Vaknade - och kände att jag levde!
Stel. Check!
Det går alldeles utmärkt att röra på sig. Och det går alldeles utmärkt att vara stilla.
Det är momenten där i mellan som höfterna känns stelopererade och axlarna är märkligt osamarbetesvilliga.
Nåja, det går över :-D

Som tur är känns kusen betydligt bättre.
Han har fått en promenad och en ordentlig översyn nu på kvällen.
Mjuk och fin i muskulaturen i hela kroppen. Rör sig precis som vanligt.
Ska vi peta på något så är han marginellt (och då pratar vi väldigt marginellt) svampig i benen.
Men jag kollade honom efter att han stått på box någon timme och då kan han kännas så ändå.
Jag väljer ändå att tro att den pyttelilla reaktionen är från igår så han har fått benen insmorda.
Det enda jag igentligen kan gnälla om är skorna :-P
Men det är ändå mer kvar av dom än jag trodde, så hovis är inte akut på något sätt.
Och till nästa säsong får vi svetsade dojjor att tävla med :-)

Så jag är nöjd med mitt avslut på säsongen. Det kunde inte ha slutat bättre :-)
Det började bra oxå. Sen var det bara en massa skit i mitten. Men sånt får man leva med om man ska ha häst!

Nu ska vi först softa några dagar =))
Sen tar vi nya tag!
Och på lördag är det dax för lillsprätt aka Doris att deltaga i sin första "träning"
Intressant!