Ursäkta ordvalet!
Igår fick Monzan ett break för att smälta saker och ting vi bråkat om i två dagar.
Det fyllde sin funktion =))

Ikväll tog vi och böt ut ridhuset mot ridbanan. Visserligen fick jag tända lamporna men jösses vad skönt det var. Ljuvligt väder och nysladdad paddock.
Att kusen startade passet med svansen på ryggen och ett fasligt fnorkande var liksom inget att bry sig om. Han gav upp efter en stund även fast antennen åkte upp o ner under hela passet.
Och polletten har ramlat ner!
Visst springer han iväg då det blir jobbigt men inte alls det hysteriska springandet. Han var fullt reglerbar på både volter och raka spår. Vi gav oss även på sidvärtes i trav och där ökar han farten en smula, för det tycker han är svårt. Men han sprang inte iväg - och det är ett steg i rätt riktning!

Vi tragglar även övergångar. Och att smyyyga in i allt vi ska göra. Man kan säga att Monzan klampar en del i sitt smygande, men det börjar klampa tystare om man så säger ;-)
Men halter är svårt.
Typ det svåraste som finns. Någon liten kroppsdel måste röra sig. Nu får han stanna i så bra balans vi kan få till. Den kroppsdel som flyttas får han flytta tillbaka. Och så envisas vi tills han står blickstilla några sekunder innan vi smyyger igång igen.
Någongång ska det väl gå in kan man hoppas :-D

Återigen är det roligt att rida, trots den grymma träningsvärken i mage och rumpa/lår :-P