borstat nu när massa päls är borta. Han ser även x antal kilon lättare ut!

Nu väntar jag med spänning på mitt paket som borde anlända nästa vecka. Håll tummarna att det blir rätt =))

Återigen så kröp vi in i ridhuset.
En av anledningarna till det är att Monzans bakskor är tunna som smörpapper och det enda de håller för är ridhusunderlaget.
En annan anledning är att vi skulle galoppera. Och till det vill jag gärna ha lyse =))
Så efter lite uppvärmning i skritt och trav så blev det galoppfattningar i båda varven och även några varv åt vardera håll.
Efter ett akrobatiskt litet luftsprång där vi inte hade någon kontroll alls på kroppsdelar så passade fluffdjuret på att pipa iväg i 290-knutar och tycka livet var lattjo!
Själv fick jag försöka rätta till mina kroppsdelar och sedan få stopp på eländet.
En annorlunda upplevelse så här en onsdagskväll =D

Men nu är det hög tid att skala av pälsen. Monzan var dyngsvett :-P
Så nu står han nybadad och på tork för att så fort han torkat bli friserad...