teamcurious

Alla inlägg under november 2013

Av Anne-Lie - 11 november 2013 21:32

Och några fler fula....
Monzan står med tjockt bakben och jag ber till högre makter att det beror på såret längre ner på samma ben.
Benet är skrubbat och fixat och lindat.
Håller en tumme...näe jag håller alla tummar.
Jag hatar lera. Jag har fått nog. Ge mig snö och minusgrader - tack!

ANNONS
Av Anne-Lie - 8 november 2013 22:06

En timmes trim pass för Sandra och jag känner mig gammal, urvriden och halvdöd. Jag går som Zeb Macahan och det värker i magen och diverse andra ställen. Undrar hur sprättben känner sig?
Han såg förvisso oförskämt pigg ut ändå även fast han tyckte det var jättejobbigt!

Vi har övat skolorna i skritt. I ena varvet har han lättare för öppna och i andra slutan. Vilket varv som var vilket orkar jag inte lista ut just nu, men han har svårare för att bära med höger bak.
I traven har vi flyttat rumpa ut och in på volt. Övergångar mellan kort mer samlad trav och en "normal" trav med mer tryck och längre steg istället för att det bara ska gå fortare.
Piloten fick lättare hjärnblödning och höll på att tippa av när det blev en sak för mycket att tänka på.
Kan inte förstå varför jag glömmer en sak när jag ska tänka på en annan??
Det är svåååårt att få till allt :-S

Men fin blev han <3
Han fick en jäkla swung genom ryggen och jobbade på så duktigt.
Provade att rida på ett 3-delat D-rings bett och det föll herrn i smaken. Han tog ett fint stöd utan att vrida käken. Tackar!
Det får bli nya ridbane bettet ett tag framöver.

Nu ska jag självdö en stund och hoppas att jag kan röra mig i morgon. Mycket som ska göras då....

ANNONS
Av Anne-Lie - 4 november 2013 22:53

Ja, det kan man absolut säga att han har. Han bara tog den, utan att fråga!
Och den blir större och större.

Vi har gått igenom en del. Skulle jag nämna allt blev det en bok :-)
Första tiden ångrade jag mig många gånger efter X antal halvt skenturer i vagn eftersom jag antingen råkat nysa, snyta mig eller dylikt. Mina armar kändes kilometerlånga, jag hade kramp i låren efter att ha spjärnat i vagnen. Varje gång!
Helstängt huvudlag, tussar i öronen, gummitutor på öronen och huva på det så blev körturerna nästan behagliga. Läs inte det här pappa.... :-S

En del nervösa kvällar på travet. Fler nervösa besök på mälarkliniken. En operation. X-antal besök på löpbandet. Ursparkad ur vagn med spräckt bäcken och lös häst på landsväg.
Många eländiga promenader då hästkraken for omkring som en propeller och vi hade ändlösa diskussioner om vem som igentligen gick med vem. Tålamodsprövande!

Vem kan motstå detta??? :-D

Han har en vilja av stål och ett hjärta av guld, men en kropp som inte alls är optimal för att vara travhäst (snällt sagt). Han blev pensionär vid 8-års ålder.

Då började nästa bekymmer. Vad sägs om att hoppa upp och hästen försvinner flera kilometer baklänges i ren förvirring. Jag kan säga att det är svårt att ta sig av när något förflyttar sig full fart baklänges. Det var lika bra att sitta kvar och vänta på ett stopp.
Sen började vi om på ett annat sätt ;-)

Att han skulle finna sin grej i distansen var svårt att förstå då. Men att det blev så tillslut känns idag jätte bra.
Jag har inga riktiga mål utan vi tar en start i taget - så får vi se vart vi hamnar!

Vintern kommer till stor del ägnas åt dressyr. Stor tung häst behöver kunna bära sig för att hålla. Vi jobbar på.

8-år i min ägo idag. Hoppas på många många fler år tillsammans.
Ett som är säkert och det är att med en sprättben är det aldrig tråkigt. Det kan vara mycket saker men inte det.....

Av Anne-Lie - 3 november 2013 19:53

Monzan o jag tog oss en utflykt till romfartuna för att rida en distans anpassad variant av hubertusritt, dvs inga hinder :-)

Har konstaterat att sprättben har en lysande egenskap. När han kommer i större sällskap, dvs fler än bara han så skärper han till sig. Fast det gäller inte på hemmaplan, men man får vara glad att det händer någonstans.
Idag blev det även en ritt i regn vilket inte är sprättbens favorit. Men i sällskap så var det helt okej. Efter ett tag hittade han sitt energisparläge och bara tuffade på.
Varför kan man inte uppföra sig så hemma?
Efteråt fick han parkera i släpet medan jag tog en liten fika. Det brukar inte heller vara någon hit, men det gick ju alldeles lysande.
Kan jag hoppas att dagens goda uppförande håller i sig? *håller tummarna*

Efter att ha tagit rätt på alla blöta saker, duschat häst, torkat små kottar osv osv så har jag fått mat i magen. Nu väntar en varm dusch och absolut inget mer för idag :-)

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se