när man kan klä på kusen och ge sig ut <3

Ridhus i all ära men det får va någon måtta på det hela. Jag blir aningens uttråkad av det - och det smittar på sprättben.
Vissa saker är ett ridhus bra till - men det finns även saker som man INTE kan göra där!

Så i morse tog vi en vända runt gården och massor i skogen. Passade även på att lägga in klättring på dagens pass.
Två gånger höll jag på att dra i backen. Första gången när kusen gör en 180gradersvändning med påföljande bocksprång. Yahoo! Andra gången ett bocksprång med påföljande helomvändning. Måste visst variera sig ;-)

Båda gångerna hängde jag som en osmidig michelingubbe runt halsen hysteriskt fnittrande. Och det är inte bocksprången utan det att hästen plötsligt har bytt färdriktning som gör att jag (inbyltad i massa kläder) inte riktigt hänger med...för att uttrycka det snällt :-)
Däremellan studsade Monzan runt som en svart pälsboll med ett konstant fnorr-ljud ur snoken.
Vi var lika lyckliga båda två för en sväng i det fria med snö och dagsljus.

Låt nu snön ligga och att kylan håller i. Mer av detta vill vi ha. Hmm, okej, vi kan skippa bockningar och helomvändningar för förr eller senare så dimper jag i backen. Och jag är för gammal för att ramla av. Och dessutom känns det jobbigt att behöva gå tillbaka :-P