Vaknade, tittade på klockan, och vände mig om och sov vidare....länge!
Efter några koppar kaffe så masade jag mig så småningom ner till stallet.
Konstaterar att man inte blir pigg bara för att man sover länge :-/

Efter en ridtur i skogen, kalhygget och runt hagarna där Monzan fick agera den "trygga farbrorn" så var jag iaf piggare.
Märkligt att hästkraken kan vara så stabil när han har unghästar alternativt osäkra hästar i rumpan. Kan han inte vara så alltid?

I övrigt har det varit en soft dag. Lite pyssel som fick ta hur lång tid som helst. En vända till hööks där nytt nät införskaffades till Monzans hage.

Kvällen avslutades med middag tillverkad av min favvo kock <3
Nu händer inget mer idag!
Fjäsk har lyckats fånga en mus. Han är mäkta stolt!

Vad är oddset på det?

Jag har grunnat och funderat över en sak en längre tid. Ni vet när man får en idé och sen ligger den och gnager långt bak i hjärnkontoret och bara vägra släppa taget och lämna en i fred.

Döm om min förvåning när sambon sent en kväll släpper en bomb vid köksbordet!!!

Ut ur hans mun kommer min idé, min tanke   !!!

Kanske var den t.o.m lite mera utvecklad än den som bubblat i mitt huvud.

Nu är det iaf vår tanke och den har tillåtelse att få plats och gro och utvecklas mera.

Återkommer om det senare.....

En annan sak som gnagt i mitt huvud är våran hemsida. Den behöver vara mer levande!

Jag behöver "bara" bli överens med mig själv om hur...

För den som undrar så;

www.stallingelsta.n.nu

Tid!

Tid är något som är värdefullt.

Jobbar man heltid, bor på en gård och dessutom har hästar så är tid oftast en bristvara. Låter bekant?

Det finns alltid saker som ska göras. Och finns det inte det så finns det alltid någon vänlig häst eller människa som ser till att det finns...

Dagen ser lite ut som en checklista...

• Vakna - check!
• Kaffe - check!
• Åk till jobbet -check!
• Jobba - check!
• Åk hem från jobbet - check!
• Jobba mera! - check!

Lite så....typ! Det kan vara läge att klämma in lite mat här och där samt andra "måsten".

Vila!

Det är oxå viktigt!

Jag är noga med att hästarnas träning, där lämplig dos träning varvas med vila.

Träning bryter ner - vila bygger upp... ni vet   

Med sig själv är det tydligen uppenbart inte alls lika viktigt.

Så idag har jag tagit en ledig dag   

Ledig från jobbet var jag. Stallets måsten klarades av i morse innan jag åkte iväg för att besikta släpet rond två. Eftersom det varit på verkstad och blivit ompysslat så gick det igenom galant och rullar nu två år till!

En tvättmaskin är tvättad. Eftersom den sköter sig i stort sett själv så var det ju inte så ansträngande.

Så resten av dagen gick åt att roa sig att få ner diverse tankar på papper för framtida bruk och annat slött bara varande!

Efter att hästarna kommit in och Monzan passerat spolen så var det dax för honom att röra på sig.

Min tanke var att kunna intervallträna lågintensivt i ridhuset. Och visst funkade det, bara inte riktigt som jag tänkt mig.

Min tanke var 3 x 10 minuter trav med runt 140 bpm. Där sket det sig!

Jag hade en tanke om att en aktiv arbetstrav kanske kunde frambringa en något högre puls, men ack vad jag bedrog mig. Det enda som fick pulsen att skena iväg var något ljud utanför ridhuset   , annars låg han stadigt runt 127 bpm. 

Efter 10 minuter var ÅH 48. Jahapp!

Konstaterar iaf att kusen behöver klippas igen. Han har päls för vinter (trots att han redan är klippt två gånger), men vintern lyser med sin frånvaro. Det är flera massor med plusgrader i en månad där det inte borde vara det!

Dessa plusgrader i hop med regnet som envisas med att falla gör inte underverk för hagarna på något vis. Tröstlöst   !

Sambon och Doris har roat sig i duschen. Kan inte exakt uttala mig om vad de gjorde där för jag var inte med. Dock kunde jag utläsa en del av att titta på lill sessan. 

Hon hade iaf tydligen skött sig hyggligt okej. Och ja, det är ju som med allt annat. Övning ger färdighet och detta var väl hennes tredje alternativt fjärde besök där inne.

Hon har även kvällen till ära blivit dammsugd. Att bli dammsugd är ingen big deal utan mest bara skönt. Så skönt att de små tänderna var mycket nära att göra små hål i mitt skinn.

Att vara häst och bli kliad av annan häst är säkert jätte skönt. Att vara människa och bli kliad av häst är inte alls lika skönt - iaf inte när tänderna är med i kliandet!

Nu ska jag ha en lugn och skön fredagskväll och se fram emot två lediga dagar    

Jag är en kamikazepilot och Monzan är mitt flygplan!!!! =))
Vi har kommit igång med våra tisdagar igen, med start idag. Tisdagar betyder ridhus och det är väl inte så lattjo lajbans, men det finns lampor där :-)
Lampor betyder ljus. Och ljus kan man behöva när det ska släppas ut ett överskott av energi.
Sprättdjuret var nämligen alldeles överfull av överskott. Så där överfull så att det sprätte åt alla håll samtidigt för...ja, bara för att han kan!
Vi började sprätta runt i skritt. En bra stund. Faktiskt hur länge som helst.
Tillslut kunde det anas lite avslappning och det kunde böjas åt båda håll utan att slå knut på sig själv.

Då fortsatte vi lite till....

Sedan övergick vi till trav och fick göra om proceduren igen. Efter tvåhundrafemtioelva varv åt varje håll så fick kusen öronen tillbaka i funktionsläge och började lyssna på piloten. Då började det bli riktigt trevligt!

Så nu tar vi tag i tisdagarna! Check!

Eftermiddagens regn gjorde att jag liksom totalt tappade sugen för skogen.
Blött klaffs att gå i och annat blött ovanifrån. Nej tack!
Dessutom blir stigarna söndertrampade. Och helt off road är inte så kul med bara pannlampa.

Så jag gjorde mig redo för att skritta fram ute för att sedan gå in i ridhuset.
Det blev inte så heller!
Vi tog helt enkelt en skrittvända i industriområdet =))
Bara Monzan och jag och ljudet av klippetiklopp mot asfalten. Bara en å annan lastbil som swischade förbi störde friden.
Sååå skönt!

Men nu har jag tröttnat på lera.
Kan det inte bli kallt och frysa på nu!?
Det är ju för tusan november!

Hörde ni?
Det var ljudet av helgen som kom och försvann...
Fredagen började illa men slutade desto bättre =))
I mitten av illa och bra var Monzan ut på skogstur. Det tog nästan en kvart innan han satte ner fötterna i marken *suck*
Fredagen bjöd även på oväntat besök.

Herr och fru älg kalasade på äpplen i trädgården :-)

Både igår och idag har jag varit ute och gått. Igår 3km - idag 2km.
Monzan fick hänga med i snöre.
Jag la mig i ett tempo som han kunde skritta på i. Resultatet blev att jag har fått rejäla power walks och han har luffsat.
Rättvisan i det?

Pannlampan är på laddning så i morgon blir det skogen. Uppsuttet!

Ibland flänger man omkring som ett torrt skinn och hinner ingenting.
Monzan lyckades kröka en sko i tisdags.
Eftersom han är utrustad med special dojjor så kunde jag bara ta av den, utan att slå på en ny.
I onsdags förmiddag var ordningen återställd!
Släpet har lämnats och hämtats på verkstan. Bromsarna har fått lite översyn och nu ska det vara bra igen.
Så den lediga tiden har ägnats åt att åka lite hit och dit....
Men till helgen ska väl allt vara "som vanligt" igen :-)
Tur det är off season tid. Det dåliga samvetet behöver inte vara inblandat.

Kvällens väder med 0-gradigt och nordanvind fick mig att skutta ner i källaren på jakt efter mina termobrallor.
Jackpot direkt, de hängde mitt framför näsan! Men vart mina vinterjackor tagit vägen är ett mysterium....

En mörk november kväll för 9-år sedan satte jag mig i bilen (ungeför vid den här tiden), och som sällskap hade jag min vän Cissi. Vi begav oss mot Rommetravet, och bakom bilen hade jag en tom transport.

Ungefär två och en halv vecka innan denna dag hade jag följt min fina "fransman" över till de evigt gröna ängarna.

Det var ett hålrum i mitt hjärta.

Saknaden var så stor att jag den dagen jag stod med hans grimma i handen, ensam kvar, var helt övertygad om att det var den sista hästen i min ägo. Jag skulle lägga av...

Men har man vuxit upp med hästar omkring sig sedan långt innan jag minns får man snabbt abstinens... Så mycket tid att inget göra....

Men för att återgå till november kvällen för 9-år sedan...

Vi anlände till Rommetravets gäststallar och klev in.

Längst in i stallet, i en box utan belysning stod en ful liten häst i en trasig grimma.

Han gjorde ingen människa glad, mig gav han en klump i magen.

När vi vände bilen hemmåt igen var den tomma transporten bakom inte längre tom. Där stod en liten häst med trasig grimma.

En krigare i en ful förpackning!

Klumpen i magen följde med hem!

Det enda jag minns av resan hem är....en vägbula   !

Det har nu gått 9-år sedan den dagen - och vet ni vad?

Jag ångrar inte en sekund!

Monzan var inte någon försynt liten häst som frågade om lov, eller bad om att bli omtyckt.

Nej, han var den lilla fulingen med attityd och han bad inte om någonting. Han tog bara för sig!

Han klampade in i mitt hjärta och fyllde hålrummet. Han frågade inte. Han bara visade att han fanns och han gjorde det med attityd   .

Med Monzan har jag inte fått någonting gratis. Faktum är att han gav blanka fan i mig större delen av vårt första år tillsammans. Jag var något nödvändigt ont som fanns till hands för att ge han mat, städa lite och se till att han fick ut och springa. I övrigt hade han inte mycket till övers för tvåbenta varelser.

Han var aldrig dum (stökig, absolut- men inte dum) - han bara inte brydde sig.

Vem kan inte anta en sådan utmaning???   

Jag har hört alla argument och åsikter om honom. Allt från att han är galen och "dum i huvet" (vilket är den enda kommentar som säger mer om den som uttalar den - än om hästen) till att han borde slås ihjäl på fläcken.

Jag har lyssnat på dessa "förståsigpåare", sorterat det de har sagt och valt att lägga deras åsikter och tyckande på dynghögen. Det var där de hörde hemma, min åsikt. Och så kämpade vi vidare!

Idag är Monzan min absoluta bästa vän. Jag känner mig trygg tillsammans med honom (även när han sprätter runt som en yr höna). Vi har en ömsesidig respekt och han har viss frihet under ansvar. Under rimliga gränser.

Det har nu gått 9-år (på dagen) sedan han hämtades hem med mig som ägare. Tiden går fort!

Jag kan bara hoppas att vi ännu har många år kvar tillsammans.

Ja så kändes det när jag satte mig med tävlingsterminen för 2015...

Hur ska jag få ihop detta på ett vettigt sätt   ???

Men skam den som ger sig, jag har två upplägg redo. Det ena är uppenbart sämre än det andra så jag hoppas såklart på att det bättre alternativet ska gå.

Jag håller en tumme stenhårt för detta!

Tids nog kommer jag att få veta det   . Och håller man på med hästar så tillkommer oftast en plan B , C , D osv....

Men jag ska helt seriöst göra ett ärligt försök, så får vi se hur långt vi tar oss.

Idag tog vi oss mest runt runt i ridhuset. 

Till att börja med väldigt spänt och springit för att senare få lite avslappning och både kunna länga ut och plocka upp.

Tackar för det Monzan!

Vi gav oss även på uppsutten galopp dagen till ära.

Vänster funkar klockrent. Fina fattningar. Att det sedan går aningens fort är en annan sak som vi inte behöver diskutera så noga. Det går iaf att göra något med denna snabbhetsgalopp!

Höger galopp är det värre med.

Han gör en bra fattning men sen....blir det liksom inget mer. 

Vi studsar som en dribblande basketboll alternativt skenar iväg med alla gångarter samtidigt.

Det är inte att rekomendera och vi gör vårt bästa för att komma ur studsbolls stadiet   . Tids nog!

Det slutade iaf med att herr pälsboll fick passera duschen efteråt. Det är sannerligen upphettsande att galoppera!

Nu börjar det bli dax att natta hästar för att sedan natta mig själv.

Hobbyrummet blev klart i helgen och är även detta använt ikväll. Kanske kan det tänkas att tant får en påminnelse om vissa muskler i morgon.... 

Men som sagt. Ska det göras ska det göras ordentligt!