I fredagskväll var det jag som ställde mig vid spisen och var kock! Det kan alla som känner mig intyga att det inte tillhör vanligheterna, men maten tog sopslut så det lär väl ha smakat!
Själv blev jag proppmätt och sköljde ner det hela med en öling eller närmare bestämt två.

Idag var en lika ovanlig dag.
Efter att ha fixat stallsysslorna så drog vi iväg för att käka lunch ute samt, håll i er nu, shoppa på stan :O
Det har väl inte hänt sen Sundsvall brann...
Så nu har jag ökat på den icke hästiga garderoben lite grann :-)

Ett 50minuters pass i ridhuset på kvällen i alla gångarter och några nyuppfunna :-)
Men vi är nöjda!

Avslutade dagen med mer go mat och andra onyttigheter. Och ryggläge vid tv'n.

Nästa vecka ser jag fram emot. Den börjas med en uppsutten dressyrlektion och avslutas med en träningshelg för Tomas Eriksson.
Ska göra plats i det mentala garaget för en massa nya saker som ska in ;-)

Men först tar vi en söndag... :-)

Å en liten bild på finaste Vims <3

Ursäkta ordvalet!
Igår fick Monzan ett break för att smälta saker och ting vi bråkat om i två dagar.
Det fyllde sin funktion =))

Ikväll tog vi och böt ut ridhuset mot ridbanan. Visserligen fick jag tända lamporna men jösses vad skönt det var. Ljuvligt väder och nysladdad paddock.
Att kusen startade passet med svansen på ryggen och ett fasligt fnorkande var liksom inget att bry sig om. Han gav upp efter en stund även fast antennen åkte upp o ner under hela passet.
Och polletten har ramlat ner!
Visst springer han iväg då det blir jobbigt men inte alls det hysteriska springandet. Han var fullt reglerbar på både volter och raka spår. Vi gav oss även på sidvärtes i trav och där ökar han farten en smula, för det tycker han är svårt. Men han sprang inte iväg - och det är ett steg i rätt riktning!

Vi tragglar även övergångar. Och att smyyyga in i allt vi ska göra. Man kan säga att Monzan klampar en del i sitt smygande, men det börjar klampa tystare om man så säger ;-)
Men halter är svårt.
Typ det svåraste som finns. Någon liten kroppsdel måste röra sig. Nu får han stanna i så bra balans vi kan få till. Den kroppsdel som flyttas får han flytta tillbaka. Och så envisas vi tills han står blickstilla några sekunder innan vi smyyger igång igen.
Någongång ska det väl gå in kan man hoppas :-D

Återigen är det roligt att rida, trots den grymma träningsvärken i mage och rumpa/lår :-P

så går en annan dåligt :-/
Murphy ni vet!
Igår körde vi igång igen. Uppsuttet.
Katastrof!
Sålänge jag bara sitter på hästen är allt okej. Men såfort jag lägger mot en skänkel om än nog så försiktigt så betyder det tydligen "skit i allt och spring".
Igår tog vi hjälp av volter för att komma till någon slags ridning. Och visst avslutade kusen helt okej, men känslan av att det är roligt att rida har totalt försvunnit :-(

Idag tog vi hjälp av Sandra.
Ja, vad säger man... Houston we have a problem :-/
Kusen blev även hastigt och lustigt döv. Man kan säga att han gav mig fingret. Jag blev frustrerad och han fick en släng av lättare hysteri...*dubbel suck*
Monzan kändes ungefär som en symaskin på en gropig grusväg. Ingen angenäm upplevelse kan jag lova.

En kortare paus för att jag skulle räkna till en kvarts miljon och sen började vi om.
Vårt nya mantra är; smyg!
Vi smyger in i alla gångarter, uppåt eller neråt. Eller ja, det är iaf det vi eftersträvar!
Höger varv (som vart det lätta varvet) var vingligt som ett skepp i sjönöd!
Idag var det dessutom raka spår som gällde. Kusen fuskar genom att sladda rumpan åt olika håll.
Yttertygel och innerskänkel kan ge diverse slingriga former och kan man inte slingra sig kan man alltid springa bort! *suck igen*

Men skam den som ger sig! Det jag ville ha ut av passet var en taktmässig trav längst fyrkantsspåret på en rak häst som jobbar i rätt form. Och det fick jag - men då var jag svett och så även sprättben.
När vi bytte till vänster varv och smööög in i traven så fick han plötsligt hörseln tillbaka (plötsligt händer det) och kunde gå från symaskin till en betydligt mer trevlig trav som var reglerbar utan hysteri spring. När det funkade så funkade även höger varvet.
Återigen gick det att forma honom för sätet och bara ha ett lätt stöd med ytter tygel och en innerskänkeln intill.
Det blev inga stående ovationer men helt klart en början.
Det blev ingen galopp idag. Det som inte funkar i traven funkar inte alls i galoppen.
En sak i taget!
Men känslan att det är roligt att rida återinfann sig. Alltid något =))

Och jag tar tillbaka att han är billig. För det kommer han aldrig att vara oavsett vad jag spottar ur mig för kommentarer i frustration.
Jag ska iaf boka mig en uppsutten dressyrlektion för jag behöver hjälp. Så är det!

[Bild]

Jag ljög igår!
Efter att ha kollat upp det hela så har vi tränat hela 11ggr =))
För att ha tränat så lite har vi all rätt att kalla oss fullständiga blåbär.
Då måste jag ju faktiskt vara mer än nöjd att vi faktiskt klarade av gårdagen utan att bryta ihop :-S
Att vi även fick omdömet "vackert ekipage, något spänd för dagen" är en stor pepp faktor.
Spänd är väl bara förnamnet på vad kusen var. Hela han vibrerade :-/
Kusken var inte heller den mest avslappnade *host*

Hur som så var Monzan trött i knoppen efter gårdagen. Det var mycket intryck för honom att smälta. Igår kväll såg han helt väck ut.
Idag var han som vanligt men fick skrota i hagen till straxt före 20 då han fick komma in och bli lite ruffsad i pälsen.

I morgon kör vi på som vanligt igen =))

Vims har föräldrafritt ikväll.
Lite ynklig ser han ut men han är helt lugn och käkar lite då och då. Krafftfodret åker i men hö kan man äta i omgångar ;-)
Lille skrutten <3

Vi rullar på mot vår och en spännande säsong. Håll i hatten mina vänner så kör vi!

En lång dag är snart över och jag har precis lutat mig tillbaka med en öling.
I januari började jag köra Monzan en gång i veckan med sambon som tränare och vägledare. Mot slutet av februari blev det ibland två gånger i veckan samt med stöd från Torill. Totalt kanske vi kan få ihop max 15 pass då vi riktat in oss på att lära mig och lära om på Monzan.

Idag debuterade vi en LB dressyr & precision :-)

För att bli godkända får man inte ha mer än 75 straff i dressyren och inte peta ner några bollar i precisionen.
Vi är nu godkända och får nu även starta maratonmomentet om vi skulle vilja.
Och det vill vi ju såklart! :-D

Idag har jag (förutom att vara skit nervös) samlat erfarenhet om vad som funkade och vad som ska göras annorlunda.
Jag har ett dressyrprotokoll där jag vet vad jag ska öva extra på.
Jag är så fruktansvärt nöjd med dagen och med min fantastiska häst <3

Debuten är avklarad och - om två veckor laddar vi om inför en helg med träning för Tomas Eriksson :-)

Så just idag vill jag rikta en hög tack!

Min älskade sambo! Utan dig hade jag vare sig börjat eller fortsatt. Tack för du delar med dig, stöttar och ibland trycker ner mig i skorna <3

Min mentor och vän Torill. Du vet vad du betyder :-)

Sandra. Min häst och mentalskötare. Du är guld värd oavsett vad jag åker på för tävling ;-)

Extra roligt var att Cissi dök upp. Cissi som vart med sedan tiden då vi tävlade på travet. Så mycket tok vi gjort!
Och Jossan som visst befann sig på läktaren utan att jag hade en aning :-)

En riktigt trevlig dag med trevligt folk och underbart väder :-)

Monzan tillbringade 1 1/2 timme i hagen när vi kom hem. Gissa vem som levde rövare????

Nu ska jag njuta av stunden...

Vem är den virriga och fräsiga människan som springer omkring i mina kläder???
Undrar om jag är skvatt galen?
Den som försöker föra några som helst givande samtal med mig kan lika gärna låta bli. Även om jag svarar är det inte säkert att jag vet vad jag svarar på :-/
Mitt sätt att mentalt ladda upp och fokusera inför vad som komma skall upptar alla celler.

För att byta ämne.
Önskar innerligt att jag hade en dressyrsadel. Kvällen innebar ett dressyrpass i ridhuset. Ju mer jag kräver av Monzan desto mer kräver han av mig. Men när vi får till det är han som smör och följer minsta vink. Ashäftigt!
När vi inte får till det är det mest kattskit!
Istället för att jobba på så springs det iväg. Och så får man fånga upp och börja om...
Ikväll var vi iaf nöjda :-D
Men en dressyrsadel skulle inte sitta ivägen.

Har sprungit omkring för att försöka samla ihop saker och ting för att slippa ägna fredagskvällen till onödigt letande. Min kära sambo påpekade att jag var nervös och vimsade omkring. Tack älskling, jag vet!
Förmodligen babblar jag när jag väl pratar oxå. Lev med det <3

Imorgon är det utbildningsdag på jobbet! Undrar hur mycket utbildning som fastnar!?

Bästa <3

En lång dag är straxt slut. Men jag har gjort nästan allt jag hade tänkt. Det jag inte han med får jag knö in en annan dag...typ!

Efter att ha släppt ut alla hästar i morse och hällt i mig en kopp kaffe så tog Monzan och jag en strax över timmen skrittsväng.
Eller det var iaf tanken att det skulle vara den gångarten - och det var det för det mesta (i varierande hastighet). Men då och då krullade det lilla monstret ihop sig till ett russin och sprattlade över hela vägen.
Han var svettig när vi kom tillbaka - och det var då rakt inte av anledning att det var jobbigt att gå....

Dagens tistel går till människan i den grå saab kombin som höll på att göra Monzan en halvmeter kortare :-/
Tur han är så pass trafiksäker man nu kan vara när man är häst.
Den människan kan ställa sig i samma skämshörn som resterande korkade folk man titt som tätt råkar ut för *suck*

Hursomhelst så var kusen pigg och glad och vi var hela båda två när vi kom hem igen.
Monzan drog ett par repor i hagen och jag skottade skit. Sååå mycket bajs kommer ur dessa djur!
En stund senare var det rent och snyggt i boxarna och maten serverad.

En vända in till stan för att fylla på i skafferiet och därefter peta i lite föda i magen.

Eftermiddagen tillbringades ihop med en (läs flera) kaffekopp, en tandborste och lite andra attiraljer och inte att förglömma selen.
3 1/2 timme senare var jag klar!
TRE OCH EN HALV TIMME!!!
Men gissa hur den såg ut??? *sliter mitt hår*
Nu ser den iaf bättre ut :-D
Nästan så jag inte vill använda den - då blir den ju skitig igen :O

Avslutade dagen med Doris i ridhuset. Där finns det att jobba med....

Nu är jag faktiskt trött. På riktigt!

Det som skulle vart en vilodag blev iof inte särskilt ansträngande, men ändå inte total vila. Vilket uppskattas av sprättben :-)
Han blev rätt nöjd över vår lilla tur i ridhuset där vi skippade det mesta utom ett träns bara för sakens skull då vi hade sällskap!
Annars hade grimma gått lika bra :-)

Lite luffsande runt för att sedan checkas av på volter åt båda håll. Även lite öppnor och slutor klämdes in och sen fick det vara nog.
Nu hör det till saken att han är inte världens bekvämaste kuse att sitta barbacka på, och jag är inte den bästa barbacka ryttaren heller *host*. Nog för jag kan klamra mig fast, men den modellen är ju inte så upplyftande för att utföra något arbete. Så vi höll oss i skritt och sen var vi nöjda och glada med vår vilodag!

Här syns det faktiskt att han är byggd i nedförsbacke och att han är en rätt liten pålle <3